Ny italiensk konkurslagstiftning. Från och med den 1 sept. 1930 tilllämpas i Italien en i viktiga avseenden förändrad konkurslagstiftning. Förutom vissa mindre omfattande nyheter i fråga om återvinningsreglerna innebär den nya lagstiftningen framför allt en omdaning av principerna för själva konkursförfarandet i syfte att motverka åtskilliga brister i det förut rådande tillståndet och tjäna som grundval för en blivande total revision av konkursrätten, därvid erfarenheterna vid den nya lagens tillämpning väntas giva värdefulla resultat. Grundtanken i konkursnovellen av 1930 står i samklang med
den rådande italienska regimens statsteori, i det konkursens natur av statligt exekutionsförfarande och det allmännas bestämmanderätt kraftigt markerats.
Vad sålunda de i konkursen verksamma organen beträffar, har av naturliga skäl förvaltaren bibehållits som verkställande och omedelbart handlande person, men praktiskt sett har han förvandlats från en fordringsägarnes förtroendeman till en konkursdomaren underordnad och av hans beslut beroende, verkställande tjänsteman. Han är sålunda underkastad ämbetsmannaansvar för åtgärder vidtagna i och för förvaltningen och kan icke för konkursboets räkning uppträda såsom dess advokat inför rätta. Typiskt är också, att förvaltaren definitivt tillsättes av konkursdomstolen redan vid konkursbeslutets fattande, medan enligt förut gällande rätt det definitiva förvaltarförordnandet skedde först sedan borgenärsförsamlingen uttalat sin mening i frågan. Likaså hava fordringsägarna intet direkt inflytande på ett eventuellt entledigande av förvaltaren, ehuru givetvis anmärkningar mot förvaltaren kunna framställas hos konkursdomaren eller rätten. Å andra sidan har varje person, som upptagits å domstolens lista över lämpliga konkursförvaltare, skyldighet åtaga sig domstolens uppdrag; detta naturligen av det skälet, att svårigheter skulle kunna uppstå att anskaffa förvaltare i mindre lukrativa konkurser. Arvodet till förvaltaren fastställes av domstolen efter förslag av konkursdomaren, därvid hänsyn tages jämväl till snabbheten och effektiviteten av utrednings- och realisationsförfarandet. I enlighet med den nya lagens grundprincip har konkursdomaren erhållit valrätt även i fråga om de personer, som bilda det s. k. borgenärsutskottet, vilket utövar vissa kontrollerande funktioner. Konkursdomstolen slutligen äger ensam fatta vissa viktigare avgöranden, vilka ovan antytts, varjämte den givetvis medverkar vid processen om tvistiga fordringar ävensom utgör besvärsinstans beträffande de beslut av konkursdomaren, vilka kunna överklagas.
Vid förfarandet i och för fastställelse av utdelnings-berättigade fordringar i konkursen har den nya lagstiftningen framför allt eftersträvat att hindra bestridande i oträngt mål av bevakade fordringar samt att påskynda fastställelseproceduren. För att vinna dessa syften har man tillerkänt konkursdomaren nästan all bestämmande myndighet i fastställelseprocedurens första, s. k. administrativa skede och frånkänt förvaltaren, gäldenären och borgenärerna rätt att i samförstånd godkänna bevakade fordringar. Icke heller hindrar deras bestridande konkursdomaren att godkänna bevakad fordran. Inom konkursen äro därmed de godkända fordringarna fastställda, medan de underkända bliva föremål för behandling inför konkursdomstolen i det senare, s. k. judiciella skedet av konkursprocessen. Vederbörande borgenärer underrättas om tid och plats för domstolsbehandlingen. Därest borgenär icke i viss ordning därvid begär fastställelse av sin fordran, betraktas bevakningen såsom återtagen. Över fullföljda bevakningar fälles dom.
Vad angår erbjudande och antagande av tvångsackord i konkursen, begränsas gäldenärens rätt att framställa upprepade ackordserbjudanden i samma konkurs, då detta visat sig ofta ske i förhalningssyfte. Vid omröstning på borgenärssammanträde om antagande av ackordserbjudande har den nya lagen utestängt vissa gäldenären närstående personer från rösträtt ävensom borgenärer, vilka förvärvat sina fordringar genom överlåtelse från annan inom viss tid före konkursens början. Ackordsförslag, som antagits, fastställes av konkursdom-
stolen efter dess självständiga prövning. Därest ackordet icke uppfylles, kan detsamma upphävas av rätten, varvid konkursen automatiskt återupplivas.
För konkurser med visst mindre belopp passiva givas särskilda regler, åsyftande en snabbare och mera summarisk avveckling av boet.
Vad slutligen ackordsförhandling före konkurs (preventivförlikning) angår, innehåller den nya lagen åtskilliga förändringar. Förutsättningarna för tillåtligheten av detta förfarande hava skärpts i syfte att förebygga alltför ofta återkommande ackord för vårdslösa köpmän. Sålunda fordras, att gäldenären under de fem senaste åren icke erhållit ackord eller varit i konkurs. Materiellt sett fordras, att borgenärerna erhålla minst 40 % utdelning å oprioriterade fordringar samt att detta belopp kan utbetalas inom sex månader från ackordets fastställande. Denna frist löper även om ackordsbeslutet överklagas.
I. A.