Defensor legis. I en uppsats kallad Kultur- och kriminalpolitiska betraktelser rörande »huliganismens» bekämpande ingående i häfte 2) söker JARL L:SON RENWALL ange orsakerna till och medlen mot den brutala kriminalitet som i tiden efter världskriget fått en skrämmande utveckling i de s. k. civiliserade staterna och icke minst i vårt östra grannland blivit ett olidligt plågoris. Under många mera ytligt framträdande faktorer — krigen, revolutionerna, klasskampen, »den äktfinska tjärkulturen och Lappo hemfridsbrottkultur», förbudslagen, familjebandens lossande — ser förf. roten till det onda i tidens fientlighet mot eller åtminstone likgiltighet för sedliga

 

ideal och religiös tro. Kampen mot det onda måste därför väsentligen föras på lång sikt med andra vapen än rättsskipningens. Även om straffrättens uppgift sålunda blir begränsad till att motverka huliganismens akuta yttringar erbjuder den dock enda medlet mot den nuvarande huligangenerationen. Men i detta avseende är enligt förf. det nutida fängelsestraffet fullkomligt förfelat. Det verkar icke avskräckande på huliganen och än mindre förbättrande. Det drabbar endast dem som äro beroende av honom för sitt livsuppehälle. Enligt förf. måste straffet vara kort men strängt; brottslingen bör berövas bekvämlighet och trevnad i straffanstalten. Vatten och bröd skall vara hans kost. Dock skall han ha rätt att genom eget arbete skaffa sig annan kost, och för sitt arbete skall han ha full lön och därigenom kunna försörja dem som bero av honom. — H. 3 — 4 innehåller ett föredrag vid Helsingfors Advokatförenings årsmöte 1932 av B. GODENHIELM om advokatinstitutets uppkomst och utveckling genom svenskfinsk lagstiftning före tillkomsten av 1734 års lag. Ett speciellt advokatproblem har också dryftats i ett i h. 5 — 6 intaget föredrag vid Finlands Advokatförbunds årsmöte 1932 av HJALMAR HELLSTRÖM angående advokatens yrkesbenämning. Förf. föreslår en del åtgärder för att såsom yrkesbenämning för medlemmar av Finlands advokatförbund genomföra och reservera titeln advokat, på finskt tungomål asianajaja. Benämningen sakförare eller asioitsija bör användas uteslutande om lekmannen, som »på grund av en antediluviansk och efterbliven lagstiftning är berättigad att uppträda såsom ombud vid samtliga domstolar i vårt land och i bra många fall neddrager advokatverksamheten från den höga nivå densamma borde inneha i ett kulturland». — I samma dubbelhäfte skriver EDVARD EDELMAN »Något om innebörden av delcredereansvar och garantiförbindelser». Uppsatsen innehåller huvudsakligen ett antal notiser från olika länders litteratur och praxis. Särskilt inom finsk exporthandel uppges det vara vanligt att handelsagenter ikläda sig delcredereansvar, och flera praktiskt betydelsefulla frågor uppstå i samband därmed. Vad beträffar ett av de viktigaste av dessa spörsmål synes man från finskt håll ha allmänt antagit, att agentens betalningsskyldighet inträder omedelbart i och med att köparen försummar sin skyldighet att betala. Agenternas skyldigheter äro emellertid att bedöma efter lagen i det land där de äro bosatta, och utrikes hyllas stundom den åsikten att agenten endast svarar i händelse av på visst sätt bevisad insolvens hos köparen.

H. N.