Bötesavbetalning inom specialstraffrätten. I strafflagen 2 kap. 10 § förekommer stadgandet:» Saknas hos den, som blivit till böter fälld, tillgång till deras fulla gäldande, skola böterna förvandlas till fängelse.» Föreskriften har före införandet av bestämmelsen om avbetalning av böter ansetts innebära, att bötesförvandling måste ske, då tillgång finnes till gäldande av en del av men icke hela bötesbeloppet. Förvandlingen har ansetts avse de ådömda böternas fulla belopp, så att avdrag ej medgivits för ett lägre belopp, som möjligen influtit. Som konsekvens härav har å andra sidan ansetts följa, att utmätning ej fått göras, där ej tillgångar kunnat åtkommas, tillräckliga för hela bötesbeloppets täckande.
    En genomgripande förändring inträdde i denna ordning i och med att anordningen med avbetalning av böter infördes i samband med dagsbotssystemet 1931. Det blev då nödvändigt att medgiva reducering av förvandlingsstraffet, svarande mot den del av böterna som avbetalningsvis erlagts. I andra stycket av 11 § i 2 kap. intogs en föreskrift härom av innebörd, att å förvandlingsstraffet för de ådömda böterna skulle avdragas så stor del, som svarade mot förhållandet mellan vad som guldits och de ådömda böternas fulla belopp. Då en uttrycklig föreskrift av angivna innehåll gavs angående förvandling av böter som till någon del guldits, ansågs, enligt vad som upplyses i propositionen till 1931 års riksdag angående dagsbotsreformen, någon ändring av bestämmelsen i 10 § ej påkallad, oaktat denna dittills åberopats till stöd för ett avvikande tillvägagångssätt.
    Att man sålunda icke på denna punkt ändrade avfattningen av bestämmelserna om bötesförvandling utgör tydligen icke någon anledning att i nya författningar begagna en formulering, vilken kunde giva anledning till tvekan då den tillkommit efter dagsbotslagstiftningens antagande. I förslaget till lag om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden, remitterat till lagrådet den 26 februari 1932, intogs också i 27 § den nya avfattningen: »Saknas medel till gäldande av böter, vartill någon

 

31 — Svensk Juristtidning 1932.

 

p482 BÖTESAVBETALNING INOM SPECIALSTRAFFRÄTTEN.enligt denna lag fälles, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.» Uttrycket »fulla gäldande» har sålunda förkortats till allenast »gäldande».
    Givetvis hade man väntat sig, att denna ändring sedermera också konsekvent tillämpats vid utgivande av nya författningar. Så har emellertid ej skett. I de nya författningarna angående film och biograf av den 3 juni 1932 (SFS 178 och 179) återfinner man sålunda den gamla lydelsen. Enahanda är förhållandet med en kungörelse den 17 juni 1932 (nr 237) med vissa bestämmelser angående bekämpande av s. k. potatisål och kungörelsen den 30 juni 1932 (nr 351) med vissa bestämmelser rörande införsel till riket av kräftor. Däremot har i en författning av samma dag och utgången från samma departement, nämligen margarinförordningen (nr 355), den nya lydelsen med viss formell jämkning apterats och så har även skett i kungörelsen den 14 juli 1932 (nr 370) med föreskrifter till förebyggande av kräftpestens spridning. Såsom synes innehåller ungefär varannan författning, som de lagtillämpande myndigheterna få i sin hand, den nya och varannan författning den äldre versionen — ett tillstånd, som med hänsyn till önskvärdheten av reda och ordning i vårt författningsväsen måste betecknas såsom mindre tillfredsställande.

S. M.