En engelsk rättegångsreform. I England har under de senaste åren pågått en livlig diskussion rörande det bestående rättegångsväsendets fel och förtjänster. Till skillnad från vad fallet varit i vårt land, ha kraven på en processreform här framförts huvudsakligen från lekmannakretsar. Utgångspunkten för kritiken har vanligen varit de avsevärda rättegångskostnaderna. Det har gjorts gällande, att kostnaderna såväl för det förberedande förfarandet som för huvudförhandlingen äro så höga, att många personer nödgas avstå från sin rätt att få sina fall prövade av domstolarna. Eller — som Londons handelskammare drastiskt uttryckt saken — det engelska domstolsförfarandet har blivit »en dyrbar lyx, över flertalets tillgångar». 1
    Allmänheten påstås på grund av dessa förhållanden — särskilt inom näringslivet — i vid utsträckning välja att annorledes än domstolsvägen och på ett snabbare och billigare sätt än där få sina

 

1 En lättläst översikt av kritik och reformkrav har nyligen lämnats av en yngre barrister, C. P. HARVEY, i »Solon or the price of Justice», Kegan Paul, London, 1931, 2 sh. 6 d. 

484 KURT HOLMGREN.tvister avgjorda.1 Skiljedomsväsendet har också nått en mycket rik utveckling, omhuldat av handelskamrar och dylika korporationer.
    Kritiken mot de rådande förhållandena har på sistone tagit sig uttryck i flera positiva reformförslag, av vilka det mest uppmärksammade härrör från Londons handelskammare. Dess betänkande i ämnet, avgivet i april 1930, vann på väsentliga punkter gillande även inom fackmannakretsar. Senare har »the Rule Committee of the Supreme Court», vilken utövar ett slags delegerad lagstiftningsmakt inom vidsträckta områden av den engelska processrätten, haft saken under behandling. Som ett resultat av dess överläggningar offentliggjordes i början av maj detta år under rubriken »New Procedure» 2 en del tilläggsstadganden till »the Rules of the Supreme Court». Dessa, som trätt i kraft den 24 maj, innefatta betydande förändringar i den engelska civilprocessen.
    Det nya förfarandets huvudsyfte är att förenkla oeh därigenom förbilliga proceduren för mindre komplicerade mål i Kings Bench division av High Court of Justice, som bekant den största huvudavdelningen i första instans av den engelska centraldomstolen. Några bestämmelser skola dock även äga tillämpning på förfarandet i Chancery division. Helt undantagna från reformen äro vissa mål i Kings Bench division, vilkas gemensamma kännetecken är, att de alltid förutsättas handlagda under medverkan av jury (så t. ex. vissa ärekränkningsmål). Vissa handelsmål — tillhörande »the commercial list» — handläggas redan nu efter ett förenklat schema, som i mycket tjänat till mönster vid de nya reglernas tillkomst, och beröras ej heller av reformen. Ett betydelsefullt undantag innefattas slutligen i stadgandet, att de nya reglerna merendels ej skola ha avseende på mål, vars förberedelse bedrives icke i High Courts centrala kansli (central office) utan i dettas filialer ute i landet (district registries). Närmare bestämmelser till ledning för avgörandet, vilka mål av övriga kategorier skola anses tillräckligt enkla för att handläggas enligt det nya förfarandet, ha icke lämnats. Då man i England i det allra största antalet fall kan räkna med att parterna från förfarandets början biträdas av rättsbildade sakförare med i viss mån officiell ställning (solicitors), har man ansett sig kunna överlämna åt dem själva eller rättare dessa deras biträden att efter eget omdöme avgöra om målet skall handläggas enligt det nya förfarandet eller ej. Domaren har däremot som regel icke befogenhet att av eget initiativ överföra ett mål till »the New Procedure list», men han kan förordna, att ett mål, som börjat i enlighet med det nya

 

1 Den tyske domaren dr W. ERZIG, som i egenskap av Rockefellerstipendiat de senaste åren på ort och ställe studerat engelskt rättegångsväsen, uppgav nyligen i ett föredrag inför Oxfords jurister såsom signifikativt, att de tyska domstolarna f. n. relativt sett hade att avgöra sju gånger så många civilmål som de engelska.
2 Statutory Rules and Orders 1932 No. 252/L 7. — Ett kortfattat officiellt memorandum rörande det nya förfarandet har samtidigt utkommit. 

EN ENGELSK RÄTTEGÅNGSREFORM. 485förfarandet, i fortsättningen skall handläggas enligt äldre regler och tillhöra »the ordinary list». Han kan vidare avskilja målet för handläggning vid de s. k. assizes, High Courts mera sporadiska sessioner ute i landet, eller vid de lägre civilmålsdomstolarna, county courts, i det senare fallet givetvis dock endast under iakttagande av dessa domstolars begränsade kompetens. Behandlingen av målen i »the New Procedure list» kan förbehållas — och har från början uteslutande anförtrotts åt — vissa domare i Kings Bench division, vilka skola i London möjligast kontinuerligt handlägga just dessa mål.
    Reformens tyngdpunkt är att söka i dess omreglering av det förberedande förfarandet.1 Detta ledes i »the ordinary procedure» av en särskild ämbetsman, »the master», men skall enligt de nya bestämmelserna så långt möjligt stå under domarens direkta inseende. För att denne skall ha ett tillräckligt material till sitt förfogande, då han ger sina anvisningar för målets handläggning (order for directions), har det stadgats, att sådana anvisningar ej skola lämnas, förrän parterna i var sin skrift (statement of claim resp. defence) utförligt klarlagt sin ställning. Dessa skrifter måste då till skillnad från vad nu är fallet bliva obligatoriska och skola avgivas utan särskild order inom kortare frister än hittills. När efter utväxlandet av de första skrifterna (med en sammanfattande benämning kallade pleadings) käranden anhåller om anvisningar för målets handläggning, är domarens befogenhet mycket vidsträckt. Han har nu att så snart som möjligt och på eget initiativ träffa avgörande om erforderliga »interlocutory proceedings», avseende t. ex. åläggande för part att lämna utförligare sakframställning (further and better particulars), uppgiva och för granskning tillhandahålla handlingar i målet (discovery and inspection of documents) eller yttra sig om existensen av vissa handlingar resp. riktigheten av vissa påståenden (admission of documents resp. facts). Han äger också oberoende av parts anmälan förordna om målets företagande till huvudförhandling. Det bör anmärkas, att »the master» under det äldre förfarandet även äger ett vidsträckt initiativ i nu antydda hänseenden. Men på grund av omständigheterna har detta icke alltid kunnat tillräckligt utnyttjas. Parternas egna successiva framställningar om den ena eller andra åtgärdens vidtagande ha då blivit avgörande, vilket i sin tur lett till att förberedelsen ofta onödigt förlängts.
    Juryinstitutionen har för civilprocessens vidkommande under senare år i England varit föremål för mycken kritik. Man har klagat över oberäkneligheten i juryns avgöranden liksom över den större omständlighet å såväl domarens som advokaternas sida, som juryns medverkan nödvändiggör. Med beaktande av dessa synpunkter föreskriva nu de nya reglerna, att domaren i det nya förfarandet skall efter eget omdöme avgöra, om jury skall medverka vid huvudförhandlingen eller ej. Den absoluta rätt att fordra förhandling med

 

1 En kort redogörelse för gången av det förberedande förfarandet i engelsk civilprocess har lämnats i en anmälan av W. B. ODGERS: Principles of pleading and practice, publicerad i SvJT 1927 s. 68. 

486 KURT HOLMGREN.jury, som part hittills haft i flertalet mål i Kings Bench division, försvinner följaktligen, och domaren erhåller på denna punkt samma diskretionära befogenhet, som han hade några år under och omedelbart efter världskriget.
    De engelska bevisningsreglerna ha ofta beskyllts för att i sin nuvarande utformning på flera punkter onödigt fördyra civilprocessen. Reformkraven — avseende bl. a. en vidsträckt äkthetspresumtion för enskilda handlingar och en allmän rätt att föra bevisning genom företeende av attester utan vederbörandes närvaro — ha emellertid på detta område icke vunnit mycket beaktande. En praktiskt betydelsefull nyhet innefattas dock däri, att domaren uttryckligen erhållit befogenhet föreskriva, att icke mer än ett bestämt antal sakkunnigvittnen må instämmas på vardera sidan. Härmed har man erhållit möjlighet att komma tillrätta med det nu ej alldeles ovanliga missförhållandet, att en ekonomiskt överlägsen part försäkrar sig om och inkallar ett flertal dyrbara sakkunnigvittnen, medan motparten ej har möjlighet att åberopa mer än något enda. Systemet att anförtro utredningen av frågor, som kräva speciell sakkunskap, åt en särskild utredningsman (special referee), verksam under officiellt ansvar, har i »the New Procedure» ytterligare utvecklats. Syftemålet att minska de kostnader, som äro förenade med inställande av vittnen vid huvudförhandlingen, har tillgodosetts genom föreskriften, att domaren äger medgiva förande av bevisning genom s. k. affidavits (skriftliga förklaringar, som av vederbörande på förhand beedigas inför auktoriserad person men utan närvaro av den part, mot vilken bevisningen i fråga är avsedd att utnyttjas) och upptagande av bevisning inför särskilt utsedda »commissioners» och »examiners». Dessa möjligheter synas dock principiellt i ungefär samma utsträckning ha förelegat under de hittills gällande reglerna1ehuru de åtminstone i fråga om affidavits endast mera sällan lära ha kommit till användning.
    I Storbritannien utgör som bekant ännu överhuset — eller rättare en grupp juridiskt högt kompetenta medlemmar av denna kammare — den högsta instansen. Då 1873 landets domstolsorganisation nyordnades, avskaffades visserligen för Englands vidkommande denna tredje instans, men innan 1873 års Supreme Court of Judicature act i sin helhet bragts i tillämpning, beslöt man med frånträdande av det tidigare beslutet att bibehålla huset som högsta domstol. Denna åsiktsändring har sedermera mycket beklagats, särskilt med hänsyn till den omständigheten att överhusprocessen drager även för engelska förhållanden orimligt höga kostnader. »The Rule Committee» har givetvis icke kunnat rubba det instanssystem, som sålunda genom en parlamentsakt fastställts, men har sökt främja önskemålet om färre överklaganden genom föreskriften, att domaren i samband med utfärdandet av »order for directions» äger officiellt anteckna (record) varje överenskommelse mellan parterna, som antingen fullständigt

 

1 Jämför order XXXVII rule 1, (ordinary procedure) med order XXXVIII A rule 8 (2) j (New Procedure), allt Rules of the Supreme Court. 

EN ENGELSK RÄTTEGÅNGSREFORM. 487utesluter rätten till överklagande eller inskränker denna till the Court of appeal eller till enbart rättsfrågor.
    När efter avslutad förberedelse ett mål i Kings Bench division skolat upptagas till huvudförhandling, har datum för denna hittills som regel icke kunnat i förväg bestämmas. Målen ha nämligen endast uppförts å vederbörande domares lista och sedan kommit före i tur och ordning. För målen enligt det nya förfarandet förutsättes det emellertid, att dag för huvudförhandlingen på förhand skall fixeras.
    I allmänhet gäller slutligen för det nya förfarandet, att domarens beslut rörande frågan om dess tillämpning eller icke tillämpning, rörande förberedelsens anordning, rörande användande av jury och rörande bevisningen ej utan hans eget medgivande kunna särskilt överklagas. Möjligheten för en tredskande part att i rent förhalningssyfte draga domarens dispositioner inför högre rätt har på så sätt praktiskt taget uteslutits.
    Omdömena om »the New Procedure» ha under de första veckorna efter de nya reglernas offentliggörande varit ganska gynnsamma. Särskilt gäller detta stämningen bland den stora allmänheten, som ju dock — enligt »Times» — är mogen för nästan varje reform på detta område, bara det blir en ändring. Även fackmannaopinionen, företrädd bl. a. av de juridiska veckotidningarna, har emellertid anmält sin tillfredsställelse.
    Invändningar ha dock icke helt saknats. En enstaka medlem av underhuset har motionerat om skrivelse med anhållan, att de nya reglerna måtte i sin helhet återkallas. Av större intresse än denna generella opposition, som icke väntas få någon effekt, äro en del detaljanmärkningar. Londons handelskammare har sålunda beklagat, att de viktigaste av kammaren rekommenderade förändringarna, varigenom större besparingar stå att vinna, enligt de nya reglerna icke, som kammaren önskat, gjorts tvingande, utan skola tillämpas blott om parterna så överenskomma eller domaren så förordnar. Besläktat med denna anmärkning är påpekandet, att frågan om det nya förfarandet över huvud skall vinna tillämpning, regelmässigt gjorts beroende av solicitors' gottfinnande. Denna erinran torde dölja en viss tvekan, om solicitors skola visa sig angelägna att själva bringa ett förfarande i funktion, som nog får anses ekonomiskt mindre givande för dem än »the ordinary procedure».
    Av ovan lämnade referat framgår, att den genomförda förändringen varken praktiskt eller teoretiskt är av samma generella natur som den svenska rättegångsreformen. De delar av processlagstiftningen, som tillhöra parlamentets omedelbara beslutanderätt, ha över huvud ej kunnat reformeras i detta sammanhang. Viktiga engelska processreformproblem, som nu icke alls berörts, äro — förutom projektet om överhusets avskaffande som högsta instans och övergång till tvåinstanssystem — frågan om en utvidgning av de lägre civildomstolarnas (county courts) kompetens och spörsmålet om de två advokatkategoriernas (barristers och solicitors) sammanslagning.

Kurt Holmgren.