Stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende. Vid årets riksdag har en för det fortsatta arbetet på en rättegångsreform betydelsefull fråga, nämligen om statens övertagande av rättsskipningen i vissa städer, vunnit sin lösning. Som bekant föreslog processkommissionen i sitt år 1926 avgivna betänkande, att den nu bestående skillnaden mellan land och stad i avseende å rättsskipningen i första instans skulle upphöra. Staten skulle ombesörja rättsskipningen i städerna, och de nya underrätternas — lagmansrätternas — domkretsar skulle kunna innefatta såväl landsbygd som stad. Förslaget om en dylik genomgripande förändring av domstolsorganisationen biträddes emellertid icke av statsmakterna. I de huvudgrunder för en rättegångsreform, som av Kungl. Maj:t framlades för 1931 års riksdag,1 uttalade föredragande departementschefen, att ett allmänt förstatligande av stadsjurisdiktionen icke vore nödvändigt för genomförande av en rättegångsreform. Denna fråga borde upptagas till slutligt avgörande i samband med en ur kommunala synpunkter påkallad allmän omläggning av städernas förvaltning. Däremot vore åtgärder i nämnda syfte erforderliga beträffande de mindre städerna. Dessa städer borde i judiciellt hänseende förenas med kringliggande landsbygd, varvid intet hinder mötte att stad, om den vore av tillräcklig storlek, bildade eget tingslag. Vid bestämmande av gränsen mellan de städer, som borde bibehålla sin egen jurisdiktion, och dem, som skulle ingå i närliggande domsaga, borde den avgörande synpunkten vara, att den särskilda rättsskipningen bibehölles allenast i de städer, som genom sin folkmängd, sina ekonomiska förhållanden och andra omständigheter ägde förutsättningar att uppbära en egen rättsskipning av tillräcklig styrka. Härvid förutsattes, att en stadsdomstol för att fylla detta krav borde bestå av minst tre lagfarna ledamöter. De av departementschefen sålunda anförda synpunkterna godkändes av riksdagen. Tillika framhöll riksdagen, att det syntes lämpligt, att åtgärder snarast vidtoges för att möjliggöra, att staten efter hand övertoge rättsskipningen i de städer, där förutsättningar saknades för ett bibehållande av egen jurisdiktion. I enlighet med detta uttalande framlade Kungl. Maj:t för årets riksdag förslag till lag om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende jämte vissa därmed sammanhängande lagändringar. Förslagen biföllos med några formella jämkningar av riksdagen, varefter lagar i ämnet utfärdades den 17 juni 1932 (SFS 263—265). Samtidigt med dessa lagar utfärdades lag om ändringar i lagen om kommunalstyrelse i stad samt en del i samband därmed stående författningar. Rörande sistnämnda ändringar, som närmare behandlas i en annan artikel, må här endast

 

1 Se SvJT 1932 s. 157 ff.

 

564 PER SANTESSON.nämnas, att enligt sagda lag i varje stad utan magistrat skall finnas en kommunalborgmästare med uppgift dels att bistå drätselkammaren vid fullgörande av dess åligganden, dels ock att övertaga huvuddelen av de statliga uppgifter, som för närvarande åligga magistraten.
    Den nya lagen om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende innehåller, i likhet med den förut gällande lagen om stads läggande under landsrätt, att Kungl. Maj:t på framställning av stadsfullmäktige eller eljest med deras samtycke äger förordna, att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i judiciellt avseende förenas med domsaga. Några närmare villkor för meddelande av dylikt förordnande givas icke, men det ligger i sakens natur, att en sammanläggning ej kan ske, med mindre ändringen i det särskilda fallet finnes vara till gagn för rättsskipningen. Då åtgärden vidtages på stadsfullmäktiges initiativ eller eljest med deras samtycke, måste det antagas, att stadens intressen bliva behörigen tillgodosedda.
    Enligt den nya lagen kan vidare, liksom jämlikt den äldre författningen, rådhusrätt i vissa fall indragas även utan stadsfullmäktiges samtycke. Sådan möjlighet finnes endast beträffande stad, i vars rådhusrätt borgmästaren är ensam lagfaren ledamot eller jämte borgmästaren finnes endast en ledamot, som enligt arbetsordningen skall vara lagfaren. Någon begränsning till städer av viss storlek göres icke. Däremot kan förordnande, varom nu är fråga, ej meddelas beträffande residensstad. För att indragning skall kunna ske kräves vidare, att borgmästartjänsten är ledig. Fråga om rådhusrättens avskaffande utan stadens medgivande kan sålunda uppkomma först då borgmästaren avgår.
    Såsom villkor för beslut om den särskilda jurisdiktionens avskaffande uppställes främst, att ändringen med hänsyn till förhållandena i såväl staden som domsagan finnes vara till gagn för rättsskipningen. Åtgärden kan sålunda ej genomföras med mindre rättsvården i domsagan är eller blir ordnad på sådant sätt, att stadens berättigade anspråk på rättsskipningens snabbhet och lättillgänglighet behörigen tillgodoses. Med hänsyn härtill kan det vara erforderligt att vidtaga jämkningar i den för domsagan gällande tingsordningen. Sålunda torde i vissa fall antalet allmänna tingssammanträden i domsagan eller tingslaget böra ökas eller föreskrift meddelas om hållande av tremansting eller större antal dylika ting. Om det finnes lämpligt, kan staden härvid bilda eget tingslag. Oberoende härav kan det vara påkallat att förlägga tingsställe och i vissa fall domsagans kansli till staden. Riksdagen har också uttalat, att beträffande de något större städerna indragning av rådhusrätten ej bör ske, med mindre staden erhåller tingssammanträden minst två gånger i månaden samt i regel såväl tingsställe som domarkansli på platsen. Skulle ordinarie tingsställe icke vara beläget i staden, kan föreskrivas, att tremansting dock skall hållas därstädes. Med en dylik anordning torde i vissa fall kunna förenas, att åt en biträdande domare uppdrages att hålla tremansting i staden. I de fall, då domsagans kansli icke är förlagt i staden, är det ej uteslutet att till biträdande domare förordna kom-

 

STADS OCH LANDSBYGDS FÖRENANDE. 565munalborgmästaren, därest han innehar erforderliga kvalifikationer och i övrigt finnes lämplig. Genom en sådan anordning erhåller staden tillgång till en domstol på platsen med behörighet att upptaga flertalet där förekommande mål och ärenden, under det att de mera betydelsefulla målen handläggas av häradshövdingen på de allmänna tingssammanträdena. För behandling av lagfarts- och inteckningsärenden kan det vara lämpligt att förordna särskild inskrivningsdomare för staden. Sådant förordnande torde i vissa fall kunna lämnas kommunalborgmästaren, varigenom staden erhåller ej blott inskrivningsdagar utan även kansli för inskrivningsärenden på platsen. Stundom torde det vara tillfyllest, att särskilda inskrivningsdagar hållas i staden.
    Vad angår de ekonomiska förutsättningarna för beslut om rådhusrätts upphörande stadgas, att staten skall övertaga stadens förpliktelser beträffande avlöning och pension till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens upphörande indrages. Statens förpliktelse sträcker sig naturligen icke längre än stadens. Skulle sålunda befattningshavare vid rådhusrätten erhålla annan anställning i stadens tjänst och hans rätt till avlöning på indragningsstat härigenom minskas, skall statsverkets skyldighet undergå motsvarande reduktion. Detsamma gäller därest befattningshavare är skyldig att övergå till annan jämställd eller högre befattning och sådan befattning erbjudes honom. Jämväl i övrigt skola stadens ekonomiska intressen behörigen tillvaratagas. Ändringen får sålunda ej verkställas, därest den medför ökad ekonomisk börda eller annan avsevärd olägenhet för staden. Härvid måste hänsyn tagas främst till de kostnader, som uppstå för staden genom den i följd av magistratens upphörande nödvändiga omgestaltningen av den kommunala förvaltningen. Beaktande bör även skänkas de utgifter, som kunna bliva erforderliga för staden, därest denna blir nödsakad att deltaga i kostnaderna för byggande och underhåll av tingshus. Av vikt är jämväl, att staden i vissa fall kan komma att röna minskning i sina inkomster genom bortfallande av sportler eller annan rättighet av ekonomisk natur.
    För att möjliggöra en prövning av frågan huruvida förutsättningarna för rådhusrättens indragning äro för handen skall, innan beslut därom fattas, en fullständig utredning äga rum beträffande åtgärdens verkningar i olika hänseenden. Härvid skall särskilt utredas bland annat, huruvida ändring beträffande rättsskipningens ordnande i domsagan erfordras med hänsyn till stadens behov, samt huruvida särskild inskrivningsdomare bör förordnas för staden eller annan anordning bör vidtagas för behandling av inskrivningsärenden. Vidare bör undersökas, vilken myndighet skall vara överexekutor för staden och handha de uppgifter beträffande fastighetsväsendet, som ankommit på magistraten. Utredningen skall jämväl avse, hur mantalsskrivning samt debitering och uppbörd av kronoutskylder i staden böra verkställas, ävensom hur stadens förvaltning bör ordnas. Vid utredningen skall även beräknas, vilka utgifter kunna uppstå för staden genom förpliktelse att bidraga till hållande av tingshus och genom

 

566 PER SANTESSON.inrättande av nya tjänster vid stadens förvaltning, samt i vilken omfattning staden på grund av förändringen nödgas avstå från inkomst eller rättighet. Om utrednings verkställande förordnar Kungl. Maj:t. Utredningen verkställes av länsstyrelsen, som, där det finnes erforderligt, äger förordna utredningsman till sitt biträde. I utredningen äga stadsfullmäktige deltaga genom utsedda ombud. Närmare bestämmelser om utredningen meddelas av Kungl. Maj:t. Över utredningen skall länsstyrelsen inhämta yttrande av stadsfullmäktige och häradsrätten, varefter länsstyrelsen har att med eget utlåtande insända handlingarna till Kungl. Maj:t.
    Då borgmästartjänsten eller tjänsten såsom lagfaren ledamot blivit ledig i stad, varom nu är fråga, skall länsstyrelsen ofördröjligen göra anmälan därom till Kungl. Maj:t. Genom dylik anmälan sättes Kungl. Maj:t i tillfälle att taga ställning till frågan huruvida utredning skall verkställas rörande stadens förenande med domsaga eller, då rådmanstjänst blivit ledig, huruvida denna tillsvidare icke skall besättas med ordinarie innehavare. Intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, skall med tjänstens återbesättande anstå. Vid förordnande om rådhusrätts upphörande skola tillika meddelas erforderliga bestämmelser med avseende å stadens rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten ävensom de särskilda föreskrifter, till vilka stadens förening med domsaga kan föranleda.
    Samtidigt med den nu behandlade lagen har utfärdats lag om ändring i 1 och 2 §§ utsökningslagen. Denna ändring avser att möjliggöra, att i stad utan magistrat utsökningsväsendet ordnas på annat sätt än i de nuvarande fögderistäderna. Enligt lagen erhåller sålunda Kungl. Maj:t befogenhet att i stad utan magistrat — för vilken enligt nu gällande lag befattningen såsom överexekutor tillkommer länsstyrelsen — förordna särskild överexekutor. Det har förutsatts, att dylikt förordnande skall kunna meddelas domare med kansli i staden eller kommunalborgmästaren. Vidare innebär lagen att, medan i regel i stad utan magistrat befattningen som utmätningsman tillkommer landsfiskalen, i stad, för vilken särskild överexekutor förordnats, skall finnas stadsfogde, samt att jämväl i annan stad, där stadsfogde finnes, denne skall vara utmätningsman.
    Lagen om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende har trätt i kraft den 1 juli innevarande år. Däremot skola ändringarna i utsökningslagen i likhet med de företagna ändringarna i kommunalförfattningarna träda i kraft först med ingången av år 1933.
    Vid den nu genomförda lagstiftningen har man sökt att tillgodose städernas berättigade intressen. Ett borttagande av den särskilda rättsskipningen torde också i många fall komma att visa sig förmånligt för staden. I regel finnes möjlighet att ordna rättsskipningen och utsökningsväsendet på tillfredsställande sätt, och tack vare de vidtagna ändringarna i kommunalförfattningarna kunna städerna erhålla en effektiv och samtidigt enkel förvaltning. Av viss vikt i formellt hänseende är vidare, att hädanefter en indragning av rådhusrätten medför bortfallande av den s. k. legalitetskontrollen eller magi-

 

STADS OCH LANDSBYGDS FÖRENANDE. 567stratens skyldighet att övervaka lagligheten av stadsfullmäktiges beslut. Stor reell betydelse bör däremot tillmätas den omständigheten att statens övertagande av rättsskipningen i allmänhet kommer att för städerna medföra en besparing, vilket är av särskild vikt då dessa med hänsyn till det nuvarande läget äro nödsakade att på allt sätt söka nedbringa sina utgifter. Fördelar kunna även beredas städerna därigenom att i vissa fall vid stads förening med domsaga dennas tingsställe eller kansli förlägges till staden. Det kan antagas, att dessa synpunkter komma att vederbörligen beaktas, då fråga snart uppkommer om borttagande av den särskilda jurisdiktionen i flera städer. För närvarande äro borgmästarbefattningarna lediga i Falkenberg, Kungsbacka, Marstrand, Filipstad, Arboga, Söderhamn och Örnsköldsvik, och beträffande dessa har utredning igångsatts rörande förutsättningarna för en indragning av rådhusrätten. Märkas bör även, att stadsfullmäktige i Simrishamn i skrivelse till Kungl. Maj:t meddelat, att för den händelse det funnes önskvärt, att frågan om en förening i judiciellt hänseende av staden samt Ingelstads och Järrestads härads domsaga redan nu komme under övervägande, stadsfullmäktige vore beredda att under vissa förutsättningar, bland andra att staden erhölle domstol och domstolskansli på platsen, med kronan ingå i förhandling om sådan förening.

Per Santesson.