82 NOTISER.    De yngre juristerna och deras möjligheter till försörjning var titeln på ett föredrag, som e. o. hovrättsnotarien Bo Pfannenstill d. 18 april 1931 höll inför föreningen Yngre jurister i Skåne och Blekinge samt Juridiska föreningen i Lund. Föredraget var i huvudsak av följande innehåll.
    I. Tillgången på juridisk arbetskraft. Antalet nyinskrivna juris studerande har från seklets början tills nu varit i ständig ökning. Vid början av 1900-talet utgjorde dessa ett hundratal eller ett och annat tiotal därutöver; 1914 inskrevos ungefär dubbelt så många, och från 1918 befinner sig kurvan i stark stigning för att 1923 nå sin toppunkt med ett mer än fyrdubbelt antal nyinskrivna mot 1900, eller 471 stycken. Kurvan sjunker därefter för att stiga en obetydlighet 1930.
    Nu är det ju så, att ej samtliga dessa studerande nå fram till examen, men även om man inte kan räkna med en så stor avbrottsprocent som under kriget — man räknade då med 43 % — är den fortfarande betydande.
    Under femårsperioden 1926—1930 avlades i medeltal årligen 177 jur. kand. och 30 kansliexamina eller sammanlagt 207 juridiska examina. Omkring 1900 var motsvarande siffra 80.
    II. Efterfrågan på juridisk arbetskraft. Hur ställer sig nu efterfrågan i förhållande till denna tillgång eller annorledes uttryckt, vilka försörjningsmöjligheter stå dessa unga jurister till buds? Detta är naturligtvis mycket svårare att statistiskt visa.
    A. Domarebanan. 1. Tingsmeriteringen. I landet finnas 124 domsagor. Man kan räkna med att ungefärligen lika många tingsmeriterade jurister årligen utgå från dessa eller 124 stycken. Jag erinrar om att under femårsperioden 1926—1930 årligen utexaminerades i medeltal 177 juris kandidater eller ungefär 50 fler än som per år kunna beräknas omsatta vid domsagorna. På grund därav att under dessa år vid ett stort antal domsagor årligen bereddes plats för flera juris kandidater än som förbrukades under året, förefinnes vid dessa domsagor ett betydligt överskott juris kandidater, som först skola omsättas och alltså blockera de avlönade platserna samt möjligheterna till meritering inom rimlig tid. Det är välkänt, att stora svårigheter äro förknippade med erhållandet av tingsplatser.
    2. Hovrätterna. För dem som önska utbilda sig framförallt till domare, vidtager efter tingsmeriteringen tjänstgöring vid hovrätterna, där varje tingsmeriterad jurist med viss inskränkning beträffande längden av tingstjänstgöringstiden äger rätt att inskriva sig såsom aspirant.
    Vid rikets tre hovrätter inskrevos under åren 1922, 24, 1923, 27, 1924, 34, 1925, 53, 1926, 78, 1927, 29, 1928, 43, 1929, 46, 1930, 40 aspiranter. Av dessa inskrivna hava naturligtvis en del befordrats. En del har slutat, då de ansett utsikterna till befordran allt för dåliga eller ansetts mindre lämpade för tjänstgöring vid hovrätt. Vid årsskiftet 1930—31 tjänstgjorde vid Svea hovrätt 35 aspiranter, vid Göta hovrätt 20 samt vid Skånska hovrätten 12 eller sammanlagt 67 aspiranter.
    Till avlönande av dessa aspiranter finnas vid Svea hovrätt 12 vanliga arvoden och 3 amanuensarvoden eller sammanlagt 15 arvoden, vid Göta hovrätt 6 vanliga arvoden och 1 amanuensarvode eller sammanlagt 7 och vid Skånska hovrätten 3 eller sammanlagt 25 arvoden. Aspirantarvodena uppgå

 

NOTISER. 83vart och ett till ungefär 250 kr. i månaden samt amanuensarvodena till något högre belopp.
    Vid Svea hovrätt tjänstgjorde alltså vid årsskiftet 20 oavlönade aspiranter vid Göta hovrätt 13 och vid Skånska hovrätten 9 eller sammanlagt 42. Svea hovrätt är 4 ½ gånger så stor som Skånska hovrätten och Göta hovrätt 2 gånger så stor som denna. Man räknar med att genom avgång, befordran till revisionen etc. årligen bliva vid Svea hovrätt ungefärligen 10 avlönade platser lediga, vid Göta hovrätt 6 och vid Skånska hovrätten 2.
    3. Stadsdomstolarna. Vid Stockholms rådhusrätt tjänstgöra f. n. 23 juris kandidater, av vilka 9 äro tingsmeriterade, utan fast arvode. Av dessa kunna 2 påräkna att inom en snar framtid erhålla arvode. De som gå utan arvoden åtnjuta emellertid i form av gratifikationer en viss gottgörelse för sitt arbete. För antalet nu anställda torde gratifikationerna för ett år kunna beräknas uppgå till sammanlagt omkring 20,000 kr., som fördelas i förhållande till ådagalagd skicklighet ävensom till tjänstetidens längd. Befordran sker i mån som lediga arvoden och lämpliga kandidater finnas.
    Arvodena för vid rådhusrätten tjänstgörande utgöra till en början 190 kr. i månaden, men stiga successivt till 350 kr. i månaden. Å beloppen utgår rörligt lönetillägg, f. n. med 20 %. Tjänstgöringstiden innan sådant arvode erhålles utgör för tingsmeriterad omkring 1 år och för icke tingsmeriterad 2 till 3 år eller ännu mer. Befordringen till ordinarie andre assessor tager vanligen 8 till 10 år.
    Beträffande Göteborgs rådhusrätt har det sagts mig, att där icke antagas fler jurister än att arvoden finnas tillgängliga för alla. F. n. tjänstgöra vid rådhusrätten 12 extra notarier, som samtliga äro i tjänstgöring och åtnjuta avlöning. Av dessa tjänstgörande äro 11 tingsmeriterade med minst 3 ting och en har 1 års tjänstgöring i domsaga. En av dessa extra notarier kan under året väntas bliva ordinarie. I regel torde ordinarie anställning vinnas efter omkring 7 till 8 års tjänstgöring.
    Vid Malmö rådhusrätt tjänstgjorde vid årsskiftet 1930—31 6 tingsmeriterade juris kandidater utan fast arvode, varav den äldste tjänstgjort i omkring 2 år. I form av gratifikationer erhålla dessa oavlönade någon ersättning för det arbete de utföra, och de äldsta kunna erhålla tillfälliga förordnanden. F. n. tjänstgöra 5 oavlönade juris kandidater, av vilka emellertid en på grund av borgmästarens riksdagsmannaskap uppehåller befattning som polisnotarie. Vid rådhusrätten finnas två extra notariebefattningar; lönen uppgår till 3,400 kr. årligen med lönetillägg. Innehavarna av dessa befattningar hava båda tjänstgjort mer än 5 år. Befordran till ordinarie tjänst tager 8—10 år i anspråk.
    Till assessorer och stadsnotarier vid de av landets rådhusrätter, där sådana finnas anställda, hava under de senaste åren utnämnts i medeltal 6 personer årligen, vilket torde motsvara hela nyrekryteringen i dessa städer.
    B. Åklagar- och polisväsendet. Juridisk examen är f. n. nödvändig allenast för de högre åklagarna. Det finns ju en landsfogde i varje län, alltså sammanlagt 24. Av rikets 491 landsfiskaler och 115 stadsfiskaler hava omkring 30 juris kandidatexamen och omkring 20 kansliexamen. Inkomsterna för lands- och stadsfiskalerna äro ganska goda. Man skulle

 

84 NOTISER.tycka, att för juris kandidater utsikterna på denna bana skulle vara relativt goda på grund av den merit, som en sådan examen borde utgöra för yrket, men i anledning av den stora tillströmningen av icke rättsbildade aspiranter under senare år lär detta icke vara fallet. Man räknar med att åklagartjänster bliva lediga per år till ett antal av 25; av dessa är det endast ett fåtal, som besättas med jurister.
    De inom polisväsendet befintliga juristplatserna äro så få, att det inte finnes någon anledning att räkna med dem.
    Som bekant förefinnes f. n. förslag till mycket omfattande reformering av landets åklagarväsen. Om detta skulle bliva verklighet, skulle inom åklagarväsendet för de unga juristerna skapas väsentligen ökade möjligheter till försörjning.
    C. Central- och lokalförvaltningen. Vid centralförvaltningen (departement med undantag av utrikesdepartementet, de centrala ämbetsverken samt under riksdagen lydande verk) hava under de senaste åren ytterst få sökande kunnat antagas, vid flera verk icke någon enda. Lönerna äro små.
    Möjligheterna att vinna inträde vid länsstyrelserna och den administrativa förvaltningen i städerna äro mycket begränsade.
    Vid utrikesdepartementet hava under senare tid i medeltal anställts 3 attachéer årligen. Begynnelselönen för en attaché är omkring 3,900 kr.
    D. Advokatbanan och E. Affärsjurister. Advokatverksamhet bedrives här i landet f. n. såsom bisyssla av omkring 500 åklagare och andra tjänstemän och som huvudsyssla av omkring 1,105 personer; 480 av dessa tillhöra Sveriges advokatsamfund eller äro anställda hos sådana jurister, 275 stå utanför samfundet och 350 äro icke jurister.
    Det är synnerligen svårt att erhålla anställning hos advokater som tillhöra samfundet, och det är huvudsakligen med dem man bör räkna, då övriga personer, vilka driva advokatverksamhet, som regel icke hava rättsbildade biträden. Det kan beräknas att endast omkring 20 platser bliva lediga varje år hos samfundsadvokater i landet. Begynnelselönen torde i allmänhet vara omkring 300 kr. i månaden.
    Beträffande affärsjuristerna — och med sådana avser jag jurister som hava anställningar hos banker, hypoteksinrättningar, olika slag av försäkringsanstalter och försäkringsbolag, andra bolag och arbetsgivareorganisationer — vill jag till att börja med anmärka att det arbete, som här ifrågakommer, till övervägande del utföres av advokater, som hos dessa inrättningar hava mer eller mindre fasta uppdrag och ombudsmannaskap. Enligt vad jag från tillförlitligt håll erfarit, räknar man med att vid ifrågavarande företag finnas omkring 65 självständiga juristtjänster, varjämte omkring 55 personer med juris kandidatexamen innehava direktörsposter och omkring 30 jurister andra tjänster. Man räknar med att inom denna juristkår årligen blir en eller annan plats ledig.
    Det återstår att av denna undersökning draga en slutsats. Detta möter inga större svårigheter. De flesta känna den: nämligen att tillgången på juridisk arbetskraft betydligt överskrider efterfrågan. Det gäller blott att söka avgöra huru stor denna differens är.
    Om vi gå tillbaka till den årliga produktionen av juris kandidater samt personer med kansliexamen, finna vi, att under de sista tio åren rått

 

NOTISER. 85en ständig överproduktion av sådana, varierande från något under 50 till ganska betydligt över 100-talet eller det dubbla per år. Denna sedan flera år tillbaka fortgående överproduktion har skapat olidliga förhållanden på den juridiska arbetsmarknaden.
    Det är svårt nog att erhålla tingsplatser men än svårare att erhålla placering efteråt. Under tingstiden har man ju ändå haft lön, även om denna i förhållande till arbetets tyngd och ansvar varit tämligen obetydlig. Man har även under tingstiden på grund av arbetets beskaffenhet haft en viss social position. Men plötsligt står man där utan avlöning och arbete med någon smak kvar i munnen efter den där positionen — de flesta tyngda av en lång utbildningstids tryckande skuldbörda — hänvisad att söka de sparsamt förekommande platserna tillsammans med ibland ett hundratal högt kvalificerade jurister.
    Enskilda företag hava ej varit sena att begagna sig av denna situation, och detta är ju förklarligt. Betänkligt är emellertid, att staten — och det har man bestämt på känn — anser det med sina intressen förenligt att själv utnyttja de yngre juristernas tryckta belägenhet.
    Det är sannolikt, att vi inom en ej allt för avlägsen framtid hava ett juristproletariat i landet med alla dess personliga lidanden och sociala olägenheter.