ERWIN MUNCH-PETERSEN. Konkurssurrogater. En retssammenlignende Undersøgelse. København 1932. Nyt Nordisk Forlag, Arnold Busck. XV + 435 s. Kr. 10.00.

 

    Vår tids mäktiga utveckling på teknikens, kommunikationernas, kreditväsendets och de internationella ekonomiska förbindelsernas områden har medfört en genomgripande förändring särskilt inom förmögenhetsrätten. De yttre förhållandenas omgestaltning har helt naturligt återverkat på den rättsliga regleringen av de mänskliga samfundsområden, där dessa förhållanden göra sig gällande. Gamla rättsinstitut ha förlorat sin betydelse; och nya ha uppstått och intagit en central plats. Det, som i går var god jus, är i dag redan föråldrat. Den, som skriver dessa rader, erinrar sig väl, huru under förarbetena till 1916 års automobilskadelag från en mängd håll och icke minst i officiella yttranden som ett av de huvudfall, som lagen skulle reglera och efter vilket den skulle anpassas, med iver framhölls den typ, där olyckshändelsen berodde på att en häst på landsvägen skrämdes av en mötande bil. Med detta fall för ögonen visade ju som bekant lantmännen då mycken förargelse över hela biltrafiken.
    Även konkursrättens förr något undanskymda värld har det moderna invecklade och utgrenade ekonomiska livet nu börjat bringa i gungning. Den klassiska konkursen, där utmätningsförfarandets något klumpiga och bryska metoder tillämpas, tillfredsställer inte alltid nutida krav. Endast under jämförelsevis enkla, föga invecklade och — om man om en konkurs kan bruka detta uttryck — fridfulla förhållanden är det ändamålsenligt att behandla en insolvent gäldenärs bo isolerat och utan vidare hänsyn i hast tvångsrealisera alla hans tillgångar. Varken borgenärerna eller gäldenären äro alltid betjänta därmed. Och härtill kommer numera, som väl alla länder fått erfara, att de moderna kreditförhållandena med deras vittutgrenade sammanhang lätteligen kunna medföra, att en gäldenärsinsolvens återverkar på så betydelsefulla och omfattande andra intressen, att den blir en social fråga, som det allmänna icke kan lämna obeaktad.
    Det är alltså ett aktuellt ämne, som den unge danske juristen ERWIN MUNCH-PETERSEN tagit upp till behandling i sitt nyssutkomna omfattande arbete med titeln: Konkurssurrogater.
    Arbetets föremål är de olika medel för undgående av en insolventgäldenärs konkurs, som nutidens ekonomiska liv framkallat, och den omfattning, vari de viktigaste konkursrättsliga grundsatserna tillämpas å dessa medel. Författaren har byggt sin undersökning på en bred rättsjämförande grund, varvid ett omfattande material från de ledande europeiska kulturländerna blivit begagnat med dansk rätt som bakgrund. Det nu publicerade arbetet behandlar dock endast »Enkeltmandsforetagender», under det aktiebolag och andra associationer förbehållits till en senare del. De former av konkurssurrogat, som behandlas, äro först tvångsackord och sedan frivilligt ackord och frivillig likvidation.

    Tvångsackord utan konkurs är här i landet icke av någon dominerande betydelse, måhända beroende på att vår lagstiftning i ämnet är jämförelsevis sen. Enligt den siste rättsstatistiken förekommo i hela riket 23 förhandlingar därom under 1929 och 29 under 1930. De frivilliga ackorden ha däremot som bekant sedan länge utgjort en under varje ekonomisk depressionstid mycket vanlig företeelse även i vårt land. Den har väl tidigare varit begränsad till de egentliga köpmännens krets och har då i regel omhänderhafts av köpmannaföreningarna, som torde ha utbildat en ganska fast rutin på området, koncentrerad i Köpmannaföreningarnas Central för ackords- och konkursärenden. Med 1921—22 års kris torde de frivilliga ackorden ha blivit en ofta begagnad ersättningsform för konkurs också i andra kretsar, särskilt de mer eller mindre utpräglade fondbörsspekulanternas, varvid bankerna varit de huvudsakliga borgenärerna.
    För svenska läsare torde därför framställningen om de frivilliga ackorden erbjuda ett särskilt stort intresse, och en mängd upplysningar och utredningar därom torde giva anledning till reflektioner på ett område, som eljest sällan kommer under juridiskt bedömande.
    Författarens hela framställning präglas av allsidighet, grundlighet och gott omdöme och ger läsaren på nästan varje punkt ett riktutbyte. För lagstiftningsarbete på de ifrågavarande områdena bör det vara av stort värde. Det är att hoppas, att icke yttre omständigheter, som författaren i förordet antyder, måtte hindra honom från att upptaga också bearbetningen av det område, som nu fått anstå.

Thore Engströmer.