Enquête ang. födelsereglering i Danmark. Nyligen har till alla medlemmar av »Den almindelige danske Lægeforening», inalles c:a 2,700 läkare,utsänts ett detaljerat frågeformulär avseende deras ställning till spörsmålen om preventivmedel och fosterfördrivning. Svar ha inkommit från 2,330 läkare, av vilka dock somliga lämnat vissa frågor obesvarade.
    Bland frågorna rörande antikonceptionella medel märkes den, huruvida de tillfrågade vore villiga att giva vägledning i användning av sådana medel åt gifta personer utan att havandeskap och födsel syntes inrymma något faremoment. På denna fråga svarade 2,000 av de tillfrågade ja och 253 nej. När samma fråga ställdes beträffande ogifta män, avgåvos 1,701 ja och 501 nej, och när den avsågo gifta kvinnor voro de jakande svaren 1,688 och de nekande 510. Det frågades också, huruvida all sådan vägledning borde vara förbehållen privat initiativ och alltså vara undandragen offentliga klinikers verksamhet. Frågan bejakades av 531 och besvarades med nej av 1,499. Nästa fråga löd: Bör det för nämnda ändamål tillika upprättas offentliga kliniker, i vilka envar som så önskar kan få vägledning? Denna fråga besvarades med ja av 1,383 och med nej av 704,333 mot 1,533 ansågo, att sådan offentlig vägledning borde undandragas ogifta personer, och 213 mot 1,476 ansågo, att sådana offentliga kliniker icke borde giva vägledning och råd till befolkningen i alla sexuella frågor.
    Den första frågan rörande fosterfördrivning löd: Anser Ni, att läkare bör hava lagstadgad rätt att avbryta havandeskap? På frågan avgåvos 2,144 ja och 57 nej. På den ytterligare frågan, huruvida läkare borde ha sådan rätt att företaga fosterfördrivning utan att det föreligger medicinsk eller social indikation, d. v. s. så snart den havande själv önskar det, svarade emellertid blott 551 ja och 1,677 nej. Dessa svar voro fördelade mellan olika åldersgrupper på följande sätt: yngsta åldersklassen 1922—32 265 ja och 585 nej, mellersta åldersklassen 1902—21 203 ja och 693 nej samt äldsta åldersklassen, före 1902, 83 ja och 399 nej. Bland frågorna rörande rätt att verkställa fosterfördrivning på grund av medicinsk indikation förekom denna: Bör en läkare vara berättigad att avbryta havandeskap på en medicinsk indikation, som han varit ensam om att ställa? Av svaren på frågan voro 562 jakande och 1,620 nekande. Olika sociala indikationer redovisades i frågeformuläret, men de tillfrågade synas i stor utsträckning ha underlåtit att i sina svar följa formulärets specialisering.Till läkare i självständig kirurgisk (gynekologisk) verksamhet ställdes frågan: Är Ni under förutsättning av erforderligt stöd i lag villig att företaga fosterfördrivning på social indikation? 139 av de tillfrågade svarade ja, 75 nej. Tillsamma grupp läkare riktades också frågan, huruvida de under nämnda förutsättning vore villiga att företaga fosterfördrivning utan annan indikation än den att den havande själv önskade havandeskapet avbrutet. Svaret på denna

 

1 Se Zeitschrift für ausländisches und internationales Privatrecht 1932 s. 850.

MEDDELANDEN FRÅN FRÄMMANDE RÄTT. 173fråga blev 37 ja och 177 nej. En annan fråga, som förekom i enquêten, var denna: Bör sterilisering av en kvinna — hennes samtycke förutsatt — vara tillåten, då indikation för fosterfördrivning får anses föreligga? Frågan besvarades med 2,129 ja och 71 nej.1

I. S.