Andra huvudtiteln. Av ärendena under andra huvudtiteln i statsverkspropositionen hava bl. a. följande redan avgjorts av riksdagen.
De två extra ledamöterna för lagärenden i justitiedepartementet uppföras å ordinarie stat och erhålla, liksom den förutvarande ordinarie ledamoten, tjänstetiteln byråchef för lagärenden. Statsfinansiella hänsyn hade enligt uttalande i statsverkspropositionen f. n. hindrat departementschefen från att föreslå en, med hänsyn till de stora fordringar som böra ställas på innehavarna av ifrågavarande befattningar, önskvärd förbättring i lönehänseende.
Förutom anslaget till lagberedningen — i år nedsatt från 59,000 till 45,000 kr. — har beviljats ett nytt anslag till processlagberedningen å 65,000 kr.
Riksdagen har bifallit förslaget om tvenne domsagosammanslagningar, en i Jönköpings och en i Blekinge län (se ovan s. 155). Härigenom vinnes en besparing för statsverket å sammanlagt minst 17,400 kr. Ett samtidigt framlagt förslag om Skånings, Valle och Vilske härads domsagas uppdelning mellan två angränsande domsagor i Skaraborgs län avslogs för ärendets ytterligare utredning. Statsutskottet fann visserligen att domsagan med hänsyn till obetydlig arbetsbörda och ringa folkmängd borde omregleras men framhöll — under erinran om ett uttalande av departementschefen, att vid Skara stads införlivande med domsagan Valle härad borde förenas med Gudhems och Kåkinds domsaga — att vid det slutliga ordnandet av domsagoindelningen hänsyn borde tagas till att de städer varom fråga vore kunde införlivas i häradsrätternas domkretsar.
Följande anslag hava ytterligare enligt riksdagens beslut sänkts, nämligen anslaget till reseersättning till nämndemän från 335,000 kr. till 250,000 kr., anslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter från 430,000 kr. till 390,000 kr., anslaget till övervakning av villkorligt dömda från 50,000 kr. till 40,000 kr., anslaget till bidrag till utgivande av Nytt juridiskt arkiv från 4,000 kr. till 2,000 kr., samt anslaget till kommittéer och utredningar genom sakkunniga från 170,000 kr. till 135,000 kr.
Bl. a. följande under andra huvudtiteln upptagna anslagsäskanden hava ännu icke av riksdagen behandlats.
Anslagen till nedre justilierevisionen, nu sammanlagt 526,908 kr., föreslås för instundande budgetår sänkta till 508,100 kr. Indragning föreslås av en av de förordnade revisionssekreterarna — vilket möjliggöres därigenom att antalet föredragningsdagar i högsta domstolen för var och en av de revisionssekreterare, som nu hava 21 dylika dagar, ökas till 22 — av extra protokollssekreteraren och av t. f. andre protokollssekreteraren vid den centrala avdelningen inom nedre revisionens kansli, varjämte de nuvarande fem amanuenserna med förkortad tjänstgöringstid föreslås utbytta mot två amanuenser, därav åtminstone en med heltidstjänstgöring. För framtida indragning av två ordinarie protokollssekreterartjänster föreslås dessa under nästkommande budgetår överförda på övergångsstat. De tre förordnade revisionssekreterare, som skulle bibehållas, föreslås uppförda å ordinarie stat, då de måste anses representera ett konstant behov för föredragningen i högsta domstolen. — I ovannämda belopp ingår liksom f. n. ett (av riksdagen redan beviljat) förstärkningsanslag å 20,000 kr. för möjliggörande av viss tids föredragning inför den s. k. lagrådsavdelningen i högsta domstolen.
Beträffande anslagen till hovrätterna hänvisas till nästföljande notis. Beträffande en ifrågasatt hovrätt för Norrland hade särskild proposition bebådats, men har frågan för denna riksdag förfallit (se ovan s. 155).
Till partiell löneförbättring åt häradshövdingarna äskas för budgetåret 1933/1934 ett anslag å 95,000 kr., innebärande en sänkning av anslagsbeloppet med 30,400 kr. Justitieministern erinrar härvid om att, då de för de särskilda domsagorna avsedda lönefyllnadsbeloppen d. 1 juli 1933 komma att hava varit oförändrade gällande under en tid av fem år, en omräkning av desamma för en ny femårsperiod egentligen borde äga rum. Vissa omständigheter föranledde dock, att denna gång endast en provisorisk omreglering av beloppen för ett år borde vidtagas. Härom anför justitieministern bl. a.:
I sin promemoria angående besparingsmöjligheter å andra huvudtiteln hade granskningsnämnden uttalat, att viss del av den häradshövdingarna och underdomstolarna i städerna tillkommande lösen borde överföras till statsverket i form av stämpelavgift. Därvid hade nämnden efter företagna överslagsberäkningar förklarat sig antaga, att genom ett dylikt överförande en inkomst av minst 100,000 kr. borde kunna tillföras statsverket.
Med anledning härav ville justitieministern erinra, att den vid 1932 års riksdag beslutade förenklade handläggningen av inskrivningsärenden (lagfarts- och inteckningsärendena) komme att medföra en minskning i förvaltningsutgifterna vid underdomstolarna. Denna omständighet uppmärksammades vid behandlingen av inskrivningsreformen, men vederbörande lösenberättigade ansågos böra, intill dess närmare erfarenhet vunnits rörande reformens verkningar, få behålla sin inkomst av nämnda ärenden i huvudsak oavkortad, mot det att de, såvitt landsbygden anginge, själva tillsvidare vidkändes kostnaden för skrivhjälp vid arbetet med uppläggande av nya fastighetsböcker. Med hänsyn härtill framhölls, att det borde tagas under övervägande, huruvida ej en provisorisk förlängning borde ske av den regleringsperiod för häradshövdingarnas partiella löneförbättring, som snart utginge, så att vid en omräkning av ersättningsbeloppen de ändrade förhållandena med avseende å inskrivningsärendenas handläggning kunde komma i betraktande. Under förutsättning att, såsom justitieministern ämnade hemställa, anslag till uppläggande av nya fastighetsböcker för nästkommande budgetår beräknades till sådant belopp, att därmed även kunde bekostas nödig skrivhjälp, torde hinder ej föreligga mot att redan nu genom en åtgärd av det slag granskningsnämnden ifrågasatt tillgodoföra statsverket den besparing i arbetskostnad inskrivningsreformen medfört. Vid reformens förberedande beräknades denna besparing
motsvara 50 öre för varje inskrivningsärende. En reduktion av lösen med detta belopp skulle således kunna ske och samtidigt stämpeln å hithörande expeditioner höjas i enahanda grad. Då åtgärden blott avsåge att sänka häradshövdingarnas sportelinkomster med ett belopp svarande mot deras minskade kostnader, kunde någon betänklighet mot åtgärden ej möta av hänsyn till de häradshövdingarna enligt kung. d. 20 maj 1927 (nr 179) i samband med definitivt fastställande av vissa lösenförhöjningar (se kung. s. d. nr 182) ålagda skyldigheterna i avseende å de icke-rättsbildade domsagobiträdenas avlöning m. m.
I lagfarts- och inteckningsärenden utgjorde numera — vid sidan av lagfartsbeviset — inskrivningsdomarens å den företedda inskrivningshandlingen tecknade bevis angående beslutet den enda expedition sökanden vore skyldig att utlösa. Detta bevis vore enligt kung. d. 22 juni 1932 (nr 286) vid häradsrätterna lösen belagt med i allmänhet 4 kr. 50 öre och vid rådhusrätterna med i allmänhet 5 kr. 50 öre. Därest av sagda lösenbelopp 50 öre överfördes tillstämpel, torde, enligt vad inom justitiedepartementet med ledning av rättsstatistiken verkställda beräkningar gåve vid handen, ökning i stämpeluppbörden uppstå med omkring 150,000 kr., därav omkring 97,000 kr. härrörde från häradsrätterna och återstoden från rådhusrätterna.
Ett överförande i denna utsträckning av lösen till stämpel borde skäligen beträffande sådana mindre domsagor, i vilka inskrivningsreformen på grund av särskilda förhållanden ej kunde antagas medföra någon mera väsentlig besparing, föranleda jämkningar i de belopp vilka utginge såsom lönefyllnad till häradshövdingarna. Å andra sidan borde vid den omräkning, som sålunda måste vidtagas, beaktas den ökning av nettoinkomsterna, som enligt för åren 1927—1931 lämnade statistiska uppgifter uppkommit för en del domsagor.
Den omräkning av lönefyllnadsbeloppen, vilken sålunda skulle äga rum, torde blott böra tillerkännas giltighet under nästkommande budgetår. Innan man skrede till reglering av ersättningarna för den sedvanliga perioden av fem år, torde det nämligen vara lämpligt att avvakta närmare erfarenhet rörande inskrivningsreformens verkningar i praktiken beträffande häradshövdingarnas förvaltningsutgifter.1
I avbidan på särskild proposition, innefattande förslag om ändrade grunder i fråga om anställnings- och avlöningsförhållanden för de rättsbihldade biträdena i domsagorna samt om ökad bidragsskyldighet från häradshövdingarnas sida till deras avlönande, föreslår justitieministern riksdagen att såsom bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning beräkna ett anslag å 490,000 kr., vilket i förhållande till innevarande budgetårs anslag för ändamålet innebär en sänkning med 60,000 kr. Den sålunda bebådade propositionen har numera avlämnats till riksdagen (nr 180, jfr ovan s. 160 ff.).
Anslaget till nya faslig helsböcker för landet föreslås höjt från 50,000 kr. till 100,000 kr., detta för att möjliggöra bekostandet av nödig skrivhjälp å domsagokanslierna vid böckernas uppläggande, vilken kostnad, såsom ovan anförts, med hänsyn till den föreslagna reduktionen i expeditionslösen i inskrivningsärenden ej längre anses böra åvila häradshövdingarna.
Slutligen bebådar justitieministern proposition till riksdagen med förslag om krigsdomstolarnas avskaffande i fredstid. Med hänsyn härtill och då den nya ordningen avses träda i kraft d. 1 jan. 1934, begäres anslag för den nuvarande organisationens upprätthållande allenast för senare halvåret 1933, men föreslås ett nytt anslag beräknat, avseende förra halvåret 1934, för bestridande av ersättning till vissa ledamöter i rådhusrätt, som skulle komma att övertaga auditörernas nuvarande befattning med disciplinmål m. m. (se ovan s. 155 ff.).1
C. G. B.