Privilegier, resolutioner och förordningar för Sveriges städer Andra delen (1523 — 1560) utg. av ERNST NYGREN. Norstedt. Sthm 1932.XXXII, 755 s. Kr. 10.00. — Stadshistoriska institutet.
    Första delen av stadshistoriska institutets publikation av privilegier för Sveriges städer utkom 1927 och omnämndes 1929 (s. 369) i denna tidskrift. Den nu fullbordade andra delen har utgivits av förste arkivarien Nygren. Arbetet, som omfattar Gustav Vasas regeringstid, återger 507 urkunder, vilka fördelats på två avdelningar alltefter det de beröra städer, som redan på Gustav Vasas tid voro svenska, eller städer i de från Danmark och Norge erövrade provinserna. Den förra avdelningen, som omfattar 293 nummer, innehåller naturligen urkunder, som till sin huvuddel redan finnas i Konung Gustaf den förstes registratur, men åtskilliga handlingar hava hittills blott funnits i svårtillgängliga tryckta källor och ett tjugutal hava icke tidigare tryckts. Av de 214 urkunderna i den andra avdelningen hava ett trettiotal icke tidigare tryckts och andra urkunder hava icke hittills på ett tillfredsställande sätt utgivits. Arbetet åtföljes av utförliga register och i ett bihang förtecknar utgivaren privilegier, traktater m. m. av betydelse för utländingarshandel på svenska hamnar resp. svenska stadsbors handel i utlandet samt anger utförseltillstånd, föreskrifter mot landsköp o. s. v. I avsikt att göra arbetet brukbart även för den icke fackutbildade har det försetts med rikliga hänvisningar till den historiska litteraturen samt med många upplysningar av historiskt innehåll.

Å. H—ck.

 

J. B. NORDEBLAD. Gaiusstudien. Sprachliche Bemerkungen zu den Institutionen und den Digestenfragmenten des Gaius. Akad. avh. Lund 1932. Gleerup. 118 s. Kr. 3.00.
    Nordeblads avhandling är ett viktigt inlägg från filologiskt håll i den långvariga debatten om rättsläraren Gaius. I en uppseendeväckande avhandling

260 LITTERATURNOTISER.från år 1859 framkastade MOMMSEN den hypotesen att Gaius visserligen varit romersk medborgare men levat och verkat i någon av de östligare provinserna av det romerska väldet. Till stöd härför anförde Mommsen bl. a. det förhållandet att Gaius i strid med romerskt men i överensstämmelse med grekiskt språkbruk alltid omnämnes blott med användande av prænomen. Mommsens hypotes vann till en början mycket bifall, men övergavs sedan såsmåningom av forskningen. En ny vändning tog emellertid frågan genom två arbeten av KNIEP från åren 1910—17. Denne författare återgick till Mommsens teori och förde den t. o. m. ett steg vidare. Han gjorde nämligen gällande att Gaius inte ens var romare utan att han var grek. Teorien blev dock utsatt för skarp kritik, bl. a. av FEHR.
    Nordeblad undersöker nu i en första avdelning av sitt arbete de filologiska argument som Kniep anfört och förkastar dem. 1 resultatet kommer han emellertid Mommsen och Kniep nära. Enligt hans åsikt är nämligen språket i institutionerna så starkt påverkat av grekiskan att det måste anses uteslutet att Gaius haft sin verksamhet i Rom. Vidare innehåller avhandlingen dels en vederläggning av Knieps teori att institutionerna skulle bestå av flera skikt, dels en utredning om språkliga egendomligheter hos Gaius.

K. O.