264    Tidsskrift for Rettsvidenskap. Den nya årgången, varav första häftet utkommit, inledes med en längre uppsats av R. A. WREDE om tvenne tavastländska domböcker från medeltidens sista skede. Med utnyttjande av det material de ifrågavarande domböckerna erbjuda ger förf. synnerligen intressanta bidrag till den finska processrättens historia. Utförligt behandlas särskilt nämndens ställning och uppgift samt bevisrätten. — Om »Ansvaret for salgsgjenstandens hændelige undergang før overleveringen efter klassisk romerret» handlar en uppsats av E. HAMBRO, vari förf. redogör för doktrinens nuvarande ståndpunkt till den avhandlade frågan. Denna har aktualiserats framför allt genom den av professor Haymann framställda teorin, att i den äldsta romerska rätten casusansvaret åvilat säljaren. Hambro, som huvudsakligen stödjer sig på professor E. Rabels auktoritet, finner den nya läran i det hela obestyrkt men medger, att Haymanns såväl som Rabels forskningar dock »stærkt rokket» den äldre åsikten, att den justinianska rättens regel om köparens ansvar för periculum också gällt i den klassiska rätten. — Professor C. A. REUTERSKIÖLD anmäler synnerligen välvilligt juris doktor V. A. Rinanders översättningar av »Främmande grundlagar» och ger översättaren och hans »verkligt förnämliga verk» »det vetenskapliga erkännande både han och verket förtjänar». — I anslutning till en uppsats av professor R. Vogt i föregående årgång gör høiesteretsadvokat OLAF KLINGENBERG »Nogen bemerkninger om de sinnslidendes rettsstilling, særlig i strafferettslig henseende» och kritiserar bl. a. den genom lagstiftning år 1929 i Norge införda ordningen beträffande behandlingen av »sjelelig svake eller svekkede individer». — En god, tämligen utförlig redogörelse för den franska försäkringsavtalslagen av 1930 lämnas av cand. jur. AKSEL H. HILLESTAD. — Slutligen är att nämna E. HAMBROS redogörelse för betydelsefullare avgöranden av den norska Høiesteret under år 1931. Översikterna över de nordiska högsta domstolarnas praxis synas för närvarande utgöra en med all rätt särskilt omhuldad del av tidskriften. Här må uppmärksamheten riktas på det ur många synpunkter synnerligen intressanta skadeståndsmål, som refereras s. 80 ff.

Ph. H.

 

    Nordisk Tidsskrift for Strafferet har utsänt de två första häftena av sin 21 årg., 1933. Årgången inledes med en uppsats av den norske riksadvokaten KJERSCHOW om läkarens straffrättsliga ansvar för kirurgiska operationer (fosterfördrivning och sterilisering härunder ej inbegripna). Utan att framlägga några nya synpunkter giver förf. en klar och koncis översikt över problemställningen. Den danske fångvårdschefen ERIK KAMPMANN har under rubriken»Dødsstraffens Afskaffelse i Danmark» efter en kort historisk återblick lämnat en redogörelse för de 1912 — 1929 framlagda strafflagsförslagens ställning till frågan och för dess behandling i riksdagen, vartill han fogat statistiska uppgifter och några erinringar om benådning av livstidsfångar. Samme förf. har i h. 2 påbörjat en skildring av den danska fångvårdens organisation, varav man bl. a. finner, att det tryckta budgetläget hämmat förverkligandet av flera behjärtansvärda önskemål. Tillämpningen i Norge av de genom strafflagsändring den 22 februari 1929 införda skyddsåtgärderna mot abnorma brottslingar och presumtivt oförbätterliga såsom normala ansedda förbrytare (straff-

TIDSKRIFTSÖVERSIKT. 265lagens § 39 resp. § 39 a; jfr SvJT 1930 s. 86 f.) har givit anledning till en kritik, som avspeglas i icke mindre än tre olika bidrag, nämligen i ekspedisjonschef KYHN GLØERSENS uppsats i h. 1 »Om bruken av de nye regler om sikring og forvaring i Norge», återgivande ett föredrag hållet inför oslokretsen av Norsk Sagførerforening, i några reflexioner, som direktören för Botsfengslet HARTVIG NISSEN fogat till en i samma häfte återgiven synnerligen intressant statistisk undersökning om berörda instituts tillämpning i tiden intill den 1 juli 1932, samt i en i h. 2 intagen artikel med titeln »Straf, sikring og tvangsarbeide» av direktören för Opstad tvangsarbeidshus CONRAD FALSENKritiken går i det väsentliga ut på att § 39 a tillämpats i allt för vid utsträckning, delvis även på unga förbrytare, samt att anstaltsväsendet av brist på erforderliga medel icke blivit ordnat på ett tillfredsställande sätt. I övrigt antydas olägenheterna av kumulation av frihetsstraff och skyddsåtgärd samt framhålles bristen på ett centralt organ av den typ, som den svenska interneringsnämnden representerar. FALSENS nyss omnämnda artikel handlar, såsom titeln angiver, icke uteslutande om nu berörda frågor. Förf., som tydligen underskattar straffets generalpreventiva uppgift, anlägger uteslutande individualpreventiva synpunkter. Han utdömer i det stora hela de på förhand tidsbestämda frihetsstraffen. När han understryker önskvärdheten av en närmare undersökning av tilltalades person och miljöförhållanden med biträde bl. a. av psykiatrisk sakkunskap samt framhäver lämpligheten av uppfostrande behandling för unga brottslingar även ovan 18-årsåldern — den norska lagen i ämnet av den 1 juni 1928 har av brist på medel för ändamålet icke kunnat sättas i kraft — och av skyddsåtgärder utan kombination med frihetsstraff vad angår abnorma och recidivister, torde han i princip kunna räkna på mera allmänt instämmande. Betänksam måste man däremot ställa sig inför hans förord för användning av villkorlig dom »to ganger, hvor det gjelder mindre forbrytelser». — Den polska strafflagen av den 11 juli 1932, ikraft sedan den 1 oktober samma år, är föremål för en artikel i h. 2 av Dr. GREGOR WIRSCHUBSKI, som meddelar några korta notiser om lagens förarbeten, redogör för dess kriminalpolitiska ståndpunkt och till sist lämnar spridda upplysningar om lagens speciella del. — En årsredogörelse för Norges fångvård 1932 lämnas i samma häfte av byråchefen KRISTIAN HANSSON. Højesteretsdommer P. C. POULSEN anmäler i h. 1 ett år 1931 utgivet amerikanskt arbete om engelsk straffprocess: »Criminal justice in England. A study in law by PENDLETON HOWARD», vari bl. a. konstateras en tendens till inskränkning av jurys användning, och Dr. juris CARL RASTING fäster i h. 2 uppmärksamheten ROBERT V. HIPPELS 1932 publicerade »Lehrbuch des Strafrechts».

O. B.