Nordisk Tidsskrift for Strafferet inleder sitt tredje häfte för året med en av prof. RAGNAR BERGENDAL tecknad minnesruna över prof. Thyrén. Chefen för Danmarks fångvård, ERIK KAMPMANN, avslutar sin i föregående häfte påbörjade artikel om »Fængselsvæsenet i Danmark efter den nye Straffelov» med en utförlig redogörelse för föreskrifterna om verkställighet av fängelsestraff i statens straffanstalter (straff över sex månader) och för reglerna om behandlingen i Ungdomsfængsel, Psykopatfængsel, Forvaringsanstalt for Psykopater, Arbejdshus och Sikkerhedsforvaringsanstalt. Såsom regel skall fängelsestraff i högst två år utstås i enrum, sådant straff på längre tid däremot i gemensamhet, dock med befogenhet för vederbörande fängelsedirektör (Fængselsinspektør) att bestämma om fångens hållande i enrum vid början av strafftiden intill ett år och vid strafftidens slut i högst tre månader. Medgivna modifikationer göra för övrigt gränsen mellan de båda verkställighetsformerna tämligen flytande. I administrativ väg ha närmare regler för genomförande av en progressiv straffverkställighet meddelats. Deltagande i gudstjänst är frivilligt. Kroppsaga har avskaffats såsom disciplinstraff. Skillnaden mellan behandlingen i Psykopatfængsel och i Forvaringsanstalt for Psykopater (jfr Straffelov §§ 17 och 70) synes i den praktiska tillämpningen komma att utplånas. Kvar står egentligen endast den olikheten, att straffet i motsats till förvaringen är på förhand tidsbestämt (obs. emellertid andra stycket i först anförda lagrum). Artikeln kompletteras genom en av Fængselsinspektør VIGGO WAAGENSEN lämnad redogörelse för fångbehandlingen i de kommunala Arresthusene, vilka hysa förutom personer, dömda till fängelsestraff i högst sex månader eller till Hæfte, jämväl bl. a. bötes- och rannsakningsfångar. Med hänsyn till platsbristen i dessa anstalter har möjlighet måst hållas öppen att i tillämpningen jämka på de principiella föreskrifterna om fångarnas isolering. En reglementarisk bestämmelse, ägnad att förvåna svenska läsare, är förbudet för fängelse- och Hæfte-fångar att själva insända ansökan om benådning. Förf. finner emellertid förbudet synnerligen påkallat och anför: »Det maa ogsaa siges at være i Strid med Straffens Væsen, at Fangernes Tanker for meget kredser om en Formildelse af Straffen». I en uppsats med titeln »Om oprinnelsen til eksekusjon in effigie», återgivande ett föredrag hållet i Det norske videnskapsakademi, har dr. med. FREDRIK GRØN framdragit intressanta exempel från skilda tider på denna egendomliga form för straffverkställighet, vars ursprung enligt förf:s mening är att söka i urgammal bildmagi. För den i Finland den 27 maj

1932 utfärdade lagen om farliga återfallsförbrytare redogör överdirektör A. P. ARVELO. Politiadvokat AAGE LOTINGA ger på grundvalen av vissa italienska och amerikanska författares studier en översikt över straffprocessen i Sovjetunionen, innehållande en redogörelse för domstolsorganisation, åklagarväsen och försvar, kompletterad med korta erinringar om straffprocessens allmänna struktur och särskilt om tilltalades rättsställning samt med upplysningar om riktlinjerna för ett år 1931 framlagt reformförslag. Slutligen är att nämna en av överdirektör ARVELO lämnad redogörelse för fångvården i Finland år 1931, varav bl. a. inhämtas, att antalet fångar vid nämnda års slut uppgick till ej mindre än 7,773, därav 4,962 tukthusfångar. I redogörelsen omnämnes också den märkliga legislativa nyhet, som innefattas i kriminaliseringen av fånges rymning och försök därtill liksom även av vissa förberedelser till rymning, allt enligt en lag av den 13 maj 1932.

O. B.