JOHN NAESLUND. Undersökningar över aborternas antal, frekvens, mortalitet m. m. i Sverige. Svenska Läkartidningen 1933 s. 953 ff., 977 ff. och 1001 ff.

 

    I syfte att vinna kännedom om förekomsten av aborter samt om dessas orsaker och följder m. m. utsände medicinalstyrelsen i slutet av år 1930 frågeformulär rörande aborterna till rikets samtliga sjukhus, lasarett, sjukstugor, barnbördshus och förlossningsanstaltar, vidare till alla tjänste- och privatpraktiserande läkare och jämväl till alla barnmorskor. I de till anstalterna sända frågeformulären, vilka voro de mest omfattande, avsågo de begärda uppgifterna åren 1922, 1926 och 1930, av läkarna begärdes uppgifter i första hand blott beträffande det sistnämnda året och barnmorskorna tillfrågades blott angående detta.
    En bearbetning av materialet föreligger nu, på uppdrag av medicinalstyrelsen verkställd av docenten med. dr John Naeslund.
    Denne underkastar till en början de inkomna uppgifterna kontroll i viss utsträckning, varvid åtskillig felaktighet hos materialet kommit i dagen. Anstalterna skulle sålunda enligt förf. ha uppgivit 13 à 14 % för lågt antal aborter. Efter korrigering av uppgifterna, en korrigering som icke kunnat göras genomgående, når förf. fram till det resultat, att enligt undersökningsmaterialet år 1930 i hela landet förekommo 10,445 aborter.
    I förhållande till antalet kända graviditeter visar det vid undersökningen framkomna antalet aborter stegring under de år undersökningen avser; abortfrekvensen var 1922 drygt 6 % och 1930 nära 10 %. Mortaliteten var 1930 0.8 % bland de i undersökningen medtagna abortfallen. De av undersökningen omfattade anstaltsaborterna år 1930 uppdelas av förf. med ledning av uppgifterna i undersökningsmaterialet i tre grupper. 1. aborter, framkallade på grund av medicinska indikationer = 198 st.; 2. kriminella aborter = 231 st.; samt 3. övriga aborter = 6,329 st. Förf. anmärker, att de såsom kriminella upptagna aborterna sannolikt utgöra endast en ringa del av de fall som egentligen bort

höra dit och att ett stort antal av den tredje gruppens missfall rätteligen bort hänföras till de kriminella aborternas grupp.
    Denna reservation är säkerligen mycket befogad. Icke heller siffran för det totala abortantalet torde emellertid böra tagas för god. Såsom förf. påpekar, omfattar det av honom anförda abortantalet, 10,445 för år 1930, icke alla aborter för året, ty enquêten träffar endast de aborter vilka skötts av läkare eller barnmorska. De aborter, vilka icke kommit under sådan vård utan så att säga skött sig själva, ha alltså icke kommit med. Vissa skäl synas förf. dock tala för att dessa sistnämnda fall icke utgöra något större antal, och han hävdar, att den »nämnda siffran för år 1930 drygt 10,000 (10,445) för landets abortantal torde vara ganska tillförlitlig, om den också icke innefattar alla aborterna». Årliga antalet aborter skulle sålunda icke på långt när nå upp till den stundom angivna siffran 100,000 (jfr SvJT 1932 s. 584).
    Sin uppfattning om de dolda aborternas ringa antal bygger förf. på en undersökning rörande de kvinnor, som under åren 1913 och 1928 intagits å Uppsala akademiska sjukhus med anledning av graviditet. Från journalerna ha antecknats alla aborter och förlossningar, som dessa patienter tidigare haft. Huru tillförlitliga dessa uppgifter äro, beror emellertid på patientens villighet att meddela upplysningar om tidigare aborter liksom ock på läkarens energi vid utfrågandet. Förf. uttalar visserligen, att en patient som kommer in på ett sjukhus i regel villigt meddelar om hon aborterat tidigare, men det torde starkt kunna dragas i tvivelsmål, åtminstone huruvida så verkligen är förhållandet beträffande lätta tidiga missfall, där aborten, såsom förf. säger, tett sig som en något försenad, riklig regleringsblödning. Vid en av förf. verkställd jämförelse med abortfrekvensen bland de under nämnda år på sjukhuset behandlade graviditeterna visar sig abortfrekvensen bland de graviditeter, som patienterna tidigare genomgått, lägre. Eftersom enligt förf:s utgångsantagande den sistnämnda abortfrekvensen innesluter även de dolda aborterna, skulle emellertid, om dessa utgjorde något avsevärt antal, denna abortfrekvens varit högre än abortfrekvensen bland de på sjukhuset behandlade graviditeterna. Enligt förf. talar för den skull jämförelsen för att de dolda aborterna icke »utgöra någon större part av abortmaterialet och alltså icke nämnvärt påverka abortfrekvensen». Ett sådant resultat torde emellertid strida mot erfarenheten och sätter värdet av undersökningen i denna del starkt i fråga. Man behöver endast erinra sig den omfattande försäljningen av apparater, som otvivelaktigt användas till fosterfördrivning, för att nödgas antaga, att kriminell sådan förekommer i stor utsträckning, och säkerligen komma många bland dessa framkallade aborter icke till läkares eller barnmorskas kännedom.

I. S.