ALEXANDER P. FACHIRI. The Permanent Court of International Justice, its Constitution, Procedure and Work. 2nd edition. London 1932. Oxford University Press. 416 s. 21 sh.

 

    Bland den omfattande litteratur, som föreligger beträffande den fasta mellanfolkliga domstolen i Haag och dess nu elvaåriga verksamhet, förtjänar ovanstående arbete att uppmärksammas. Särskilt den, som önskar erhålla en översiktlig framställning av domstolens organisation, förfarandet inför densamma samt dess hittills avgivna domar och utlåtanden, torde med fördel kunna anlita Fachiris handbok. Sedan den första upplagan utkom år 1925 har ju domstolen haft åtskilliga betydande och ur juridisk synpunkt intressanta frågor under bedömande, och den nya upplagan, som daterats oktober 1932, innehåller redogörelser för samtliga domar och rådgivande utlåtanden, som avgivits till och med år 1931. Trots det begränsade utrymme, som kunnat ägnas åt varje särskilt mål, har förf. lyckats att klart framlägga de principiella tvistepunkterna och motiven för domstolens avgöranden. Arbetets intressantaste del är emellertid den framställning, som lämnas av domstolens organisation, kompetens och procedur. Förf. får här tillfälle att ingå i diskussion såväl av det gällande systemet som av åtskilliga framkomna reformförslag utan att dock överskådligheten förloras. De frågor på det processuella området, som varit aktuella under de senaste åren, framför allt frågan om Förenta Staternas anslutning till domstolen och förslaget till revision av domstolsstadgan, hava i den nya upplagan särskilt uppmärksammats.


C. W.

 

    Prof. Lundstedt om »Rättsvetenskapens medansvarighet förfolkens öden». På anmodan av l'Académie internationale de droit comparé höll prof. Lundstedt vid akademiens årssammanträde i Haag i aug. 1931 ett föredrag med nämnda titel. Föredraget har sedermera publicerats dels i Zeitschrift für Völkerrecht band XVI häfte 4—5, dels även i The New York University Law Quarterly Review 1933 häfte 3. Detsamma innefattar — förutom en inledande framställning rörande de härskande rättsteoriernas enligt talarens uppfattning metafysiska natur — huvudsakligen en kritisk granskning av folkrätten och dess praktiska konsekvenser med avseende å förhållandet nationerna emellan. Prof. Lundstedt kommer härvidlag till det resultat, att folkrätten icke utgör något annat än en förklädnad av vissa uppfattningar om egoistiska nationella intressen i skepnad av rättigheter, och att de folkrättsliga föreställningarna, särskilt suveränitetsbegreppet, genom att skenbart höja de mellanfolkliga tvistefrågorna till ett rättsligt plan, där de ej höra hemma, bidragit att skärpa de internationella konflikterna och befrämjat uppkomsten av nationalism och chauvinism. Med de åskådningar och metoder, som föranlett sådana konsekvenser, måste rättsvetenskapen enligt prof. Lundstedts mening snarast göra upp räkningen.

K. H.