Bondearvsrätten utsträckt till hela Tyska riket. SvJT har i denna årgång (s. 384) lämnat en redogörelse för den genom en preussisk lag av den 15 maj 1933 införda nya bondearvsrätten. Denna lag har redan ersatts med en för hela Tyska riket gällande »Reichserbhofgesetz» av den 29 september 1933, som emellertid i huvudsak ger uttryck åt samma grundsatser som den preussiska lagen. Särskilt i ett avseende går dock den nya lagen väsentligt längre, i det att friheten att genom testamente disponera över arvsgården upphävts. Inom den av lagen fastställda arvsföljden kan arvlåtaren dock i viss utsträckning bestämma arvtagaren; bl. a. kan han, om han saknar söner ellersonsöner av äktenskaplig börd, förordna en utomäktenskaplig son till arvinge.Lagen äger tillämpning å varje till lantbruk eller skogsbruk använd fastighet,vilken äges av en »bauernfähig» person samt icke är större än 125 hektar men tillräckligt stor för att kunna föda en familj; även fastigheter, som bru-

kas till vin-, grönsaks- eller fruktodling äro inbegripna under lagen. Införandet i »die Erbhöferolle» företages ex officio av vederbörande myndighet och kan alltså ske även mot ägarens önskan, varigenom ett slags legalt tvångsfideikommiss skapats. Arvsgården kan som regel icke avyttras, intecknas eller bli föremål för exekutiva åtgärder, och för densamma åtnjutes befrielse från arvsskatt. Endast ägare av en arvsgård må kalla sig »Bauer», ägare eller innehavare av annan lantbruksegendom kallas »Landwirt». Liksom enligt den preussiska lagen fordras, att »bonden» skall vara av tysk eller därmed befryndad härstamning; den »rasrena» stamtavlan skall föras tillbaka ända till år 1800. Vidare skall bonden vara »ehrbar» och i stånd att ordentligt sköta gården. I annat fall eller om han icke kan infria sina skulder trots att en normal hushållning skulle möjliggöra detta, kan arvsdomstolen överlämna gårdens förvaltning till hans hustru eller till den som står närmast att ärva gården. För frågor och tvister i sammanhang med lagens tillämpning inrättas särskilda domstolar i tre instanser: vid varje Amtsgericht bildas en Anerbengericht, bestående av en domare och två bönder, vid varje Oberlandesgericht en Erbhofgericht, bestående av tre domare och två bönder samt slutligen en Reichserbhofgericht, vars organisation ännu ej bestämts.
    Såsom en för flera tyska lagar gemensam nyhet må antecknas, att lagen inledes med vissa principdeklarationer angående dess ledande grundtankar samt att domaren i en särskild paragraf anmodas att i tveksamma fall tolka och tillämpa lagen i enlighet med dess sålunda angivna ändamål. Den hos oss nyligen väckta frågan om motivens betydelse för lagens rätta tillämpning har sålunda här i viss utsträckning funnit en lösning genom motivens inryckande i den officiellt publicerade lagtexten.

C. W.