Fri bevisprövning i Finland. Frågan om en fullständig reform av rättegångsväsendet har länge stått på dagordningen även i Finland, och senast har finska lagberedningen år 1929 avgivit förslag i sådant syfte (jfr SvJT 1929 s. 178). Sedan det emellertid visat sig, bland annat av ekonomiska skäl, omöjligt att genomföra en sådan revision, har man slagit in på de partiella reformernas väg. Bevisningsförfarandet har ansetts vara det område, där behovet av förbättringar är mest trängande, och i en nyligen för finska riksdagen framlagd proposition (nr 39) föreslår regeringen en helt ny lydelse av 17 kap. rättegångsbalken, avseende framför allt att genom införande av fri bevisprövning råda bot på de brister och missförhållanden, som vidlåda de nuvarande legala bevisreglerna. Lagförslaget bygger på den allmänna grundsatsen, att varje bevis, som kan inverka på sakens avgörande, skall få framläggas och att domstolen skall fritt pröva, vilket värde beviset skall tillmätas. Vittnesjäven i sin nuvarande form hava därför upphävts. Likaledes har partseden såsom bevis avskaffats, och i dess ställe har man infört parts hörande i bevisningssyfte under straffhot. Dessutom upptager lagförslaget bestämmelser om sakkunniga, om syn och besiktning samt om parts och utomståendes skyldighet att förete handling, som är avsedd att användas som bevis. Den fria bevisprövningen har föranlett ett tillägg till RB 24:3, enligt vilket de huvudsakliga omständigheter, å vilka domstolen vid prövningen av bevisen stött sig, skola tydligt utsättas i domen. Ur detta lagrum utgår det gamla numera missvisande förbudet mot åberopande i domen av utländsk lag. Som en följd av reformen bortfaller vidare möjligheten att i brottmål lämna saken åt framtiden; förslaget stadgar uttryckligen, att dom i brottmål skall vara antingen fällande eller frikännande, vilket jämväl torde utesluta en sådan formulering av utslaget som den även vid svenska domstolar ännu förekommande, att den anklagade, ehuru bindande omständigheter föreligga mot honom, likväl i brist på full bevisning icke kan åt saken fällas.

C. W.

 

    Internering av spritsmugglare i Finland. Kampen mot olaga tillverkning och införsel av sprit fortsätter i Finland med stor kraft. Senast har i proposition (nr 41) till riksdagen föreslagits sådana bestämmelser, att den, som blivit dömd till frihetsstraff för yrkesmässig tillverkning av alkoholdrycker eller för yrkes- eller vanemässig olovlig införsel, försäljning eller forsling av sådana drycker, skulle, oavsett tiden för brottets begående, efter utståndet straff tillsvidare förvaras i tvångsinrättning. Avsikten är, att lagen skall gälla till år 1940, då man hoppas att sådana åtgärder hunnit vidtagas för hämmande av spritsmugglingen, att de internerade utan fara skulle kunna frigivas. I motiveringen framhålles, att man för bekämpande av ifrågavarande brottslighet vore tvungen att tillgripa alldeles speciella, från det normala avvikande åt-

MEDDELANDEN FRÅN FRÄMMANDE RÄTT. 591gärder, vilka funne sitt berättigande i den omständigheten, att detta slags brottslingar till sitt yrke och näringsfång upptagit en mot rättsordningen stridande verksamhet samt sålunda förverkat sin moraliska rätt till de förmåner nutida rättsordning eljest garanterade.

C. W.