Förslag till nordisk arvskonvention. Förhandlingarna mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige angående en konvention om arv, testamente och boutredning (se SvJT 1931 s. 585) ha slutförts vid ett möte i Stockholm under tiden d. 4—15 sept. 1933. Enighet uppnåddes om ett förslag innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser på successionsrättens hela område. Lagberedningen, som å svensk sida fört nämnda förhandlingar, har nu avgivit betänkande i ämnet (Lagberedningens förslag angående vissa internationella rättsförhållanden V).

 

    Det nordiska sjölagstiftningsarbetet. Sedan K. M:t d. 31 mars 1933 förordnat om återupptagande av sjölagstiftningsarbetet såvitt anginge reglerna om befraktning och därmed omedelbart sammanhängande ämnen (SvJT 1933 s. 293), hölls för sådant ändamål sammanträde i Oslo under tiden d. 18 sept. t. o. m. d. 8 okt. 1933 I sammanträdet deltogo: för Danmark professor Sindballe, kontorschef Krogh och fuldmægtig Villadsen, för Finland hovrättsassessor Beckman, för Norge høiesterettsdommer Alten och direktör Jantzensamt för Sverige presidenten Ekeberg och hovrättsrådet Wikander med e. o. hovrättsassessor Hagbergh som sekreterare. Under sammanträdet behandlades till en början befälhavarekapitlet. Därefter genomgicks befraktningskapitlet i de delar som, beträffande resebefraktning för godsbefordran, avse lastningsplats, lastningstid, lastning, resans utförande, bortfraktarens ansvar för godset samt lossning. Förberedelsevis dryftades ock vissa spörsmål rörande personbefordringen. För fullföljande av arbetet är nytt sammanträde avsett att hållas i Köpenhamn med början d. 12 febr. 1934.

H. W.

 

    Omorganisation av fångvården. Frågan om vidtagande av åtgärder för den statliga fångvårdens rationalisering har såsom bekant redan länge varit

föremål för K. M:ts uppmärksamhet. Landshövding SVEN HAGSTRÖMER har under år 1931 avlämnat ett betänkande med »Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet». Därefter uppdrog K. M:t åt organisationsnämnden att verkställa en granskning av fångvårdsstyrelsen och fångvården samt framlägga en allmän plan för fångvårdens framtida ordnande.
    Organisationsnämnden har nu — d. 11 okt. 1933 — avlämnat den anbefallda utredningen. Vid fullgörande av uppdraget har organisationsnämnden ej ansett sig böra upptaga till prövning frågan om ändring av gällande bestämmelser angående straffverkställighet.
    Organisationsnämnden har i sin utredning framhållit, att en koncentration av fångvårdsväsendet svårligen torde kunna komma till stånd utan indragning av några av nuvarande mindre anstalter och fångförvaringens lokaliserande till ett mera begränsat antal fängelser. Önskemålet vore härvidlag givetvis att kunna inskränka anstalterna till allenast ett fåtal. Detta torde emellertid på grund av vårt lands stora geografiska utsträckning ej låta sig göra, ty behovet av ortsfängelser vore här kännbarare än i länder med mera begränsade områden och tätare befolkning. De anstalter, som syntes kunna indragas, vore kronohäktena i Norrtälje, Karlskrona, Ängelholm och Uddevalla, medan straffängelserna i Karlskrona, Kalmar och Västerås torde kunna förändras till kronohäkten.
    Vidkommande ungdomsfängelserna — straffängelserna i Uppsala och Gävle — har organisationsnämnden funnit, att de ej kunde anses fylla de anspråk, som kunde eller borde ställas på ett ungdomsfängelse. Detta spörsmål kunde icke lösas på annat sätt än genom en nybyggnad. Organisationsnämnden har tänkt sig lösa detta spörsmål så, att straffängelset i Uppsala skulle slopas och ett nytt fängelse med plats för 150 ungdomsfångar uppföras å lämplig plats i Uppsalatrakten. Till fängelset skulle höra verkstäder, så inrättade, att de i görligaste mån motsvarade sådana verkstäder, i vilka fångarna kunde efter frigivandet tänkas få sysselsättning. Fångarna skulle även få tillfälle till arbete i det fria i särskilda trädgårdsanläggningar. Till det nya fängelset skulle dessutom förläggas en cellavdelning för 100 fångar.
    Vidare har organisationsnämnden framhållit, att om fångvården skulle kunna organiseras på ett verkligt rationellt sätt, erfordrades ett centralfängelse av stora mått, avsett att ersätta centralfängelset å Långholmen, vilket icke kunde anses fylla de anspråk, som borde ställas på rikets största och viktigaste fängelse. På grund av de stora kostnader, som under senare år nedlagts å Långholmsfängelset, samt då de ekonomiska konjunkturerna torde utesluta varje tanke för närvarande på ett så vidlyftigt företag som att flytta Långholmsfängelset, borde frågan om ett nytt centralfängelse anstå, till dess Långholmsfängelset ansåges böra nedläggas.
    Organisationsnämnden har avstyrkt väckta förslag att förlägga tvångsarbetsanstalterna och statens uppfostringsanstalt å Bona, vilka anstalter nu lyda under särskilda styrelser, under fångvårdsstyrelsen.
 

Hjalmar Nyman.