Preussisk kommunalreform. Genom två d. 15 dec. 1933 utfärdade kommunallagar — »Gemeindeverfassungsgesetz» och »Gemeindefinanzgesetz»1 — vilka trätt i kraft vid årsskiftet, har den kommunala förvaltningen i Preussen helt omgestaltats och en enhetlig reglering för alla preussiska kommuner genomförts. Den nya kommunalförfattningslagen förklaras skola gälla till dess en för hela Tyska riket gemensam revision av kommunallagstiftningen kommit till stånd.
Lagen inledes, liksom andra nya tyska författningar, med en principförklaring. Däri heter det bl. a. följande: »Att förena statsmakt och folkfrihet är den folket tjänande statens uppgift. Friherre vom Stein sökte inleda lösningen av denna uppgift, då han för bönder och borgare öppnade vägen till en självstyrelse, som väckte allmänandan, förde bort från egennytta och förkastligt kiv samt genom samverkan under ansvar fostrade till erkännande av statens krav. När statsmakten och den äkta självstyrelsen råkade i förfall, emedan friheten urartade till tygellös egoism och ansvarslöshet mot folkgemenskapen, förverkligade Adolf Hitler i det nationalsocialistiska partiet den sanna tyska friheten, som i manstukt och lydnad mot den ensam ansvarige ledaren frigör sig från egennyttan och tjänar folkgemenskapen. Varhelst den unge tyske statsborgaren växer upp, skall han icke blott i det staten uppbärande partiet utan även i stats- och kommunalförvaltningen vara omgiven av dessa grundsatser, som i sig förena frihet, auktoritet och ansvar. Så skall det kommande släktet genomträngas av medvetandet, att inom det tyska fol-
ket endast iakttagandet av dessa grundsatser skänker ära och anseende samt att den enskilde därför i eget välförstått intresse har att lägga band på sitt godtycke och inrikta sin vilja främst på bevarandet av folkgemenskapen och dess grundvalar.»
Kommunalförfattningslagen innehåller utförliga bestämmelser angående kommunernas organisation och förvaltning. Såsom kommunens uppgift angives att inom lagens ram och i samklang med den statliga styrelsens syften under eget ansvar befordra folkets i den lokala gemenskapen verkande krafter och främja dess historiska, provinsiella, kulturella och ekonomiska egenart. Genom lag eller förordning kan åt kommunens ledare anförtros att fullgöra bestämda statliga uppgifter. Kommunerna indelas i bondekommuner, andra landskommuner och städer. Till den första gruppen höra kommuner, i vilka den övervägande delen av invånarna tillhör bondeklasssen.
Lagen skiljer mellan invånare och borgare. Borgarrätt ha de av kommunens invånare, som åtnjuta tysk statsborgarrätt och under minst ett år oavbrutet varit bosatta i kommunen. Tjänstgörande riks- och statsämbetsmän förvärva automatiskt borgarrätt, liksom högste ledaren inom kommunen av nationalsocialistiska partiet och den i rang främste befälhavaren för partietsstormavdelningar och skyddskommandon. Endast borgarna äga taga del i kommunens förvaltning. De äro å andra sidan pliktiga att utan ersättning mottaga kommunala förtroendeuppdrag. Endast kontanta utlägg och bevisligen förlorad arbetsförtjänst gottgöras. Innehavare av kommunalt förtroendeuppdrag kan avsättas bl. a. om vederbörande statsmyndighet finner, att han saknar oförvitlig heder eller för en vandel, som ej motsvarar uppdragets värdighet.
Det fulla och uteslutande ansvaret för kommunens förvaltning åvilar kommunens ledare; i bondekommunerna byfogden, i landskommunerna kommunalfogden och i städerna borgmästaren eller i de större städer, som ej tillhöra någon krets, överborgmästaren. Såsom biträden åt ledaren skola finnas bisittare, åt vilka han äger anvisa bestämda arbetsområden. Borgmästare, förste bisittare och bisittare, som handhar finansförvaltningen, utses i de större städerna av preussiske inrikesministern. Övriga bisittare i dylika städer så ock borgmästare och bisittare i andra städer tillsättas av regeringspresidenten. Fogdar och bisittare i bonde- och landskommuner utses av kretsens styresman, lantrådet. Tillsättandet av borgmästare och fogdar sker efter kontakt med distriktsledaren för den nationalsocialistiska rörelsen. Uppdraget gives för tolv år. Under första ämbetsåret kan det i regel när som helst återkallas. En överborgmästare kan alltid entledigas om inrikesministern anser, att befattningshavaren ej är lämplig. Uppdragen såsom fogde och bisittare i bonde- och landskommuner äro i allmänhet oavlönade. Emellertid kunna i landskommuner under vissa förutsättningar finnas högst tre avlönade dylika befattningshavare. Vidare kan fogde, vilken innehar sin befattning som hedersuppdrag, erhålla en i förhållande till hans arbete skälig gottgörelse. I städerna äro i allmänhet borgmästaren och ett antal bisittare, högst sex, avlönade.
Enligt den nya lagen skola de hittillsvarande valda kommunala organen försvinna. I deras ställe träder ett kommunalråd, som i bonde- och landskommuner består av högst tolv »äldste» och i städerna av högst trettio »rådsherrar». Självskrivna medlemmar av rådet äro högste ledaren inom kommu-
nen av nationalsocialistiska partiet och den i rang främste befälhavaren för dess stormavdelningar och skyddskommandon. Till medlemmar skola i övrigt kallas andra erfarna och förtjänta män. Medlemmarna utses i de större städerna av regeringspresidenten och i övrigt av lantrådet efter förslag av den nationalsocialistiske distriktsledaren. De självskrivna ledamöterna ha säte i rådet så länge deras uppdrag som ledare varar; de övriga utses för sex år, varvid dock en tredjedel avgår vart annat år. Kommunalrådet har icke någon beslutanderätt; det har endast att giva ledaren erfarna och ansvarsmedvetna råd, skaffa förståelse inom folket för ledarens beslut och handlingar samt för honom framlägga kommunens och dess medlemmars behov. Rådets förhandlingar äro icke offentliga och någon omröstning får ej äga rum. I vissa viktigare frågor är ledaren pliktig att höra rådet; i övrigt inhämtar han dess mening när han finner det erforderligt.
I lagen givas vidare bestämmelser om skydd mot nepotism och egennytta. Sålunda stadgas bl. a. att ledamot av kommunalrådet icke äger deltaga i rådslag rörande fråga, däri företag eller organisation, hos vilken han är anställd, har något ekonomiskt särintresse.
Kommunerna äro underkastade noggrann statlig kontroll. Denna utövas beträffande städer, som ej tillhöra någon krets, av regeringspresidenten och i övrigt av lantrådet. Vissa beslut av kommunens ledare skola underställas kontrollmyndigheten. Denna kan för övrigt upphäva eller ändra ledarens beslut, om detta strider mot gällande rätt, motarbetar den statliga styrelsens syften eller ej står i överensstämmelse med en affärsmässig, sparsam och redbar förvaltning.
Den kommunala finanslagen innebär en omfattande reglering av kommunernas hushållning. Lagen meddelar i anslutning till vad som gäller beträffande rikets ekonomiska förvaltning ingående föreskrifter om kommunernas budget, kassor, räkenskaper och ekonomiska verksamhet över huvud.
P. S.