Rådhusrätternas rekrytering. Av de frågor, som behandlats i den utredning särskilt tillkallade sakkunniga verkställt angående rådhusrätternas rekrytering m. m. (se SvJT 1933 ss. 296, 597), har en, vilken kunnat regleras i administrativ ordning, nu vunnit sin lösning, i det att d. 4 maj 1934 en kungörelse angående behörighet till vissa befattningar vid rådhusrätt (SFS nr 117) blivit utfärdad.
Enligt kungörelsen må, där ej K. M:t för särskilt fall annat medgiver, till innehavare av befattning såsom assessor vid rådhusrätt eller såsom stadsnotarie utses allenast den som innehaft förordnande såsom fiskal i hovrätt och som av hovrätten funnits skickad att erhålla fortsatt domarförordnande.
Såsom vikarie å dylik befattning eller å befattning såsom lagfaren rådman vid rådhusrätt i vilken enligt gällande bestämmelser jämte borgmästaren sitta minst två lagfarna ledamöter må, där fråga är om förordnande under längre tid än sammanlagt en månad årligen samt hovrätten ej för särskilt fall annat medgiver, förordnas allenast den som innehar sådan behörighet som nyss nämnts eller ock är ordinarie tjänsteman vid rådhusrätten.
Kungörelsen träder i kraft d. 1 juli 1934. Emellertid äger hovrätten, när skäl därtill äro, meddela den som före nämnda dag efter avlagd examen tjänstgjort vid domstol under sammanlagt tre år, därav minst ett år vidden rådhusrätt varom fråga är, dispens från de villkor som stadgats för behörighet till befattning såsom assessor eller stadsnotarie.
Det nordiska sjölagstiftningsarbetet. Det nordiska sjölagstiftningsarbetet, vilket 1933 återupptogs såvitt angår befraktning och därmed omedelbart sammanhängande ämnen (SvJT 1933 s. 599), fortsattes, med samma deltagare som tidigare, vid ett möte i Köpenhamn d. 12 febr.— d. 13 mars innevarande år. Arbetet resulterade främst i ett förslag till »lag om ändring i vissa delar av sjölagen», upptagande förutom vissa smärre följdändringar delsen moderniserad avfattning av väsentliga delar av befälhavarekapitlet dels ockett helt nytt befraktningskapitel, fördelat på inledande bestämmelser, resebefraktning, tidsbefraktning, konossement och passagerarebefordran. Detta förslag är utarbetat under den förutsättning, att 1928 års lagstiftning om redareansvar och sjöpanträtt träder i kraft senast samtidigt med den nu föreslagna lagen. Under mötet upprättades tillika ett förslag till lag, avsedd att möjliggöra Sveriges tillträde till 1924 års internationella konvention rörande konossement. Lagförslaget, som är avfattat i nära överensstämmelse med konossementskonventionen, är avsett att — efter Konungens förordnande — vid befordran av gods sjöledes mellan Sverige och främmande stat, som biträtt konossementskonventionen, lända till efterrättelse i stället för vad sjölagen i motsvarande delar innehåller. Vid befordran mellan de nordiska länderna är emellertid enligt det förstnämnda förslaget åt Konungen inrymd befogenhet att i stället förordna om tillämpning av detta förslags tvingande be-