Internordisk luftfartslagstiftning. Sedan inom justitiedepartementet upptagits frågan om beredning av den lagstiftning, som må vara påkallad i anledning av internationella konventioner, avslutade i Warschau d. 12 okt. 1929 rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om den internationella luftbefordringen och i Rom d. 29 maj 1933 rörande fastställandeav vissa gemensamma bestämmelser i fråga om dels kvarstad å luftfartygen, dels ock skador genom luftfartyg tillfogade tredje man på jordytan (jfr SvJT 1933: 606), framhöll chefen för justitiedepartementet i skrivelse d. 13 nov. 1933 till ministern för utrikes ärendena, att det funnits angeläget undersöka möjligheten att i detta lagstiftningsärende anordna samarbete med Danmark, Finland och Norge. Erinran gjordes därom, att vid utarbetandet av gällande lag angående ansvarighet för skada i följd av luftfart samt 1922 års förordningom luftfart samverkan ägt rum mellan de nordiska länderna. Önskvärdheten av ett samarbete framträdde — betonades det — om möjligt än mera nu, då lagstiftningsarbetet skulle inriktas på, bl. a., luftprivaträttens mest centrala område, luftbefraktningen, och den synnerligen viktiga frågan om ansvarsbegränsning. Alldeles särskilt vore detta fallet i betraktande av att på sjörättens så nära liggande område de nordiska sjölagstiftningskommittéerna vore sysselsatta med slutförandet av lagstiftningsarbetet rörande befraktning, efter det tidigare i nordiskt samarbete reglerats sjörättens ansvarsbegränsningsspörsmål. I möjligaste mån syntes nämligen böra eftersträvas såväl överensstämmelse mellan de nordiska länderna i regleringen av lufträtten som ock kongruens mellan luft- och sjörätt, där icke sakliga grunder annat föranledde. Med hänsyn därtill anhölls, att till de danska, finska och norska regeringarna måtte ställas förfrågan angående deras benägenhet till samarbete för beredande av ifrågavarande lagstiftning.
    Sedan sådan förfrågan skett, hava dessa regeringar numera uttalat sin benägenhet härför genom skrivelser, den danska regeringen d. 3 jan. 1934, den finska d. 10 jan. 1934 och den norska d. 20 mars 1934.
    Ett första sammanträde med delegerade för de olika nordiska länderna äravsett att hållas, sannolikt i Sverige, i början av hösten 1934.
H. W.

 

    Inbjudan till det sextonde nordiska juristmötet. Den norska styrelsen för de nordiska juristmötena har i dagarna utsänt inbjudan till detsextonde nordiska juristmötet i Oslo d. 23—25 aug. 1934. Programför överläggningarna jämte vissa ytterligare upplysningar om mötet medföljer detta häfte. Anmälan om personlig närvaro vid mötet skall ske föred. 1 juli 1934 till vederbörande lands lokalstyrelse. Medlemsavgift om 15 kr.— vilken skall erläggas även av medlemmar som icke personligen närvaravid mötet — skall erläggas före d. 1 aug. 1934 till lokalstyrelsen. Den svenska lokalstyrelsens adress är Rosenbad 2 ^IV, Stockholm, dess postgirokonto5 30 77.

 

    Tillströmningen till juristbanan belyses genom följande siffror (för femårsperioderna årliga medeltal; jfr SvJT 1933 s. 299).

 

Uppsala Lund Sthm S:aNyinskrivna juris studerande: 1916—20 92 77 136 3051921—25 111 91 199 4011926—30 78 69 119 2661931 77 96 157 3301932 96 79 139 3141933 88 82 156 326Avlagda juris kandidatexamina: 1916—20 39 31 44 1141921—25 47 37 51 1351926—30 61 50 66 1771931 60 61 49 1701932 63 46 58 1671933 67 39 67 173Avlagda kansliexamina: 1916 — 20 11 7 10 281921—25 9 6 18 331926—30 6 6 18 301931 11 10 13 341932 6 7 8 211933 6 6 15 27
    Av uppställningen framgår bl. a., att nedgången i antalet nyinskrivna icketillnärmelsevis motsvaras av nedgången i antalet avlagda examina. Den s. k.avbrottsprocenten har således minskats avsevärt från tiden för den livligastetillströmningen (omkr. år 1923), vilket ytterligare belyses av följande diagramdär antalet nyinskrivna jämföres med antalet kansliexamina två år efter ochantalet juriskandidatexamina fyra år efter inskrivningsåret.
E. A.