NILS EDLING. Uppländska konungsdomar från Vasatiden intill Svea hovrättsinrättande. Ur otryckta källor utgivna jämte inledning, förklaringar och register. Uppsala och Leipzig 1933. X + 213 s. Kr. 6.00. — Uppländska domböcker utgivna av Kungl. humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala. III.
    Sedan häradshövding Edling 1925 offentliggjort en uppländsk dombok från 1600-talet (Vendels sockens dombok 1615 — 1645) och 1929 tryckt Upplandslagmans dombok 1578 — 1579, har han nu publicerat en serie »Uppländska konungsdomar» från 1500-talet och 1600-talets början. Liksom de föregående volymerna präglas även detta arbete av utgivarens stora intresse för och skicklighet i rättshistoriska forskningar, och arbetet är en mycket värdefull tillökning till vår för 1500-talet så sparsamma rättshistoriska litteratur.
    Publikationen börjar med en »Inledning» om den högsta rättsskipningen i Sverige åren 1521 1614 — ett ämne, som alltså går utanför ramen av de urkunder, vilkas offentliggörande är utgivarens huvuduppgift. Edling redogör för det bevarade materialet rörande den högsta rättsskipningen samt undersöker, huruvida denna var kollegial eller icke, huruvida konungen var närvarande vid rättegångssammanträdena, när och var dessa höllos o. s. v. Till en början behandlar Edling tidsskedet 1521 — 1538, som torde vara en direkt fortsättning av den senmedeltida utvecklingen, och den v. Pyhyska perioden 1538—1543 med dess tyska inflytelser. Så tecknar han sista delen av Gustav Vasas tid, vilken utgör en återgång till förhållandena före 1538, Erik XIV:s regering med dess höga nämnd och till slut, i ett sammanhang, perioden från Johan III:s regeringstillträde till Svea hovrätts inrättande. Framställningens tyngdpunkt ligger på sistnämnda avsnitt. I detta utvecklar författaren utförligt den uppfattning, åt vilken han givit uttryck redan i Historisk tidskrift 1932 s. 347 ff., att en stor mängd protokoll, vilka finnas bland rådstuvurättens handlingar i Stockholms stads tänkeböcker, i själva verket härrör från den högsta rättsskipningen. Vid de rättegångssammanträden, som skildras i dessa protokoll, ha riksråd haft säte i rätten, under det att som bisittare i regel borgmästare och rådmän närvarit (närmare se Uppländska konungsdomar s.64—66). Skulle dessa rådstuvuprotokoll återgiva den högsta rättsskipningen, är, såsom författaren hävdar, den lucka beträffande den högsta rättsskipningen fylld, vilken man allmänt ansett finnas mellan Erik XIV:s höga nämnd och Svea hovrätt (jfr Edlings uttalande s. 45).
    Efter inledningen följa de särskilda uppländska konungsdomarna. Med uppländska konungsdomar menar Edling domar, som fällts i Uppland oavsett om de rört rättsförhållanden eller parter i Uppland — en princip som, såsom Edling själv anger (s. 75—76), kan vara föremål för kritik men även kan försvaras. Med konungsdomar menar han domar, fällda i högsta instans oavsett om konungen själv varit närvarande, vilket i de av Edling publicerade texterna varit händelsen blott i två fall, båda från maj 1526, och oavsett om de urkunder, som publiceras, ha karaktär av särskilda utslag eller av protokoll,

 

i vilka rättegångar i deras helhet skildras. Edling har emellertid icke åsyftat fullständighet i annan mån än att han velat offentliggöra samtliga hittills otryckta konungsdomar från Uppland — något som han även på ett kanske alltför diskret sätt antytt genom orden »ur otryckta källor utgivna» i sitt arbetes titel. Det i Uppländska konungsdomar s. 5 (jfr Upplands lagmansdombok s. 27) omnämnda dombrevet för den 16 januari 1528, vilket är tryckt i Diplomatarium dalecarlicum II s. 119, finnes t. ex. icke i förevarande textedition, och ej heller är detta händelsen med åtskilliga domar från tidigare år av Gustav Vasas regering, vilka äro förtecknade i Uppländska konungsdomars. 5 och äro tryckta i Gustav Vasas registratur. Delvis äro även de urkunder, Edling nu publicerat, av samma art som de, han redan offentliggjort i Upplands lagmansdombok 1578 — 1579. I varje fall det i Upplands lagmansdombok s. 96 offentliggjorda protokollet den 19 maj 1579 är av helt samma karaktär som de i Uppländska konungsdomar avtryckta protokollen för den 24 januari 1586, den 21 maj 1599 och den 26 januari 1602; samtliga protokollen sägas härröra från landsting med »Upsala stift» (1599 dock: »med allmogen av Uppland och allväster Norrlanden»), vilka höllos av lagmannen. Att en del av protokollet den 26 januari 1602 är tryckt i K. G. WESTMANS 1920 utgivna Aktsamling till Kungsådreinstitutets historia s. 75 f. har å andra sidan naturligen icke hindrat Edling att i Uppländska konungsdomar införa hela protokollet. Kanske skulle emellertid en läsare varit tacksam, om utgivaren velat i kronologisk följd mellan de särskilda urkunder, vilka han nu offentliggör, giva några korta notiser om det material, han i förevarande arbete gått förbi.
    I de urkunder, vilka Edling offentliggjort, knyter sig det måhända största intresset till de domar, som fälldes under den v. Pyhyska perioden (s. 84 — 118). I den mån urkunderna finnas kvar, har v. Pyhys domarverksamhet såsom Edlings uppräkning av data å s. 18 — 19 visar väsentligen varit förlagd till Stockholm och Uppsala, och vad Edling nu publicerat är en betydande del av de domar i vilka v. Pyhy deltog. Bl. a. ser man av de av Edling utgivna urkunderna att, troligen enligt tyska förebilder, tortyr användes i Sverige under den v. Pyhyska perioden, och kanske är detta förhållande den närmaste bakgrunden till Olaus' Petri yttranden i domarreglerna om tortyr (Därom se HOLMBÄCK, Våra domarregler, i Festskrift tillägnad Axel Hägerström, s. 275). Av stort intresse är att Olaus Petri — 17 månader sedan han med v. Pyhy såsom åklagare blev dömd till döden i Örebro — jämte v. Pyhy satt i rätten vid det rättegångssammanträde i Uppsala i maj 1541 (Uppländska konungsdomar s.115 ff.; redan tidigare behandlat av AHNLUND i Oljoberget och Ladugårdsgärde s. 189 ff.), då en dräng dömdes att sönderslitas levande med glödande tänger, enär han i fylleri kräkts upp nattvarden, och då en hel socken dömdes till bot, enär man icke ville bekänna vem som enligt katolsk sed lagt ut ett kors på påskdagen för allmogen att krypa till. Överhuvud är den v. Pyhyskaperioden av den betydelse i rättshistoriskt hänseende, att även de urkunder, som finnas om v. Pyhys domarverksamhet i Stockholm, borde ges ut av trycket.
    Volymen avslutas liksom föregående arbeten av Edlings hand med ordlista, anmärkningar och förklaringar samt sak-, ort- och personregister, vilket allt väsentligen bidrager till bokens tillgänglighet.

Å. H—ck.