Aspirantutbildningen vid Stockholms rådhusrätt. Stockholms rådhusrätt har av ålder ifråga om utbildning av aspiranter intagit en särställning i förhållande till våra övriga stadsdomstolar. Medan dessa i regel antagit endast sådana aspiranter, som förvärvat tingsmeriter, har landets största underdomstol i stor utsträckning själv ombestyrt utbildning av aspiranter redan på begynnelsestadiet. Omedelbart efter avlagd examen eller efter endast någon kortare tids anställning å domsagokansli ha de unga juristerna erhållit sin underdomstolsutbildning vid rådhusrätten, där de som befunnits lämpliga kvarstannat och vunnit befordran. I vilken omfatt-
ning denna utbildningsgång anlitats framgår därav att av nuvarande vid Stockholms rådhusrätt anställda domare i ordinarie befattning eller i sådan ställning, att de kunna anses fast knutna vid domstolen, ungefärligen hälften gått denna väg, under det att andra hälften utgöres av förut tingsmeriterade.
I avseende å värdet av utbildningen vid Stockholms rådhusrätt, vare sig denna sker på ett tidigare eller senare stadium, torde de som förvärvat erfarenhet härom allmänt anse, att denna rådhusrätt är en god skola för unga jurister. Bland dessa befinna sig även många jurister som ägnat sig åt annan verksamhet än domarens — såsom advokater eller ämbetsmän i statsförvaltningen — och vilka dessförinnan i informationssyfte någon tid tjänstgjort vid rådhusrätten.
Tidigare har utbildningen vid Stockholms rådhusrätt från botten, d. v. s. utan föregående domsagotjänstgöring eller efter endast kortare tids sådan, i avseende å domarekarriären utgjort merit praktiskt taget allenast till befordran inom denna rådhusrätt. Vägen till hovrätten och därmed till hela den statliga domarebanan har varit stängd i följd av de tidigare gällande bestämmelserna, enligt vilka enbart tingsmeriter och alltså icke däremot svarande rådhusrättstjänstgöring utgjorde förutsättning för fiskalsförordnande. Och för övergång till andra rådhusrätter ha visserligen inga formella hinder förelegat, men hittillsvarande befordringssystem, som i hög grad kommit att gynna de lokala aspiranterna, har medfört, att de vid Stockholms rådhusrätt förvärvade meriterna icke kunnat på andra orter göra sig gällande annat än i något enstaka undantagsfall.
Genom de för utbildningsgången vid stadsdomstolarna och för vinnande av önskvärd cirkulation mellan rådhusrätterna och de statliga domstolarna viktiga reformer, vilka vidtagits genom de under nr 113—115 och 117 i SFS för detta år införda kungl. kungörelserna den 4 maj 1934 ang. ändringar i vissa delar av hovrätternas arbetsordningar samt ang. behörighet till vissa befattningar vid rådhusrätt,1 har frågan om aspirantutbildningen vid stadsdomstolarna fått en vidgad och väsentligt större betydelse än tillförene. Enligt de omförmälda ändringarna i hovrätternas arbetsordningar har nämligen tre års tjänstgöring vid sådan rådhusrätt, i vilken enligt gällande bestämmelser jämte borgmästaren sitta minst två lagfarna ledamöter, tillika med förordnanden vid rådhusrätten som inskrivningsdomare under minst sex inskrivningsdagar och som assessor under likaledes minst sex rättegångsdagar likställts med motsvarande domsagomeriter såsom förutsättning för fiskalsförordnande. Innan andra rådhusrätter börja att utbilda aspiranter från begynnelsestadiet lärer emellertid nyssnämnda stadgande äga praktisk betydelse endast för Stockholms rådhusrätt. Då aspirantutbildningen vid Stockholms rådhusrätt sålunda hädanefter kan komma att utgöra grundval för domarekarriär jämväl annorstädes än vid denna råd-
husrätt, torde en redogörelse för de stadganden, som av Stockholmsmagistrat utfärdats för denna utbildning, vara av mera allmänt intresse.
Samtidigt med den utredning angående ordningen för stadsdomartjänsternas tillsättande och om allmänna bestämmelser rörande rådhusrätternas rekrytering, som verkställdes av inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga och som resulterade i det den 8 november 1933 dagtecknade betänkande (St. off. utr. 1933:31),1 vilket lagts till grund för de ovannämnda författningsändringarna, hade inom Stockholms magistrat genom särskilda av magistraten utsedda kommitterade igångsatts utredning rörande de åtgärder, som borde företagas till vinnande av förbättrade anordningar i fråga om aspirantutbildningen vid rådhusrätten. Denna utredning ledde till att magistraten den 13 oktober 1933 i enlighet med kommitterades förslag antog ett reglemente angående utbildning av e. o. notarier i Stockholms rådhusrätt, vilket fastställdes av överståthållarämbetet och trädde i kraft den 1 november 1933. I viktiga avseenden innebär reglementet en nyordning på detta område. Detta gäller synnerligast inrättandet av ett särskilt organ, den s. k. prövningsdelegationen, som har att handhava ledningen av de e. o. notariernas utbildning, samt vidare införandet av vissa stadganden som utfärdats i syfte dels att bereda aspiranterna möjligast allsidiga utbildning, dels ock att vinna ett säkert och å slutstadiet såvitt möjligt enhetligt bedömande av deras lämplighet för domarekarriären, för vilket sistnämnda ändamål en av rådhusrättens avdelningar fungerar som prövningsavdelning.
Reglementet innebär alltså i huvudsak följande. Den som antages till e. o. notarie och som avser att utbilda sig för domarbanan skall beredas tillfälle att vid rådhusrätten och dess expeditioner bliva förtrogen med rådhusrättens arbete i alla dess delar. Utbildningen för e. o. notarie, som icke tidigare tjänstgjort vid annan domstol, bör så ordnas, att han under en tidsperiod av tre år blir i tillfälle att erhålla grundlig insikt i arbetet å de allmänna rättegångsavdelningarna ävensom att bliva insatt i arbetet å specialavdelningarna. Med iakttagande därav bör e. o. notarie turvis indelas till tjänstgöring å olika avdelningar och på varje avdelning kvarstanna lämplig tid. I fråga om e. o. notarie, som tidigare tjänstgjort vid annan domstol, skall motsvarande utbildning tillämpas med den jämkning att tidsperioden å tre år avkortas efter vad i varje särskilt fall finnes skäligt. Under den sista delen av ifrågavarande utbildningstid bör e. o. notarien indelas till tjänstgöring å en särskild prövningsavdelning. För hela utbildningstiden skall gälla, att e. o. notarie i sitt arbete står under närmaste inseende av assessor, som han i tjänsten biträder. Denne skall vart kvartal avgiva vitsord angående de e. o. notarier som biträtt honom. Avdelningens ordförande skall därpå efter samråd med övriga rådmän å avdelningen
överlämna assessorernas vitsord jämte eget yttrande till en särskild delegation, prövningsdelegationen, bestående av borgmästaren såsom ordförande samt tre rådmän, av vilka minst en skall vara ledamot av omförmälda prövningsavdelning, och magistratssekreteraren. Delegationen skall med uppmärksamhet följa e. o. notariernas utbildning och tillse, att densamma bliver i möjligaste mån allsidig, varjämte det åligger delegationen att uppgöra förslag till cirkulation, arvoden till e. o. notarierna m. m. E. o. notarie bör efter en tjänstgöringstid av ett år för den, som tidigare fullgjort tjänstgöring, varom förmäles i 9 § i domsagostadgan den 26 maj 1933, eller motsvarande tjänstgöring, och efter en tjänstgöringstid av två år för annan e. o. notarie äga erhålla meddelande angående sin lämplighet för fortsatt domstolstjänstgöring. Efter det e. o. notarie undergått utbildning under en tid av tre år, med den avkortning som enligt vad förut anförts i särskilda fall kan medgivas, samt dessutom tjänstgjort såsom assessor i rådhusrätten under minst en månad, skall på ansökan utfärdas vitsord över hans ifrågavarande tjänstgöring.
Reglementet skall icke utgöra hinder för att tjänstgöringen för e. o. notarier, som icke avse att utbilda sig för domarbanan, ordnas på sätt magistraten i varje fall finner lämpligt. För dessa ha nämligen motsvarande anordningar, som reglementet stadgar för domaraspiranterna, icke ansetts behövliga eller lämpliga. Någon anledning att frångå verkets gamla traditioner genom att utestänga sådana inträdessökande har man icke ansett föreligga. Men genom den beslutade anordningen vinner man, att verkets befattningshavare icke behöva offra tid och arbete för dessa personer på samma sätt som för de egentliga aspiranterna, utan kunna lämna dem åt att mera på egen hand begagna sig av vistelsen i verket för sin information, exempelvis för advokatbanan.
I följd av stadgandena i den ovannämnda kungörelsen den 4 maj 1934 angående behörighet till vissa befattningar vid rådhusrätt, enligt vilka såsom kompetensvillkor för assessorsbefattning, jämväl för förordnande å dylik befattning, kräves att ha innehaft förordnande såsom fiskal i hovrätt och att hava av hovrätten funnits skickad att erhålla fortsatt domarförordnande, torde sannolikt de, som efter förvärv av domsagomeriter ämna söka sig till Stockholms rådhusrätt för att därstädes vinna befordran, först underkasta sig den obligatoriska hovrättsprövningen, innan de börja tjänstgöringen i rådhusrätten. Först sedan de bestått hovrättsprovet, kan deras lämplighet för rådhusrättsarbetet komma under närmare omprövning. Hinder torde emellertid icke föreligga för domsagomeriterad vare sig att tjänstgöra för ytterligare utbildning någon tid inom rådhusrätten före hovrättsprövningen eller att jämnsides med tjänstgöringen vid hovrätten, där sådant låter sig göra, tjänstgöra i mera begränsad omfattning inom rådhusrätten.
Enligt gällande ordning kommer det sålunda hädanefter vid Stockholms rådhusrätt att finnas två kategorier domaraspiranter: den ena bestående av dem, som börjat från botten inom rådhusrätten och så-
lunda efter avlagd examen fullgöra den obligatoriska underdomstolstjänstgöringen vid rådhusrätten i syfte att sedermera efter godkänd hovrättsprövning antingen fortsätta vid Stockholms rådhusrätt eller övergå till annan domstolstjänstgöring, samt den andra, som utgöres av sådana domsagomeriterade notarier, som efter godkänd hovrättsprövning vilja komma in i karriären vid Stockholms rådhusrätt.
I en redogörelse för det nya utbildningssystemet vid Stockholms rådhusrätt och dess innebörd i olika hänseenden bör måhända ej helt förbigås, hurusom utbildningen vid större rådhusrätt numera tillerkänts ett visst ökat värde ej blott såsom grundval för fortsatt domarverksamhet utan även för den som önskar övergå till verksamhet inom statsdepartementen. För sådan verksamhet hava hittills domsagomeriter ansetts äga ett betydande värde, medan däremot tjänstgöring vid rådhusrätt onekligen mindre uppskattats såsom merit för inträde i Kungl. Maj:ts kansli. Av ett anförande, som chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, hållit till statsrådsprotokollet den 4 maj 1934,1 framgår emellertid, att den ovan beskrivna treåriga tjänstgöringen i större rådhusrätt, inberäknat förordnande såsom inskrivningsdomare sex inskrivningsdagar och såsom ledamot under sex rättegångsdagar, är avsedd att likställas med domsagotjänstgöringen ej blott, på sätt ovan nämnts, såsom förutsättning för fiskalsförordnanden, utan jämväl såsom merit vid tillsättande av sådana befattningar vid statsdepartementen, för vilka kräves juridisk examen, eller vid förordnande å dylika befattningar, i det att sådan rådhusrättstjänstgöring i likhet med motsvarande domsagotjänstgöring avses skola räknas såsom ett års tjänstemerit. Vid bedömande av det värde, en genomgången utbildning vid Stockholms rådhusrätt äger för den enskilde aspiranten, torde även denna omständighet böra tillmätas en viss betydelse.
Slutligen några ord om de ekonomiska förmåner, som vid Stockholms rådhusrätt kunna erbjudas aspiranterna. Möjligheterna härutinnan äro beroende av ett begränsat anslag för ändamålet i magistratens stat, vilket för den egentliga utbildningstiden medger tilldelandet av endast relativt blygsamma belopp. Aspirant, som anses duglig, erhåller efter hand gratifikation, uppgående till högst 1,800 kr. för år. I regel lämnas ingen gratifikation under första kvartalet. Därefter pläga aspiranterna erhålla 100 å 200 kr. i kvartalet, vilket belopp så småningom ökas till nyssnämnda maximum, eller alltså till 450 kr. i kvartalet. Sedan aspiranten godkänts såsom lämplig till befordran inom rådhusrätten, tilldelas han i mån av tillgång först s. k. reducerat notariearvode efter 2,280 kr. för år och sedermera fullt notariearvode efter 3,360 kr. för år samt antages slutligen till amanuens med ett arvode av 4,200 kr. för år. Beträffande notarie och amanuensarvodena tillkommer rörligt tillägg, för närvarande 16 %. Vid behov av vikarier å assessorsbefattningarna tilldelas
aspiranterna assessorsförordnanden, medförande ganska avsevärd inkomstökning. Efter i genomsnitt cirka tio års tjänstgöring såsom extra befattningshavare inom verket vinnes befordran till första ordinarie tjänst, vanligen såsom andre assessor. Dessförinnan har emellertid den extra tjänstemannen i regel åtminstone under de sista fem åren haft så gott som stadigvarande assessorsförordnanden med därav följande inkomster.1
Gunnar Fant.