Nordisk Tidsskrift for Strafferet inleder sitt fjärde och sista häfte för det gångna året med en artikel om »kringkastingselskapernes strafferettslige ansvar» av den norske folkrättsexperten dr. juris ARNOLD RÆSTAD. Artikeln återgiver i översättning från det franska originalet ett av förf. till Institut international de coopération intellectuelle avgivet betänkande med anledning av en enquête om rundradion och samförståndet mellan folken. Titeln är så tillvida missvisande som det alls icke är fråga om bestraffning av juridiska personer (rundradiobolagen) utan om ansvar för de individer, som handla å deras vägnar, och jämväl för enskilda radioutsändare, vilka bringa meddelanden till offentligheten. De meddelanden, vilkas offentliggörande genom radio kunde tänkas böra kriminaliseras till värn för samförståndet mellan folken, indelas av förf. i två grupper. Den ena avser meddelanden riktade till utsändningslandets egna invånare, den andra meddelanden till annat lands befolkning. Under den förra gruppen upptager förf. meddelanden, som innebära ett upphetsande till krig mot annat land eller till hat mot eller förakt för dess regering eller innehålla för ett annat lands regering förklenliga falska nyheter eller ogrundade omdömen, ägnade att i den mån de vinna tilltro väcka hat mot eller förakt för denna regering. Till den andra gruppen hänföras meddelanden, som innebära ett upphetsande av destinatärlandets befolkning till olagliga handlingar mot dess egen regering eller innehålla för denna förklenliga falska nyheter eller ogrundade omdömen eller ock tendera till att äventyra samförståndet mellan destinatärlandet och en tredje makt. Efter en ingående motivering kommer förf. till det resultatet, att en kriminalisering icke i något av de sålunda angivna fallen är ett lämpligt medel för att värna samförståndet mellan folken utan snarare kan befaras verka i motsatt riktning. Däremot antyder han möjligheten av att regeringarna kunde åtaga sig att för ändamålet utöva en preventiv kontroll över rundradioföretagen, vad dagsnyheterna angår när-

 

52 TIDSKRIFTSÖVERSIKT.mast genom att tillse, att källorna för nyhetsmaterialet väljas med viss försiktighet. Dessutom anser han det böra tagas i övervägande att garantera främmande länders representanter tillfälle att i samarbete med vederbörande radioföretag och på dess bekostnad få i pressen konstatera och rätta sådana meddelanden, som av företaget självt erkännas vara felaktiga. — Det andra större bidraget härrör likaledes från Norge. Det återgiver ett av byrettsdommer NIKOLAI HOFF i Juristforeningen i Oslo hållet föredrag om »ubestemtedomme». Förf., som tidigare utgivit en bok om samma ämne (anmäld i tidskriftens årg. 1932 s. 341), pläderar för de tidsbestämda frihetsstraffens ersättande med anstaltsbehandling på relativt obestämd tid för alla brottslingar, som behöva en individualpreventiv behandling eller böra omplaceras i annan miljö. För de sistnämndas del skulle vistelsen i anstalt vara, till dess man kunnat på lämpligt sätt sörja för den påkallade överflyttningen till annan omgivning. Huru förf. tänker sig förhållandet till institutet villkorlig dom synes oklart. Märkligt nog synes han också bortse från den villkorliga frigivningen,då han angiver de tidsbestämda frihetsstraffens olägenheter. För generalpreventionens betydelse särskilt såsom moralstärkande faktor förefaller han stå tämligen främmande. På anstaltsfunktionärerna ställer han givetvis stora krav: »de må selvsagt være utsökte folk med stor menneskekundskap og evne til sikker bedömmelse av personer og forhold». Anstalterna skola vara så anordnade, att »fangen hverken fysisk eller moralsk vil ha vondt av opholdet: tvertom skal det hele legges slik an at han i begge henseender går styrket ut av anstalten». Brist på frejdig optimism kan man för visso icke förebrå förf. —Om fångvården i Sverige 1931 och i Danmark 1932 lämnas sedvanliga statistiska uppgifter, för det sistnämnda landets del kompletterade med redogörelser för nya administrativa författningar på området och för grunddragen i ett år 1932 avgivet beaktansvärt kommittébetänkande om »Nyordning af Forsorgsvirksomheden til Støtte for straffede Personer». Två kriminologiska arbeten,s om belysa kriminaliteten i Förenta staterna och bristerna i detta lands rättskipning, anmälas, det ena, Robert H. Gault, Criminology, Boston 1932, av A. LOTINGA, det andra, Roland Grassberger, Gewerbs- und Berufsverbrechertumin den Vereinigten Staaten von Amerika (Kriminologische Abhandlungen hrsgvon W. Gleispach, H. 8), Wien 1932, av V. G. MOLTKE. O. B.