Boktryckarstriden om 1734 års lag. I årets första häfte av Nordisk Tidskrift för Bok- och Biblioteksväsen (s. 67 — 72) har bibliotekarien ELOF COLLIANDER meddelat några intressanta anteckningar om vad han kallar »beslagtagna editioner av Sveriges Rikes Lag». Anteckningarna gälla den strid, som åren 1779 — 81 fördes mellan boktryckaren Peter Hesselberg och kungl. boktryckaren Henrik Fougt och varur den sistnämnda utgick som segrare. Väl torde något beslag icke ha vare sig beslutats eller verkställts, men genom en kanslikollegi i kung. d. 25 febr. 1780 (Modée XII s. 9; ej kungl. kung. såsom Colliander uppger) blev vid vite av 33 rdr 16 sk. sp. all försäljning förbjuden av Hesselbergs åren 1775 och 1779 tryckta lagupplagor, och genom K. M:ts utslag d. 9 febr. 1781 dömdes han förlustig av sitt privilegium på lagbokenstryckande.
Colliander omtalar, under hänvisning till ett kanslikollegiets protokoll,1 att medan ännu Hesselbergs privilegium bestod, hade Fougt djärvheten att i maj 1780 till kollegiet avlämna en av honom tryckt lagbok, »tydligen den bekantas. k. 'Dukatupplagan' av år 1780». Det kan tilläggas att Fougt, redan innan han vände sig till kollegiet, på annat förnämligt håll sökt och även vunnit gillande av sitt företag. Vitterhetsakademiens protokoll för sammanträdet d. 3 maj 1780, då H. M:t Änkedrottningen, riksråden Höpken och Rudenschöld, justitiekanslern Liliestråle m. fl. närvoro, innehåller bl. a.: »Öfverlemnades et väl inbundet exemplar af Svenska Lagboken, nyligen tryckt hos Secret. H. Fougt, som deraf til Hennes Kongl. Maj:ts samlingar hade i underdånighet bedt sig at få göra present; uptogs med nådigt välbehag, och uplagan, i sig sjelf så correct, at förläggaren utfästade sig til belöning för hvart bevisligt tryckfel, ansågs tillika för ojämförligt prof af tryckerikonstens prydnad och högd hos oss för närvarande tid» (se Kungl. Vitterhets Akademiens Dagbok 1773 —1782 s. 171—2).
Det må även förtjäna nämnas att Hesselberg ännu i sista stund gjorde ett försök att om också privilegiet ginge ifrån honom likväl få konkurrera med Fougt. D. 5 mars 1781 — således efter det beslutet om privilegiets förlust redan var fattat, men tydligen innan han därav fått del — överlämnade Hesselberg i konungens egna händer en supplik vari han anförde: »Uti djupaste underdånighet förnyar jag min bönfallan att vid det av mig dyrt inköpte privilegium till allmänna lagens tryckning varda i nåder bibehållen, oaktat de i 1779 års upplagor förelupne tryckfel, dem jag i sådan händelse åtager mig att rätta och bättra; men i fall mine förut därtill underdånigst anförde skäl ej skulle i nåder anses tillräckelige, utan jag förklaras förlustig av det privilegium att ensam trycka lagen, så emedan därigenom icke synes vara mig betagit att jämte någon annan om lagens tryckning besörja, varigenom en för allmänheten nyttig emulation om både bättre tryck och pris uppkomma kunde, vilket så mycket nödigare synes som allaredan är ådagalagt att, i stället för det jag i alla tider, oaktat stegring i papper och arbetslöner, hållit ett och samma pris, och för lagboken in octavo tagit 16 skilling, sekreteraren och riddaren Fougt likväl utsatt sin nyligen färdige upplaga till dubbelt pris, uti vilken dock flere tryckfel finnes; ty och i anseende därtill att, om jämte det venne indragne 1779 års upplagor även min alldeles correcte upplaga av år 1780, som ännu ej är utgiven, skulle mig till försäljning förbjudas, min skada bleve så stor att jag med hustru och flere barn finge med bittra tårar över min olycka gripa till tiggarestaven, är min underdånigste anhållan att, om jag ej bliver i nåder vid mitt privilegium bibehållen, mig åtminstone allernådigst förunnas att jämte den, som lagens tryckning tillåtes, även den samma under behörigt inseende av correcturet framgent trycka och sälja». Ärendet fick en snabb handläggning. Ansökningen remitterades d. 6 mars till kanslikollegiet, som dock ej avgav yttrande enär ärendet ansågs höra till justitieexpeditionen. Föredragning inför Gustav III skedde därefter i konselj på Stockholms slott d. 16 mars. Men de ömmande skäl Hesselberg åberopat kunde ej beveka konungen: »K. M:t fannt ej skäl att till någondera delen av sökandens begäran lämna nåd. bifall.»