Ny lagstiftning om ärekränkningsbrott i Tjeckoslovakien. 1 Tjeckoslovakien, där alltsedan dess självständighetsförklaring ett målmedvetet arbete bedrivits för åstadkommande av en enhetlig nationell lagstiftning, har nu senast en lag om ärekränkningsbrott och deras processuella behandling —Gesetz tiber den Schutz der Ehre — sett dagen. Lagen trädde i kraft d. 7 aug. 1933 och ger i flera hänseenden uttryck åt en mycket modern rättsuppfattning i ämnet.
Under lagens straffbestämmelser falla endast de egentliga ärekränknings-
brotten. Dessa äro förolämpning (Beleidigung), förtal (Nachrede), beljugande(Verleumdung) och beskyllning för att ha varit åtalad eller straffad för brott(Vorwurf einer Strafverfolgung oder Strafe). Förolämpning anges kunna ske genom skymfliga tillmälen, misshandel, hot om misshandel, förlöjligande eller annorledes och straffas med arrest från tre dagar till tre månader eller med böter från 50 till 5,000 tj. kronor. Med förtal förstås utsättande eller fortspridande av rykte om något som i allmänhetens ögon kan ställa den omtalade i en föraktlig dager eller verka nedsättande för honom; straffet för detta brott är arrest från fjorton dagar till sex månader. Visste den som utsatte eller fortspred ryktet att detta var sanningslöst föreligger beljugande, vilket straffas med arrest från en månad till sex månader. Har beljugandet skett efter en överlagd plan i avsikt att skada målsägandens eller någon av hans familjemedlemmars privatliv eller i avsikt att ödelägga den materiella existensen för någon av nämnda personer, är straffet straffarbete (schwerer Arrest) från en månad till sex månader. Det fjärde slaget av ärekränkning föreligger då någon, i avsikt att smäda, i närvaro av tredje man beskyller annan utan att denne givit anledning därtill antingen för att ha varit åtalad för visst brott — oaktat den andre frikänts i målet — eller ock för att ha dömts till ansvar — oaktat straffet avtjänats, efterskänkts, preskriberats eller ådömts villkorligt. Straffet är arrest i högst en månad eller böter högst 2,000 tj. kronor. För samtliga ärekränkningsbrott stadgar lagen en väsentlig straffskärpning om brottet begåtts i tryckt skrift.
Av intresse är den räckvidd lagen erhållit med avseende å objektet för ärekränkning. Sålunda skyddas — förutom regeringen och de lagstiftande församlingarna samt deras presidier, utskott och kommittéer, domstolarna samt myndigheter och kårer inom den allmänna förvaltningen — jämväl krigsmakten, gendarmeriet och statspolisen jämte dessa organisationers självständiga underavdelningar, lagligen erkända sammanslutningar och politiska organisationer, periodiska skrifter samt avlidna personer. Straffpåföljd för förtal och beljugande av politisk sammanslutning och periodisk skrift kan dock endast ifrågakomma då den brottsliga handlingen begåtts i tryckt skrift eller inför en större menighet samt under förutsättning att föreningens styrelse respektive skriftens utgivningsort finnes å tjeckoslovakiskt område.
Såsom straffrihetsgrund upptar lagen beträffande samtliga ärekränkningsbrott utom beljugande att den handlande inom behöriga gränser fullgjort en rättsplikt eller utövat en rättighet. Straffritt är även det sakliga bedömandet av ett vetenskapligt, konstnärligt eller liknande verk. Vid förolämpning och förtal bortfaller straffbarheten om det kan visas, att vad som anförts är med sanningen överensstämmande (Wahrheitsbeweis) eller att åtminstone sådana omständigheter kunna visas ha förelegat som givit den tilltalade anledning tro att vad han anfört varit sant (Beweis entschuldbaren Irrtums). Sistnämnda straffrihetsgrund kan så vitt angår handling begången i tryckalster, i allmänt spridd skrift, å ett möte eller inför en folksamling endast åberopas, om meddelandet av det ärekränkande faktum tjänade ett allmänt intresse eller var nödvändigt för att skydda ett berättigat viktigt privatintresse. Lagen exemplifierar i detta sammanhang begreppet allmänt intresse.
Sanningsbevisning och bevisning om ett ursäktligt misstag får endast föras på yrkande av den tilltalade. Ifrågavarande bevisning är emellertid när fråga
är om ett faktum, som faller inom området för familjelivet eller privatlivet i allmänhet, blott tillåten i vissa fall t. ex. om särskilda omständigheter förelegat som nödvändiggjorde att ifrågavarande faktum yppades och just på sätt som skett eller om samma faktum är föremål för domstols prövning. — Misslyckas bevisningen skall detta på yrkande av målsäganden anmärkas i det slutliga utslaget. — Såsom sanningsbevisning räcker vid beskyllning för brotten lagakraftvunnen fällande dom (Erkenntnis). Vid beskyllning för föraktliga egenskaper räcker såsom sanningsbevis påvisandet av sådana handlingar som ge belägg för beskyllningens riktighet.
Domstolen kan under vissa förutsättningar avstå från att ådöma straff, dock ej vid beljugande. T. ex. om målsägandens talan endast avser att få fastslaget, att den tilltalade är skyldig, och målsäganden samtidigt uttryckligen förklarat, att han icke påfordrar bestraffning. Straff ådömes ej heller om den tilltalade inom förelagd tid underkastat sig det skiljemannaförfarande vartill lagen erbjuder möjlighet. Eller om vid förolämpning den tilltalade handlat i överilning eller upphetsning förorsakad av ett utmanande eller förargelseväckande uppträdande från målsägandens sida omedelbart före brottets begående och den form vari förolämpningen skett varit fullt ursäktlig. Likaså kan vid all ärekränkning utom beljugande den tilltalade undgå straff om han senast före huvudförhandlingens början bjudit målsäganden skäligt skadestånd. För denna skälighetsprövning anger lagen vissa riktlinjer för domstolen.
Fordrar ett allmänt eller för målsäganden viktigt intresse att utslaget offentliggöres kan domstolen förordna härom på den sakfälldes bekostnad. Därvid skall domstolen även ange bl. a. huruvida utom domslutet även motiveringen eller dess huvudsakliga innehåll i den av domstolen beslutade avfattningen skall offentliggöras.
Preskriptionstiden är mycket kort, sex månader från brottets begående. Ärekränkningsbrotten skola som regel åtalas av målsägande. Efter vederbörligt förordnande åtalas dock sådana brott som rikta sig mot vissa statliga organisationer. Under allmänt åtal falla endast brott mot främmande statsöverhuvuden och främmande beskickningschefer under förutsättning bl. a. att åtal begäres av den främmande regeringen eller beskickningschefen. Målsäganderätten vid brott emot avliden eller dödförklarad person tillkommer i första hand make, barn och barnbarn samt föräldrar och mor-(far-)föräldrar. I andra hand tillkommer denna rätt syskon och personer som före den avlidnes död eller före dödförklaringen varaktigt sammanlevt med vederbörande i gemensamt hushåll. För personer under 18 år eller för omyndigförklarade— utom dem som förklarats omyndiga på grund av slöseri — föres målsägandetalan av dess lagligen förordnade representanter. Finnes ingen sådan eller föreligger en intressekonfikt mellan målsäganden och hans laglige ställföreträdare eller har den senare själv begått rättskränkningen eller vägrar ställföreträdaren utan skäl att anhängiggöra talan, kan vederbörande underrätt på begäran av målsäganden förordna en tillfällig ställföreträdare. Enskild målsägandes talan upptages icke till prövning om målsäganden uttryckligen givit den skyldige sin förlåtelse.
Innan av målsägande anhängiggjord talan får upptagas till prövning vid domstolen, skola möjligheterna att få till stånd en förlikning undersökas. Förhandlingarna härom äro icke offentliga och ledas vid svårare förseelser av
domstolens ordförande eller någon annan domare och vid mindre förseelser av någon utav de skiljemän som för tre år i sänder offentligen utses. Med bestämmelserna angående ifrågavarande förlikningsförfarande, vilket ägnas en ingående behandling, avslutas lagen.
E. L—e.