TORSTEN GEDDA. Kommentar till 17 kap. handelsbalken (förmånsrättsordningen). Göteborg 1933. Wettergren & Kerber. 175 s. Kr. 7.00.

 

    Det praktiskt viktiga rättsområde, som behandlas i 17 kap. handelsbalken, förmånsrättsordningen, har förut icke blivit föremål för någon samlad tryckt framställning i svensk juridisk litteratur. I riktig känsla av att här funnes ett verkligt behov att fylla har förf. gjort sig möda att utarbeta en dylikf ramställning, uppställd i kommentarform.
    Rättsutvecklingen på detta område har ju på senare tid huvudsakligen ägt rum på rättsskipningens väg och förf. har på grund härav i första hand inriktat sig på att samla och sammanställa de talrika rättsfallen på området. Förf. har även på flera punkter sammanfört ett intressant material. I de flesta fall inskränker sig förf. emellertid till att lämna kortfattade referat av rättsfallen och överlåter åt läsaren att själv analysera dem.
    Stadgandena i 17 kap. handelsbalken tangera på flera punkter centrala civilrättsliga problem, särskilt då frågan om tidpunkten för äganderätts övergång. Gentemot förf:s framställning av detta synnerligen svåra ämne måste man emellertid ställa sig något tvivlande. De av förf. framställda reglernas giltighet torde nog i åtskilliga fall vara omstridd. På en punkt (s. 21) synes det även brista i framställningens sammanhang.
    I vissa avseenden har förf. utsträckt sin ramställning utöver de gränser som den ställda uppgiften anvisar. Så t. ex. behandlas i den rättshistoriska inledningen praktiskt taget blott konkursinstitutets historia. Förmånsrättsordningens historia beröres endast med några få ord. Och vid behandlingen av HB 17:4 ägnar förf. stort utrymme åt frågan om tjänsteavtals upphörande på grund av arbetsgivarens konkurs, vilken knappast torde höra hemma i detta sammanhang.
    Stor möda har nedlagts på att med typografiska medel — sido- och kantrubriker m. m. — giva arbetet den största möjliga överskådlighet, och församma ändamål avslutas detsamma med ett sakregister, vilket kan betecknas såsom nästan onödigt utförligt. Såsom exempel på dess utförlighet må anföras, att förmånsrätt för inteckning i jordbruksinventarier återfinnes under icke mindre än fyra olika uppslagsord: förmånsrätt, inteckning, inventarieinteckning och jordbruksinventarier. Det torde heller knappast vara många läsare, som skulle komma på den idén att söka efter »det som är satt under bolag» (HB 17:2) eller »eljest under panträtt i handom» (UL § 71) under uppslagsorden »det» respektive »eljest». E. A.

 

G. BIÖRKLUND. Våra trafikförordningar jämte förklaringar och rättsfall. Sthm 1935. Bröderna Johansons boktryckeri. 232 s. Kr. 4.75.
    Detta arbete är i första hand avsett för undervisningen i statens polisskola, för vilken förf. i egenskap av fjärde polisintendent i Stockholm är före 11 — Svensk Jurisitidning 1935.

 

ståndare, och i övrigt för polismyndigheternas behov. Emellertid synes boken fylla ett känt behov även för domare och advokater. Den innehåller alla viktigare lagar och förordningar rörande trafikförhållanden med därtill hörande tillämpningsföreskrifter o. dyl.
    Största intresset tilldraga sig givetvis motorfordonsförordningen och vägtrafikstadgan, vilka även upptaga över hälften av utrymmet i boken. En praktisk detalj i fråga om uppställningen är, att efter varje paragraf intagits en hänvisning till resp. ansvarsbestämmelse. Envar, som sysslat något med motorfordonsmål, vet vilket besvär letandet efter tillämpliga ansvarsbestämmelser förorsakar och skall säkert uppskatta denna anordning. Efter hänvisningen till ansvarsbestämmelserna följer förf:s utläggningar, huvudsakligen i notform, och sist redogörelse för rättsfall, som beröra paragrafen.
    För domstolsjuristerna har arbetet sitt största värde just genom rättsfallsreferaten. Tyvärr visar det sig, att de frågor som blivit föremål för avgörande i högsta instans äro ganska fåtaliga. Förf. har emellertid som komplettering samlat ett stort antal rättsfall från hovrätterna, av vilka de flesta förut icke finnas tillgängliga i tryck. (Beträffande i SvJT refererade rättsfall saknas tyvärr hänvisning till dess rättsfallsavdelning.) Materialet från hovrätterna visar, såsom är att vänta, en viss divergens. Så t. ex. kan anmärkas, att Skånska hovrätten i utslag d. 17 jan. 1933 beträffande tillämpningen av 7 § 2 mom. vägtrafikstadgan intagit en motsatt ståndpunkt mot den, som Svea Hovrätt intagit i målet i SvJT 1935 rf s. 6. Det är emellertid att hoppas, att den möjlighet, som det föreliggande arbetet erbjuder hovrätterna till kännedom om varandras praxis, skall i sin mån medverka till en enhetlig rättstillämpning.
    Arbetets värde förhöjes ytterligare genom det av förf. i förordet givna löftet att varje höst låta utgiva ett supplement, innehållande vidtagna författningsändringar och nytillkomna rättsfall. E. A.