Isländsk lagstiftning om avbrytande av havandeskap m. m. Den 28 januari 1935 stadfästes en av isländska alltinget tidigare antagen lag om meddelande av upplysning åt kvinnor angående förebyggande av havandeskap och om fosterfördrivning. Ifrågavarande lag reglerar tre olika spörsmål: läkares skyldighet att under vissa omständigheter lämna en kvinna upplysningar rörande åtgärder till förebyggande av havandeskap, läkares rätt att på medicinsk indikation företaga sterilisering av en kvinna samt slutligen läkaresrätt att vid medicinsk indikation avbryta havandeskap (eller döda barnet under födseln).
    I det förstnämnda avseendet stadgas att läkare, som konstaterar att det på grund av sjukdom är farligt för en kvinna att bliva havande, är skyldig att varna kvinnan härför och giva henne de upplysningar som äro nödvändiga för förebyggande av havandeskap. Vidare föreskrives att tjänsteläkare, allmänt praktiserande läkare och vissa specialister äro skyldiga att på kvinnans begäran upplysa henne om hur havandeskap skall kunna förebyggas; förbud för annan än läkare att lämna sådana upplysningar stadgas i samband härmed.
    Rörande sterilisering föreskrives att när fara för en kvinnas liv eller hälsa skulle uppstå därest hon bleve havande, läkaren är berättigad att, när det kan befaras att kvinnan kommer att bli havande, på begäran av henne genom ett därför lämpat ingrepp förhindra att havandeskap kan komma att inträda.
    Beträffande läkares rätt att avbryta havandeskap på medicinsk indikation gives i lagen utförliga regler. Därvid uppställes för ingreppets tillåtlighet, särskilt med hänsyn till fostrets utvecklingsgrad, olika stränga krav rörande faran för kvinnans liv och hälsa. Av särskilt intresse är att i lagen uttryckligen fastslås att om havandeskapet icke överskridit 28 veckor vid bedömandet av den fara som hotar kvinnans hälsa hänsyn bl. a. kan tagas till om kvinnan förut med kort mellanrum fött många barn och endast kort tid förflutit från hennes sista barnsbörd eller om kvinnan lider under mycket dåliga hemförhållanden på grund av många oförsörjda barn, fattigdom eller allvarlig sjukdom. Vid avgörandet av huruvida medicinsk indikation föreligger får hänsyn alltså tagas till de sociala förhållanden under vilka kvinnan lever. Ingreppet får endast utföras av läkare på sjukhus som blivit för ifrågavarande ändamål godkänt. Intyg rörande ingreppets nödvändighet skall föreligga från två läkare,

 

MEDDELANDEN FRÅN FRÄMMANDE RÄTT. 181av vilka den ene skall vara överläkare på det sjukhus där ingreppet företages. Den andre läkaren skall i regel vara den läkare som rått kvinnan att söka sig in på sjukhuset: han får icke vara underläkare på sjukhuset i fråga, såvida icke stora svårigheter föreligga att konsultera annan läkare. Ett exemplar av intyget skall översändas till den s. k. landsläkaren. Beträffande straffbestämmelser för överträdelse av ifrågavarande stadganden gäller att straff för fosterfördrivning inträder om havandeskap avbrutits av annan än läkare eller utan att lagliga skäl varit för handen eller om ingreppet företagits i hemlighet utanför godkänt sjukhus. Om läkare i andra hänseenden åsidosätter lagens regler om ingreppets företagande, straffas han endast enligt en speciallag som reglerar utövningen av läkarkonsten. M. H.