Den nya tyska arbetsrätten. Genom lag den 20 januari 1934 för ordnande av det nationella arbetet har Tyskland fått en i väsentliga delar ny arbetsrätt. De författningar, som hittills reglerat arbetsrätten, ha icke blott formellt upphävts utan även ersatts av helt olika principer. En grundläggande princip i den nya lagstiftningen är användande av den nationalsocialistiska ledartanken på arbetsrättens område. Detta kommer till uttryck redan i terminologien. Lagen talar sålunda icke längre om arbetsgivare och arbetare utan i stället om ledaren och hans följe (Gefolgschaft). Dessa beteckningar erinra, som lagen över huvud, om den gamla tyska länsrätten.
    Principiellt är företagaren ledare och hans anställda bilda följet. Ledare och följe skola »i företaget gemensamt arbeta till främjande av företagets ändamål och till allmänt gagn för folk och stat.» Som grundsats gäller, att ledaren har att gentemot följet ensam besluta i alla sådana företagets angelägenheter, som den nya lagen reglerar, och att sörja för följets väl. Följet har att iakttaga trohet gentemot honom. Denna trohetsplikt beror på en enligt lagen dem emellan föreliggande »driftgemenskap» (Betriebsgemeinschaft).
    Undantagsvis kan också annan än företagaren vara »ledare». Företagaren kan nämligen frånkännas behörighet att fungera såsom ledare. Han förlorar därmed alla befogenheter, som lagen tillerkänner ledaren, och måste skaffa annan ledare för sitt företag. I detta fall har därför företagaren i sitt eget företag principiellt ingen beslutanderätt på det sociala området (t. ex. ang. lönernas fastställande). Detta kan i praktiken under vissa omständigheter leda därtill, att företagaren måste överlåta sitt företag åt någon annan eller upplösa det, t. ex. om företaget icke kan bära kostnaden för anställande av en särskild ledare.
    I företag med minst tjugu anställda skall bildas ett förtroenderåd. Företagsledaren är självskriven ledamot av rådet och leder dess arbete. Rådet består vidare av ett antal förtroendemän från följet. Förtroendeman kan endast den vara, som minst ett år tillhört företaget och minst två år varit verksam i facket. Förtroendeman måste tillhöra »tyska arbetsfronten». Då denna ej upptager icke-arier, kan en sådan icke bliva medlem av förtroenderådet. Förtroendeman måste vidare äga föredömliga mänskliga egenskaper och bjuda säkerhet för »att han alltid obetingat försvarar den nationella staten.» Förtroendemännen utses av företagsledaren i samförstånd med ledaren för den nationalsocialistiska driftcellsorganisationen, men följet har en viss vetorätt. Förtroenderådet har icke att besluta utan att blott råda ledaren. Denna rådgivande funktion är vidare icke allmän utan genom lagen inskränkt och gäller angelägenheter, vilka åsyfta förbättring av arbetsprestationen, utformande och genomförande av de allmänna reglerna för arbetsförhållandena, stärkande av de till företaget hörande personernas samhörighet med varandra och med företaget samt gemenskapens alla medlemmars väl.
    Statens medverkan vid arbetsförhållandenas ordnande sker genom särskilda för större områden tillsatta funktionärer, de s. k. »Treuhänder der Arbeit» (Arbetets gode män). Deras uppgift är att sörja för arbetsfredens bevarande. Bl. a. skola massavskedanden anmälas för denna funktionär. De bliva giltiga

 

först efter fyra veckor, en frist som han dock kan förlänga till två månader. Han kan också medgiva, att avskedandet blir verksamt tidigare.
    I företag med minst tjugu anställda skall ledaren utfärda en driftsordning, däri bl. a. bestämmes om arbetstid, tid och sätt för avlöningens utbetalande, beräkning av ackordsarbete och grunder för avskedande utan uppsägningstid. Han kan också giva bestämmelser om lönens höjd. Han kan t. o. m. stadga penningstraff för överträdelse av ordnings- och säkerhetsföreskrifter. Statens funktionär kan fastställa riktlinjer för innehållet i driftsordningar och arbetsavtal. Han kan även i viss utsträckning fastställa minimitariff för lönerna.
    Lagen inför sociala hedersdomstolar, bestående av en domare, en ledare och en förtroendeman. Straff för »brott mot den sociala hedern» ådömes bland andra företagare och ledare, som missbruka sin maktställning genom att på ett illvilligt sätt utnyttja anställds arbetskraft eller kränka hans ära, samt anställda, som illvilligt upphetsa följet och därmed sätta arbetsfreden i fara. Hedersdomstolen kan utdöma böter upp till 10,000 riksmark, avsätta ledare eller förtroendeman samt föreskriva att anställd skall avlägnas från sin arbetsplats. Hedersdomstolens avgöranden kunna, om det gäller svårare straff, överklagas av svaranden hos en rikshedersdomstol i Berlin.
    Slutligen innehåller lagen bestämmelser åsyftande visst uppsägningsskydd.
    Arbetet i offentlig förvaltning och offentligrättsliga företag regleras genom en särskild lag av den 23 mars 1934, vilken till stor del infört regler liknandede här återgivna. Josef Fischler.