Rundfråga om straffrättsskipningen i U. S. A. De missförhållanden i fråga om rättsvården i U. S. A., som på denna sida av Atlanten blivit kända främst genom pressens och filmens skildringar av det s. k. gangsterväsendets olika yttringar, hava under senare år varit föremål för livlig och bekymrad uppmärksamhet från de amerikanska juristernas sida. American Bar Association, U. S. A:s motsvarighet till vårt advokatsamfund, har gjort en betydande insats för klarläggandet av hithörande frågekomplex genom en omfattande rundfråga i ämnet till associationens större och mindre lokalavdelningar. Såsom betecknande för lägets allvar torde man kunna anse den omständighet, att frågeformuläret inledes med en avdelning rörande »sammanhanget mellan politik och brott», varunder det spörjes bl. a. i vad omfattning och beträffande vilka slag av brott de kriminella elementen hava tillräckligt inflytande för att hindra gripande och bestraffning samt huruvida lokala politiska partichefer( district leaders) eller andra politiker äro ekonomiskt intresserade i brottsliga företag. En andra avdelning av frågeformuläret ägnas åklagarväsendet och en tredje polisväsendet. Till särskild behandling upptagas vidare de speciellt nordamerikanska brottsarterna racketeering¹ och kidnapping.
    I associationens »Journal» hava nyligen publicerats dels det från New York City inkomna svaret och dels systematiska översikter över innehållet i samtliga svar.² Sammanfattningsvis meddelas, att straffrättsskipningens handhavande icke ansetts såsom ett allvarligt problem i små kommuner men däremot i större städer uppfattats såsom en angelägenhet av bekymmersam innebörd. De tillfrågade sammanslutningarna hava i allmänhet menat, att straffrättsskipningen, i betraktande av de organ, som f. n. finnas, skötes tämligen väl, men de platser äro mycket få, där det hävdats, att förbättringar ej äro av behovet påkallade. — För de större städernas vidkommande giva mer än två tredjedelar av de inkomna svaren vid handen ett sammanhang av något slag mellan politik och brott. Politiskt inflytande säges utövat huvudsakligen genom polisen och uppgives mestadels vara begränsat till mindre förseelser. —Att politiker äro intresserade i brottsliga företag, har konstaterats på sina håll i de större städerna (14 av 54 svar från sådana orter). — Vad angår åklagarväsendet, yppas endast ringa missnöje; de klagomål, som dock förekomma, härröra mera från storstäderna än från små kommuner. Knappt hälften av de svar från stora städer, vari en bristande effektivitet hos åklagarväsendet påtalas, beteckna politiska inflytelser såsom orsak till missförhållandet i fråga.— Polisen göres till föremål för kraftigare kritik än någon annan i frågeformuläret särskilt omnämnd faktor. Formuläret ger de tillfrågade sammanslutningarna valet mellan följande vitsord rörande polisens verksamhet

 

¹ Med denna beteckning åsyftas som bekant den företeelsen, att banditorganisationer utkräva tribut av handelsidkare för att dessa skola undslippa trakasserier från organisationen i fråga samt väl också komma i åtnjutande av något skydd gentemot andra banditband.

² American Bar Association Journal 1934 s. 300, 463 och 532.

 

gentemot brottsligheten: utmärkt, bra, någorlunda och dålig. Genomsnittligt ligga omdömena något under »bra» men avsevärt över »någorlunda». Endast en tiondedel av svaren innefatta vitsordet »utmärkt». Politisk kontroll över polisen anses mycket mer vanlig än ekonomisk korruption hos densamma. — Racketeering synes f. n. vara en ganska ovanlig företeelse —endast en liten procent av de stora städerna hava haft bekymmer därmed. —Icke heller kidnapping synes förekomma i större utsträckning, och det överväldigande flertalet av detta slags förbrytare sägas hava blivit gripna, enligt uppgift främst tack vare de federala myndigheternas förtjänstfulla arbete. —Ett uttalande i frågeformuläret om de lokala juristorganisationernas ansvar för straffrättsskipningens höjande synes ej sällan hava mötts av en stark pessimism— i åtskilliga svar antydes det sålunda, »that the only forces, which could awaken the bar in this respect, would be either dynamite or a major convulsion of nature».
    Om alltså det helhetsintryck, som rundfrågan givit av U. S. A:s straffrättsskipning, icke är särdeles oförmånligt, torde de enskilda svaren från vissa nejder dock hava berett vederbörande tunga bekymmer. Icke minst gäller detta svaren från New York City, vilka lämnats av en efter allt att döma mycket auktoritativ kommitté, inneslutande bl. a. den kände domaren Samuel Seabury. På frågan om de brottsliga elementens möjlighet att hindra gripande och bestraffning svaras t. ex., att sådan möjlighet föreligger vid alla slags brott men mera speciellt vid mindre förseelser. Politiskt inflytande på straffrättsskipningen säges utövat genom både polis, åklagare och domstolar, »dock att vid svårare 'felony cases' det icke förekommit många klagomål på politiskt inflytande i själva domstolen». På frågan huruvida politiker äro ekonomiskt intresserade i brottsliga företag svaras försiktigt, att det är det allmänna intrycket, att så är förhållandet, men att antagandet icke kan bevisas utan grundlig undersökning. Spörsmålet huruvida åklagarväsendet fungerar tillfredsställande besvaras med upplysningen att åklagarväsendet i staden icke fungerat tillfredsställande på över 10 år. Privat yrkesarbete och de politiska utnämningarna betecknas såsom orsaker till åklagarväsendets bristande effektivitet. Frågan huruvida åklagarnas biträden äro »tränade, erfarna och eljest kompetenta personer» besvaras med »Nej — bortsett från vissa undantag». En fråga rörande möjligen förefintlig korruption hos polisen framkallar svaret, att »polisen såsom kår icke lika allmänt är offer för ekonomisk korruption som den är utsatt för politiskt inflytande och politiska påtryckningar». Racketeering säges i New York inom vissa områden — lastbilstransport, folkrestauranter, pälsvaruhandel, tvättinrättningar, fackföreningar — förekomma i avsevärd utsträckning. Avslutningsvis uttalar New York-kommittén, att innan rättvisans handhavande blivit fullständigt skilt från politiken, det är fåfängt, att i lagstiftningsåtgärder eller andra reformer finna något botemedel gentemot den uvarande förhållandena.
K. H.