Nordisk luftfartslagstiftning. Sedan den svenska regeringen inbjudit de danska, finska och norska regeringarna till samarbete för beredande av den lagstiftning, som påkallas i anledning av vissa internationella lufträttsliga konventioner (SvJT 1934 s. 316), hölls för sådant ändamål sammanträde i Stockholm under tiden d. 12 t. o. m. d. 25 febr. 1935. I sammanträdet deltogo: för Danmark Overformynder L. Ingerslev och Ekspeditionssekretær K. Gregersen, för Finland hovrättsassessorn R. Beckman, för Norge høiesterettsdommer E. Alten samt för Sverige presidenten B. Ekeberg och hovrättsrådet H. Wikander, med hovrättsassessorn E. Hagbergh som sekreterare.
Under mötet hava för de fyra länderna utarbetats utkast dels till lag om befordran med luftfartyg dels ock till lag om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg. Dessa utkast äro, framför allt, avsedda att möjliggöra de nordiska ländernas anslutning, det förra till 1929 års Warschaukonvention rörande luftbefordran och det senare till 1933 års Romkonvention rörande kvarstad å luftfartyg. De olika ländernas utkast äro, vad angår de mera centrala spörsmålen, med varandra överensstämmande. Avsikten är att snarast remittera utkasten till de myndigheter och sammanslutningar, som därav närmast beröras, varefter slutliga förslag skola utarbetas, efter vad man hoppas under loppet av instundande maj månad.
Föremål för de delegerades överläggningar har varit jämväl frågan om de nordiska ländernas ställning till 1933 års Romkonvention rörande skada, som genom luftfartyg tillskyndas tredje man på jordytan. Genomförande av denna konvention förutsätter emellertid, att försäkring för ansvarigheten i följd av sådana skador ordnas enligt enhetliga, internationella regler. Då de internationella överläggningarna angående försäkringsfrågan ännu ej lett till ett tillfredsställande resultat, hava de delegerade ansett riktigast, att de nordiska länderna tills vidare ställa sig avvaktande beträffande denna konvention. Pågrund därav hava för konventionens införlivande med nordisk rätt påkallade lagförslag ej utarbetats under mötet, varemot de delegerade därunder i olika avseenden diskuterat de särskilda spörsmål som möta vid regleringen av detta ämne.
H. W.
Fastighetsregisterkommissionen. Enligt kommissionens till K. M:t avgivna berättelse för 1934 utgjorde vid årets slut antalet samhällen, för vilka fastighetsregister såsom för stad skall föras — förutom rikets 114 städer —42 köpingar och 64 municipalsamhällen. Registret var anmält upplagt för 112 städer, 38 köpingar och 56 municipalsamhällen.
Under året har kommissionen i lagstiftningshänseende gjort framställningar till K. M:t dels om sådana ändrade bestämmelser, att vid minskning av fastighets innehåll vid ägo utbyte inteckning, som täckes av det för minskningen bestämda vederlaget, må kunna utan särskilda relaxationsåtgärder kvarstå i den minskade fastigheten, och dels om ändringar i 75 § stadsplanelagen och vissa föreskrifter i byggnadsstadgan, varigenom laga kraft skulle kunna tidigare åkomma beslut i tomtindelningsärenden.
Av de yttranden på fastighetsregistreringens, stadsmätningsväsendets och