Ugeskrift for Retsvæsen (h. 1—16). Den uppmärksammade danska højesterets domen av 21 juni 1933 i »Ocean-saken» (det norska rederiet Ocean blev på grund av en guldklausul förpliktat att till det danska skeppsvarvet Burmeister & Wain fullgöra betalning i engelska pund efter guldvärdet) väckte som bekant stark förstämning i norska jurist- och sjöfartskretsar. Oslo Byret har också i dom 12 dec. 1934 vägrat att tillerkänna den danska domen rätts-

 

kraft i Norge, i det att Byretten under hänvisning till 33 § avtalslagen ansett oförenligt med norsk rättsordning att, såsom i den danska domen skett, göra guldklausulen gällande mot Ocean. Med avtryckande, i allt huvudsakligt, av Byrettens motivering fogar prof. USSING härtill några reflexioner, sine ira et studio. Med glädje konstaterar han att Byrettens grundliga utredning är strängt objektiv och lojal. Divergensen mellan de två domarna tror U. kunna förklaras därav »at man i Norge stiller strengere Krav om 'Redelighed och god Tro', end vi er vant til» (h. 1). Några notiser om guldklausuler i utlandet meddelas i h. 3 och 5 Under rubriken Eksstinktionsbetingelserne ved Omsætningspapirer (h. 13) behandlar Ussing villkoren för att förvärvaren av ett omsättningspapper må kunna vara trygg mot utställarens invändningar och tredje mans anspråk. Uppsatsen har karaktären av randanmärkningar till Jul. Lassens handbok; ej blott nyare teori och praxis beaktas utan också de nordiska skuldebrevskommissionernas förslag. Ett närmare ingående på dedelvis rätt subtila frågorna kan här icke ske. Två uppsatser (h. 5 o. 11) handla om lämpligaste sättet att ordna så, att säljaren av byggnadstomt får för ogulden köpeskilling förmånsrätt närmast efter byggnadslånet, oberoende av lånesummans växlande storlek. I Ejendomsretten IV s. 1630 har Vinding Kruse uttalat den mening att om en livförsäkring med insatt förmånstagare är av försäkringstagaren lämnad som pant och borgenären efter försäkringstagarens död får sin betalning ur försäkringsbeloppet, så äger förmånstagaren regressrätt mot försäkringstagarens konkursbo. Denna mening kritiseras av Højesteretssagf. BACHE, som hävdar att förmånstagarens rätt icke kan omfatta mera än försäkringens »Nettoprovenu» (h. 11). Bache påvisar även, under rubriken Retstateller Ministerialvælde (h. 9), faran i den allt starkare tendensen att ministeriellt reglera det ekonomiska livet, särskilt handelsförhållandena. Grosshandlarne äro på väg att förvandlas till ett slags statsfunktionärer, de oavhängiga domstolarnas prövning ersättes av ett administrativt skön, förmögenhetsrätten blir väsentligen uppslukad av förvaltningsrätten; och »at det derefter vil blive meget skralt med den individuelle Frihed og Uafhængighed, er en Selvfølge». En serie lagförslag om barn i och utom äktenskap har framlagts för riksdagen. Av redogörelsen härför (h. 9 o. 11) inhämtas att man vill skilja mellan fäder och blott bidragspliktige, att officialprincipen skall behärska faderskapsmål, så kraftigt t. o. m. att »enhver, der efter de i Sagen fremkomne Oplysninger kan have besvangret den paagældende Kvinde, skal af Retten inddrages under Sagen som Sagsøgt», o. s. v. Dommer HEIDE-JØRGENSEN har i ett föredrag (okt. 1934) sökt finna några karakteristiska drag i den nya strafflagens tilllämpning. Villkorlig dom har givits i betydligt större omfattning än förr, ofta vid ett års fängelse (det allmänna maximum för villkorlig doms tillåtlighet) och i några tillfällen ehuru den dömdes tidigare vandel ingalunda varit fläckfri. Bistraffet Afholdspaalæg har fått riklig användning (h. 3). Den faste Voldgiftsret — motsvarigheten i Danmark till vår arbetsdomstol — har, såsom instiftad genom lag av 12 april 1910, nyligen kunnat fira sitt kvartsekelsjubileum. Med anledning härav har domstolens nuvarande ordf., Højesteretsdommer TOPSØE-JENSEN, lämnat en intressant redogörelse för de omständigheter som ledde till domstolens bildande och för verksamheten under de gångna åren. Antalet mål, som under vart av de första femton åren uppgick till omkr. 60, har nu stigit till det tredubbla. Som domstolens egentlige ska-

 

pare räknas Carl Ussing, vilken även var dess ordf. intill 1920 då Højesteretsdommer Tybjerg efterträdde honom. Porträtt av dessa båda meddelas i uppsatsen som slutar så: »For Den faste Voldgiftsret har det været en Lykke, att o saa fremragende Mænd som Ussing og Tybjerg har gjort det grundlæggende Arbejde, og uden deres Indsats vilde Retten ikke den Dag i Dag nyde denAnseelse, den har blandt Arbejdsgivere og Arbejdere». Att förf. själv värdigt upprätthåller traditionerna från företrädarnes tid står klart för alla som lärt känna honom. I samma häfte (nr 15) som innehåller jubileumsartikeln anmäler KNUD JARNER med varm sympati den nyligen utgivna samlingen av Carl Ussings tal och skrifter. Och VINDING KRUSE, som för 23 år sedan anmälde Stangs Indledning til Formueretten, saluterar nu verkets tredje upplaga (h. 9). En ny juridisk månadsskrift, Juristen, har utsänt sitt första häfte (h. 9). Tidskriften, som är organ för Juristforbundet, redigeras av Byretsd. Berthelsen, dr Popp-Madsen och Politiadv. Strøbech och kostar 4 kr. för halvår.

B. W.