Andra huvudtiteln. Den numera av riksdagen i huvudsak slutbehandlade andra huvudtiteln för budgetåret 1935/1936 företer i förhållande till den för innevarande budgetår gällande väsentliga yttre olikheter. Detta sammanhänger med den fr. o. m. näst instundande budgetår ikraftträdande ändrade uppställningen av riksstatens utgiftssida, avseende att åvägabringa en efter enhetliga grunder ordnad redovisning av de för bestridande av statsverkets utgifter anvisade anslagsmedlen.
    Såsom första indelningsgrund gäller, att utgifter för statens egen verksamhet särskiljas från bidrag eller understöd till icke statlig verksamhet. Inom förstnämnda utgiftsgrupp sker en andra uppdelning av anslagen efter myndigheter, så att ett eller flera anslag anvisas för varje myndighet eller, i vissa fall, för en enhetlig grupp av myndigheter (exempelvis hovrätterna). Medelsanvisningen för de olika myndigheterna anordnas i sin tur på sådant sätt, att de olika huvudslagen av utgifter — i främsta rummet personalkostnader och sakliga kostnader — kunna hållas isär. I allmänhet anvisas härvid för varje myndighet två anslag, ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag. För vissa verk med stor lokalförvaltning — såsom exempelvis fångvården — upptager riksstatsförslaget särskilda avlöningsanslag för verkets styrelse och för lokalstaten men ett gemensamt omkostnadsanslag för verket i dess helhet. Den systematiska fördelningen på självständiga riksstatsanslag av utgifterna för statens egen verksamhet fullföljes genom en likformig uppställning av staterna föravlönings- och omkostnadsanslagen. Härigenom åstadkommes en enhetlig uppdelning av personalkostnaderna på olika slag av avlöningsutgifter och av de sakliga kostnaderna likaledes efter olika utgiftsslag.
    Den ändrade uppställningen av anslagen under riksstatens utgiftssida, som tillika innebär att den hittillsvarande uppdelningen i ordinarie och extra anslag kommer att upphöra, har föranlett en stark omflyttning av de nuvarande anslagen under andra huvudtiteln. Åtskilliga nu utgående anslag hava sålunda helt försvunnit. Detta är t. ex. fallet med de tre gemensamhetsanslagen tillrese- och traktamentspenningar, till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. och till tryckningskostnader, vilkas sammanlagda belopp utslagits på de olika myndigheternas omkostnadsanslag. Andra, nu självständiga anslag hava sammanförts till ett gemensamt likartat anslag, så t. ex. de tre anslagen till hovrätterna, vilka återfinnas — givetvis med särskild avlöningsstat för varje hovrätt — under den gemensamma rubriken »Hovrätterna: Avlöningar». De nuvarande två anslagen till avlönande av fyra förordnade revisionssekreterare med egna rotlar och till förstärkning av arbetskrafterna i nedre justitierevisionen i anledning av lagrådsledamöters tjänstgöring i högsta domstolen hava inordnats såsom självständiga poster i det nya avlöningsanslaget för nedre justitierevisionen. På motsvarande sätt ingår i det nya avlöningsanslaget för

 

häradsrätterna icke blott de tre nuvarande anslagen till justitiestater under hovrätterna utan även de båda anslagen till bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning och till partiell löneförbättring för häradshövdingarna.
    I fråga om huvudtitelns sakliga innehåll må anföras följande.
    Under hänvisning till en samtidigt med statsverkspropositionen avlåten särskild proposition (nr 8) med förslag till lag angående tillfällig ökning av justitierådens antal (jfr SvJT 1934 s. 615) har föreslagits beviljande av medel till avlönande av fyra nya justitieråd fr. o. m. d. 1 okt. 1935. Nettokostnaden härför har för instundande budgetår beräknats till 61.200 kronor. I anslutning härtill har äskats medel för förstärkning av arbetskrafterna i nedre revisionen till ett belopp av 69,500 kronor, avsett till avlöning av bl. a. fem revisionssekreterare under hela budgetåret och av ytterligare en revisionssekreterare under sex månader av detsamma.
    Till avdelningen »Högsta domstolen m. m.» har i år såsom särskilt anslag överförts det sedvanliga bidraget till utgivande av Nytt juridiskt arkiv, 2,000 kronor.
    Det nya för de tre hovrätterna gemensamma avlöningsanslaget har utförts med ett sammanlagt belopp av 1,521,300 kronor, därav för Svea hovrätt 904,100 kronor, för Göta hovrätt 385,600 kronor och för hovrätten över Skåne och Blekinge 231,600 kronor. Beträffande Svea hovrätt har föreslagits, att antalet notariebefattningar minskas från fyra till tre, genom att en dylik befattning utbytes mot en ordinarie kanslibiträdesbefattning, samt att en förste amanuensbefattning ersättes med en e. o. kanslibiträdestjänst. Under ifrågavarande punkt i huvudtiteln har departementschefen berört frågan om beredande av pensionsrätt för de adjungerade ledamöterna i hovrätterna. Genom det vid 1934 års riksdag antagna nya c vila tjänstepensionsreglementet, vilket träder i kraft d. 1 juli 1935, har nämligen möjliggjorts medgivande av dylik rätt även för vissa icke-ordinarie tjänstemän. Departementschefen uttalar nu, att pensionsrätt endast bör tillkomma de adjungerade ledamöter vilka av K.M:t utnämnts till assessorer. I anslutning härtill föreslås, att sistnämnda ledamöter, vilka komma att få vidkännas pensionsavdrag, böra i lönehänseende placeras såsom om de vore tjänstemän å extra stat i lönegraden B 29, medan övriga adjungerade ledamöter i regel böra åtnjuta avlöning i 26:e löneklassen i avlöningsreglementet d. 6 juni 1925 (= den lägre av de nuvarande båda löneklasserna för adjungerade ledamöter).
    Den under avlöningsanslaget för häradsrätterna upptagna posten »Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän», vilken är avsedd till bestridande av den partiella löneförbättringen till häradshövdingarna, har upptagits till oförändrat belopp, 96,000 kronor. Den i samma anslag ingående posten »Avlöningar till icke-ordinarie personal» har däremot utförts med ett sammanlagt belopp av 728,700 kronor, vilket i förhållande till motsvarande, nu utgående anslag till kostnaderna för domsagornas förvaltning betecknar en ökning av 158,700 kronor. Anslagsökningen är emellertid till största delen skenbar, i det att anslaget numera upptager bruttoutgiften för ändamålet, sålunda även den del som bestrides genom bidragen från häradshövdingarna till avlönande av biträdande domare, domsagosekreterare, andrenotarier och vikarier. Sistnämnda bidrag, beräknade till 118, 400 kronor, hava i enlighet härmed upptagits i staten såsom en särskild avgående post underrubriken »särskilda uppbördsmedel». Den återstående ökningen i förevarande

 

anslagspost är till en del automatisk med hänsyn till förut beslutad utökning av antalet domsagosekreterare och betingas i övrigt därav att ytterligare tio sekreterartjänster föreslagits inrättade fr. o. m. d. 1 jan. 1936.
    Förhöjda anslag hava begärts för övervakning av villkorligt dömda samt för beredande av ersättning för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelsernas avskaffande. Det förra anslaget har föreslagits höjt från 40,000 kronor till 70,000 kronor, detta för att bringa detsamma i bättre överensstämmelse med de senaste budgetårens verkliga belastning av anslaget. I fråga om det senare anslaget, nu 270,000 kronor — vilket tillkommit först fr. o. m. d. 1 jan. 1935 och sålunda hittills beräknats endast för halvt budgetår — har för hela budgetåret begärts ett belopp av 536,100 kronor, därav 251,625 kronor avses för ersättning till häradshövdingarna och 284,475 kronor för ersättning till befattningshavare vid rådhusrätter och till städer. Den till häradshövdingarna utgående ersättningen torde i en följande statsverkspropositionkomma att överflyttas till häradsrätternas avlöningsanslag.
    Ur det nuvarande fångvårdsanslaget ha utbrutits två därur hittills bestridda utgiftsposter, nämligen bidrag till den internationella penitentiära kommissionen och till Nordisk Tidsskrift for Strafferet, vilka uppförts såsom självständiga anslag med 1,000 kronor resp. 1,200 kronor. Fångvårdsstyrelsens revisionsavdelning har fr. o. m. d. 1 juli 1935 föreslagits skola överföras till riksräkenskapsverket.
    I anslaget till kommittéer och utredningar genom sakkunniga har begärts en förhöjning med 10,000 kronor till 200,000 kronor.
    Samtliga ovannämnda anslag, med undantag av det till häradsrätterna, vilket fortfarande är på riksdagens prövning beroende, hava numera beviljats. Anslaget till Svenska skyddsförbundet har efter motioner i riksdagen höjtsfrån 80,000 till 90,000 kronor. 

C. G. B.