Strafflags- och processlagsreformer i Österrike. Genom lag d. 19 juni 1934 ha vissa genomgripande förändringar inom den österrikiska straffrätten och processrätten ägt rum. Sålunda ha med dödsstraff belagts vissa grova brott såsom högförräderi, mord och rånmord samt sådan mot det allmänna riktad våldsverkan (»öffentliche Gewalttätigkeit»), som förövas genom skadegörelse å främmande egendom, ävensom andra brottsliga handlingar begångna under särskilt farliga förhållanden, allt under förutsättning att genom handlingen människoliv spilles och gärningsmannen kunde förutse detta (jfr SvJT 1934 s. 184). Under enahanda förutsättningar förövad mordbrand eller brott begångna genom användande av sprängämnen straffas jämväl med döds

 

1 Se härom närmare ERIK LIND i T. f. R. 1933 s. 160 f.

 

396 MEDDELANDEN FRÅN FRÄMMANDE RÄTT.straff. Mord förövat under ursäktlig häftig sinnesrörelse bestraffas allenast med livstids fängelse. Lagen har vidare infört särskilt straff för dödande på begäran, varmed förstås dödande av den som det uttryckligen och allvarligt begär, även som för medverkan till självmord, d. v. s. förledande till eller hjälp vid självmords utförande. Straffet för dessa brott är i första fallet fängelse från 5 till 10 år och i det senare fallet fängelse från 1 till 5 år.
    Den nya lagen genomför också en reform av straffprocessen, innebärande avskaffandet av de genom 1919 års författning skyddade folkliga jurydomstolarna (Geschwornengerichte) i den mån dessa efter den i början av 1934 vidtagna processreformen ännu bestå. Dessa jurydomstolar, vilkas domslut länge skarpt kritiserats, ersättas nu med blandade fackmanna- och lekmannadomstolar av två slag. Den ena domstolen — Schwurgericht — består av tre lagfarna domare och tre lekmän och skall döma angående brott som äro belagda med dödsstraff eller fängelse i mer än tio år. Mindre svåra förseelser avdömas av den andra domstolen — Schöffengericht — vilken består av två lagfarna domare och två lekmän.
    Den österrikiska straffprocessen har i samband härmed helt övergivit den gamla principen om skuldfrågans skiljande från straffrågan. I båda de sistnämnda domstolarna döma lekmän och yrkesdomare samtidigt över dessa båda frågor.

E. L—e.