Oliver Wendell Holmes †. Den amerikanska juristvärldens nestor och ett av dess största namn under det sista halvseklet, f. d. medlemmen av högsta unionsdomstolen Oliver Wendell Holmes avled den 6 mars 1935. Född 1841, deltog han efter vid Harvard avlagd humanistisk examen i inbördeskriget, varunder han avancerade till överstelöjtnant, men lämnade 1864 armén. Först nu påbörjade han sina juridiska studier och blev 1867 i Boston »called to the bar». Han var under några år vid sidan av advokatverksamhet utgivare av American Law Review och även en tid professor vid Harvard Lawschool. År 1882 blev han medlem av staten Massachussets högsta domstol och chief justice där 1899. Tre år senare inträdde han i unionens högsta domstol. Där utövade han under trettio år en synnerligen betydelsefull verksamhet såsom en av de ledande inom den mera framstegsvänliga fraktionen i den fortgående striden om den moderna socialpolitikens, enkannerligen arbetsskyddslagstiftningens, författningsenlighet. Han gjorde även en bemärkt rättsvetenskaplig insats, framför allt genom sitt verk »The CommonLaw» (1881), som förskaffade honom hederstiteln såsom »Blackstones klassiske efterföljare». På grundval av en sociologisk rättsfilosofi gav han i detta arbete en samlad framställning av common-law-doktrinen, vilken på åtskilliga områden ännu är vägledande för anglosaxisk rättsvetenskap. K. H.

 

    Jørgen Koch †. Forhenværende Retspræsident Jørgen Koch blev ved sin Død i April Maaned 1935 med Føje mindet som en af dansk Retsplejes mest virksomme Foregangsmænd.
    Det er nu 30 Aar siden, at Koch overtog Ledelsen af den københavnske Sø- og Handelsret. Denne Domstol havde ifølge Loven af 1861 mundtlig Retspleje og umiddelbar Bevisførelse, men i Praxis havde Hovedvægten ligget paa den skriftlige Forberedelse, og Behandlingen havde været sendrægtig medlange Udsættelser under Skriftvekslingen.

 

    Koch ændrede i Løbet af forbavsende kort Tid denne Tilstand og gjorde derved de Skeptikere til Skamme, der i Sø- og Handelsrettens Skæbne havde set Beviset for, at der intet synderligt var at opnaa ved som paatænkt at indføre Mundtligheds-Princippet i den øvrige Retspleje. Koch reducerede Skriftvekslingen. Hovedvægten kom nu til at ligge paa den mundtlige Domsforhandling, Udsættelserne begrænsedes til et Minimum, Vidnerne førtes hovedsagelig under selve Domsforhandlingen, og det lykkedes derved at gennemføre selv store Processer paa ganske faa Maaneder.

    Fremskridtet var saa øjensynligt, de praktiske Fordele saa betydelige, at Kochs Gerning blev et uimodstaaeligt Argument for Gennemførelsen af den store Retsplejereform, der definitivt vedtoges i 1916. Og da den i 1919 skulde gennemføres i Praxis, blev Koch Læremesteren for en Række af Landsretternes Retsformænd og hans Domstols Arbejdsmaade Forbilledet for Landetsøvrige Retter. H. S.