474 TIDSKRIFTSÖVERSIKT.    Nordisk Tidsskrift for International Ret. Acta scandinavica juris gentium. Första häftet för 1935 av denna tidskrift inledes med några minnesord av landshövding HJ. HAMMARSKJÖLD över den nyligen bortgångne ledamoten av fasta internationella domstolen i Haag, Mineitciro Adatci. I serien av norska Nobelinstitutets föreläsningar publiceras en framställning av dr A. RÆSTAD om »Represalier i fredstid». Efter att i korthet ha berört detta folkrättsliga instituts historia och angivit dess avgränsning mot andra slag av internationella tvångsåtgärder, såsom retorsion och krig, övergår Raestad till att behandla repressaliernas ställning i nutida folkrätt; huvuddelen av framställningen upptages därvid av ett av kritiska anmärkningar beledsagat referat av folkrättsinstitutets vid dess sammanträde 1934 antagna resolution med förslag till regler i ämnet. Vidare innehåller häftet en uppsats av Finlands minister i Stockholm, dr RAFAEL ERICH: »Några anteckningar rörande det folkrättsliga erkännandet särskilt med avseende å verkningarna av upptagande såsom medlem av Nationernas Förbund». Förf. behandlar den alltsedan världskriget ofta aktuella frågan om erkännande av nya stater och nya regeringar, och särskilt spörsmålet, huruvida en stats upptagande i Nationernas förbund ipso facto medför, att densamma (respektive dess regering) skall anses vara erkänd av förbundets samtliga medlemsstater, eller om en medlemsstat, som före den nya statens upptagande i förbundet vägrat att erkänna densamma, även därefter kan framhärda i denna sin hållning; förf. kommer till den slutsatsen, att en dylik ståndpunkt måhända formellt kan upprätthållas, men att den i praktiken skulle möta stora svårigheter. Høiesterettsdommer TH. BOYE redogör för den diskussion, som under de senare åren förevarit inom International Law Association angående neutral handel och sjöfart och angående Kelloggpakten, och prof. AXEL MØLLER lämnar orienterande översikter över ett par aktuella spörsmål, nämligen konflikten mellan Italien och Abessinien samt Tysklands vägran att längre anse sig bundet av Versaillestraktatens nedrustningsbestämmelser. För övrigt innehåller häftet som vanligt översikter av tilldragelser på det internationella området, litteraturrecensioner o. s. v.; bl. a. märkes en av prof. KNUD BERLIN författad starkt kritisk recensionav Ragnar Lundborgs arbete »Islands völkerrechtliche Stellung».

T. G—l.

 

    Ugeskrift for Retsvæsen (h. 17—35). I dessa häften dominera två författarenamn: VINDING KRUSE och HENRY USSING. V. K. fyller ensam h. 17 med uppsatsen Om Overdragelse af Løsøre. Det är Alf Ross' nya bok Ejendomsret og Ejendomsovergang som satt V. K. pennan i handen, men han inskränker sig ej till en blott kritik utan lämnar självständiga bidrag till belysning av dansk gällande rätt. Kritiken är till icke ringa del en antikritik, i det att V. K. esomoftast finner anledning förebrå Ross att han inkorrekt återgivit eller ohemult angripit V. K:s framställning i Ejendomsretten. Samtidigt påpekar V. K. såsom en svaghet hos Ross att hans böcker äro, utan att han vederbörligen erkänner sin förbindelse, övervägande präglade av andra vetenskapsmäns teorier och metoder: i sin första avhandling var Ross starkt beroende av Kelsen, i de två följande av Hägerström och i nu föreliggande bok av —Vinding Kruse. Med gillande läser man vad V. K. anmärker mot Ross' åsikt om doktrinens underordnade ställning till praxis. I tvivelaktiga fall, menar Ross, har vetenskapen ej att vägleda domstolarna, den kan blott uttala sin

 

TIDSKRIFTSÖVERSIKT. 475förmodan om huru dessa komma att förfara — en teori, säger V. K., som vittnar om »et besynderligt Ukendskab til det praktiske Liv». I det hela är dock V. K:s omdöme över boken gynnsamt. Han finner den vara välskriven och lättläst, den innehåller flera värdefulla avdelningar och skarpsinniga undersökningar som ge goda löften för framtiden. Av vad V. K. yttrar om gällande rätt i Danmark är ur svensk synpunkt av särskilt intresse att förvärvarens goda tro väl numera (efter en Højesteretsdom av 1929) tillmätes en viss betydelse i fråga om vindikation, men att sådan dock alltjämt ovillkorligen står öppen beträffande stulet gods, och att omsättningsköpares skyddmot säljarens borgenärer icke, såsom Ross hävdar, kan sägas bero av att saken kommit ur säljarens besittning. I h. 21 anmäler V. K. ytterligare ett arbete som även det rör äganderättens övergång, nämligen Erwin Munch-Petersens nya doktorsavhandling Overdragelser til Fyldestgørelse. Denna avhandling, som ansluter sig till förf:s tidigare verk Konkurssurrogater, får av V. K. ett särdeles gott betyg. — Henry Ussing var ordf. i den kommitté som från dansk sida deltog i det nordiska samarbetet för åstadkommande av ny lagstiftningom skuldebrev. I h. 21 lämnar han en redogörelse för det danska förslaget i ämnet. Att även i denna lagstiftningsfråga samverkan mellan de nordiska länderna visat sig vara av stort värde bekräftar han med styrka. »En ganske særlig Glæde», säger han till sist, »har det været mig at faa Lov til at arbejde sammen med Præsident Marks von Würtemberg, som er en Personifikation af Aanden i dette Aarhundredes fælles-nordiske Arbejde. Skønt Veteran — han var allerede Formand for den svenske Kommission, da Loven om Køb blev udarbejdet — var han lige fyldt af Energi og Kraft». Tankeväckande är vad H. U. skriver om skadeståndsrättens utveckling (h. 25). Denna har länge tenderat till att låta skadeståndsskyldighet inträda även i fall där culpa ej föreligger. H. U. menar nu att en strömkantring redan börjat, därhän nämligen att skadeståndsplikt begränsas eller rent av uteslutes trots förhandenvaro av culpa. Vad som härvid framför allt inverkat är försäkringsinstitutets allt starkare funktion i rättslivet. Astrup Hoel har velat reformera skadeståndsrätten på grundvalen av ett utsträckt anlitande av ansvarsförsäkring. H. U. finner det däremot av flera skäl mera tillfredsställande att räkna med, att en var genom försäkring tryggar sig mot den skada han kan komma att lida. Även oavsett försäkring anser H. U. skadeståndsplikt böra inskränkas eller bortfalla i vissa situationer, såsom för hembiträden i deras vanliga sysslor, för tjänstemän i deras arbete å tjänstens vägnar. Det väsentliga motivet till skadeståndsplikt i det dagliga livets förhållanden är, enligt H. U., att utan denna kunde den allmänna aktsamheten komma att betänkligt slappas. Men, säger han, detta motiv kan dock ej leda till full ersättning. I alla händelser måste vi förbereda oss på att ställas inför frågan, »om Erstatningsretten ikke bør i Støbeskeen for at blive tilpasset til Nutidens økonomiske Livsformer». Dansk rätt känner inga tvångsmedel mot kvinna som i faderskapsmål vägrar sin medverkan till blodundersökning. Vilken betydelse en dylik vägran bör ha för målets avgörande är en fråga om vars rätta besvarande olika meningar framställas i h. 21 och 25. Prof. Skeies nyligen fullbordade verk Den norske Civilprocess anmäles utförligt av STEPHAN HURWITZäven han numera professor (h. 19). I h. 23 meddelas den »konkrete Opgave»

 

476 TIDSKRIFTSÖVERSIKT.som vintern 1931—32 förelades de danska juris examinanderna. Uppgiften tyckes ställa ganska höga anspråk på deras tankeskärpa och vetande.

B. W.