Internationella straffrätts- och fångvårdskongressen i Berlin. Den XI internationella straffrätts- och fångvårdskongressen, som förut omnämnts i SvJT (1935 s. 314), har hållits i Berlin den 19—24 augusti 1935. Vid kongressen voro omkring 50 stater representerade med sammanlagt 130 delegater, varjämte från de representerade länderna deltogo domare, universitetslärare, riksdagsledamöter, fångvårdstjänstemän, advokater samt medlemmar av kriminalist- cch skyddsföreningar. I kongressen deltogo sammanlagt cirka 1,000 personer.
Från Sverige deltogo såsom officiella representanter statssekreteraren i justitiedepartementet G. Dahlman, expeditionschefen i samma departement G. A. Eriksson samt överdirektören och chefen för fångvårdsstyrelsen G. Masreliez. Dessutom deltogo från svensk sida professorerna N. Stjernberg och F. Wetter, docenten S. Brück, kanslirådet i justitiedepartementet Hj. Nyman, byråchefen i fångvårdsstyrelsen E. Wijkmark och byrådirektören därstädes H.Lindberg, direktörerna H. Göransson, S. Axi, C. L. Gustafson, assistenterna S. Brooling, A. Etzler, T. Eriksson, Elsa Richert, Elsbeth Rupert, assistenten vid skyddsvärnet i Göteborg Maja-Stina Larsson ävensom amanuensen N. A. Liljedahl.
Kongressen öppnades den 19 augusti i Krolloper å den tyska riksregeringens vägnar av riksjustitieministern Gürtner, som därvid hälsade kongressdeltagarna välkomna samt höll ett föredrag om grundtankarna för den nya straffrätten i Tyskland. Till kongressens hederspresident utsågs justitieministern Gürtner och till dess president riksrättspresidenten E. Bumke; generalsekreterare blev professorn J. Simon van der Aa, som är den internationella kommissionens sekreterare.
Kongressen arbetade på fyra sektioner. För varje ämne hade en generalrapportör utsetts, som vid sektionernas behandling av ämnet lämnade en sammanfattning av förut avlämnade rapporter i frågorna samt avgav ett förslag till uttalande i ämnet.
Sektionsarbetet, som försiggick i riksdagsbyggnaden, pågick varje dag under kongressveckan med undantag för den 22 augusti, då deltagarna i kongressen bereddes tillfälle att besöka en del fängelser i Berlin samt det nyuppförda fängelset i Brandenburg.
Av diskussionsämnena å kongressen (se SvJT 1935 s. 314) tilldrog sig den å sektion II behandlade frågan om ändamålsenligheten och lämpligheten vid straffverkställigheten av metoder, syftande till fångarnas uppfostran och förbättring, särskilt intresse. Meningarna bröto sig här skarpt mellan å ena sidan dem som anslöto sig till generalrapportörens åsikt att sådana element i straffbehandlingen som syfta till brottslingens uppfostran och förbättring kunna vara av betydelse för allenast ett mindre antal bland fångarna, och å andra sidan dem — framför allt deltagare från Amerikas Förenta Stater, Belgien, England och Skandinavien — vilka ville tillmäta nämnda element större betydelse. I denna fråga gjorde kongressen icke något uttalande.