Olof Barklind †. I en ålder av allenast 42 år avled midsommaraftonen efter en tids sjukdom å Saltsjöbaden juris licentiaten Carl Olof Barklind. Med honom bortgick en varm vän av svensk rättsvetenskap. Född den 29/7 1892 inskrevs han höstterminen 1910 vid Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga fakultet och avlade därstädes redan vårterminen 1914 med glänsande vitsord juris kandidatexamen. Efter en tids praktisk tjänstgöring vid domstolarna var det hans avsikt att på allvar återupptaga sina vetenskapliga studier. Dessa hans avsikter ledo emellertid ett avgörande intrång därigenom att han hösten 1918 mottog uppdraget såsom sekreterare hos de inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga för utarbetande av förslag till åtgärder för bekämpande av ungdomsbrottsligheten. Detta uppdrag, å vilket han nedlade ett energiskt och högt skattat arbete, visade sig nämligen bliva mera vittutseende än från början antagits. Först efter 4 år kunde de sakkunniga avgiva sitt betänkande i ärendet. Under dessa år publicerade B. emellertiden av kunskapsrikedom och skarpsinne utmärkt kritisk granskning av Thyréns kommentar till S.L. kap. 16. Efter kommittéarbetets avslutande offentliggjorde han ett flertal bidrag såväl i denna tidskrift som i Nordisk tidsskrift for strafferet; i den sistnämnda särskilt den, trots de många, på tillit till den danske korrekturläsaren grundade tryckfelen, särdeles givande studien: »Om förhållandet mellan ämbetsbrott och disciplinförseelser samt om de å ämbetsmän tillämpade disciplinstraffens rättsliga natur»; och i denna tidskrift särskilt den kritiskt skarpsynta studien över: »Ämbetsbrotten i det svenska förberedande utkastet till strafflag». Under de senare åren var han även fast medarbetare i denna tidskrift.
    Våren 1925 avlade B. vid Stockholms högskola juris licentiatexamen. Till något större vetenskapligt arbete lyckades han ej samla sig trots omfattande förarbeten. Varpå det berodde, är ej lätt att säga. Den trängre kretsen visste berätta om grundligt utarbetade »Gutachten» i straffrättsliga spörsmål. Men grunden ligger nog djupare. En intressenas omfattning, som sträckte sig från religionshistorien till juridikens mest intrikata detaljspörsmål och en därpå grundad särdeles omfattande beläsenhet; en kritisk skärpa vilken, såsom ej

 

¹ Jfr ovan s. 471.33 — Svensk Juristtidning 1935.

 

sällan händer, vänder sin udd mot kritikern själv; en hjälpsamhet mot andra, som icke skydde något besvär, torde med större skäl kunna åberopas. Ett förblivande minne för Högskolan samt dess stats- och rättsvetenskapliga fakultet har han åt sig ristat genom att såsom mångårig ordnare och vårdare av dess på de värdefulla Montan'ska samlingarna uppbyggda juridiska bibliotek utgiva och redigera den detaljerade katalog över detsamma, som även från annat håll förvärvat sig mycket erkännande. Det har ej minst därför varit kärt för den, som skriver dessa rader, att ägna honom ett tacksamhetens och minnets ord.

N. S—g.