Walther Schücking †. Ledamoten av Fasta internationella domstolen, professor Walther Schücking, avled i Haag den 25 augusti 1935, 60 år gammal. Med honom bortgick en av förgrundsfigurerna i tysk folkrättsvetenskap och i strävandena för fred, grundad på en internationell rättsordning.
    Schücking blev 1897 juris doktor i Göttingen på avhandlingen »Das Küstenmeer im internationalen Recht», blev 1899 privatdocent i rättshistoria, statsrätt och folkrätt i Göttingen, 1900 e. o. professor i Breslau och 1903 ordinarie professor i Marburg, flyttade 1921 till Berlin för att tillträda en professur vid handelshögskolan därstädes och blev 1926 professor i folkrätt och internationell privaträtt i Kiel. Han greps tidigt av varmt intresse för freds- och skiljedomsidéerna, för vilka han sedan oavlåtligt verkade i tal och skrift, liksom detta intresse gav hans vetenskapliga arbete dess inriktning. Bland hans tidigare arbeten från detta fält kunna nämnas: »Organisation der Welt» (1908), »Der Staatenverband der Haager Konferenzen» (1912), »Der Dauerfriede» (1917),»Die völkerrechtliche Lehre des Weltkrieges» (1918); han redigerade samlingsverket »Das Werk von Haag» (1912 ff.), vari domar, fällda av skiljedomstolar sammansatta ur den s. k. Permanenta skiljedomstolen i Haag, utgåvos och kommenterades. Under världskriget utsattes han för ingripanden från myndigheternas sida på grund av sina pacifistiska uttalanden. 1919 invaldes han i tyska riksdagen och tillhörde fredsdelegationen till Paris, men vägrade att underteckna Versaillesfreden. I riksdagen, där han tillhörde demokratiska partiet, kvarstod han till 1928; han var under denna tid ordförande i riksdagens interparlamentariska grupp. Jämte M. Montgelas utgav han (1919) »Die deutschen Dokumente zum Kriegsausbruch». Efter kriget ägnades Schückings intressen huvudsakligen åt Nationernas förbund och utvecklandet av de internationell-rättsliga medlen för förebyggande av krig. 1923 utgav han »Das völkerrechtliche Institut der Vermittlung» och 1924 »Garantiepakt und Rüstungsbeschränkung». Hans tillsammans med H. Wehberg författade kommentar till folkförbundsakten, »Die Satzung des Völkerbundes» (1:sta uppl. 1921, 2:dra uppl. 1924, 3:dje uppl. del I 1931), är ett »standard work»på detta område. Hans vid Académie de droit international i Haag hållna föreläsningar över »Le développement du Pacte de la Société des Nations» äro tryckta i akademiens Recueil des Cours, bd. 20. Såsom medlem av Nationernas förbunds kommitté för folkrättens kodifikation samt av den tyska delegationen vid kodifikationskonferensen i Haag 1930 fick han återvända till det ämne, som utgjort föremålet för hans doktorsavhandling, territorialvattensfrågan. Till ledamot av Fasta internationella domstolen i Haag valdes han 1930; tidigare hade han varit domare ad hoc i ett par fall, då Tyskland varit

 

NOTISER. 515part i rättegångar vid domstolen. Han var tillika ledamot av Permanenta skiljedomstolen, av Institut de Droit International m. fl. samfund, var vid sidan av sin professur i Kiel ledare för därvarande institut för internationell rätt samt var 1930 — 1933 en av redaktörerna för »Zeitschrift für Völkerrecht».Efter den nya regimens seger i Tyskland fråntogs honom (hösten 1933) hans professur.
    Schücking efterlämnar minnet av en man, som utan att förtröttas ägnade sina krafter åt kampen för fred och internationell rättsordning under tider, då denna kamp krävde insatser av mod och personliga uppoffringar.
T. G—l.