Civilrättsprofessuren i Lund. De sakkunniga för bedömande av sökandena till den efter prof. Björling lediga professuren i civilrätt vid Lunds universitet ha nu avgivit sina utlåtanden beträffande den ende kvarstående sökandens, doc. Hjalmar Karlgrens, kompetens (jfr SvJT 1934 s. 527).
    Prof. Benckert, Stockholm, uttalar om Karlgrens bok »Studier i allmän avtalsrätt», Lund 1935, vilken behandlar 8 § avtalslagen samt öppet köp, att förf:s uttalanden på enstaka punkter väl äro ägnade att väcka gensaga men att framställningen, enligt vad prof. Benckert som allmänt omdöme vill uttala, är vetenskapligt motiverad. I stora delar vore arbetet mycket intresseväckande samt vittnade om uppslags rikedom, gott juridiskt omdöme och en realistisk syn på de föreliggande problemen.
    Prof. Bergendal, Lund, yttrar sig lovordande om sökandens doktorsavhandling »Studier över privaträttens juridiska personer och samfälligheter utan rättspersonlighet», Göteborg 1929 (jfr SvJT 1931 s. 27). — Doc. Karlgrens arbete »Om stiftelseurkund och aktieteckning vid bildande av aktiebolag enligt svensk rätt», Lund 1930 (jfr SvJT 1931 s. 530), föranleder denne sakkunnige till uttalandet, att det klara och överskådliga arbetet utgör en god vägledning på det betydelsefulla området, även om han på någon punkt måste hava en annan mening än förf. om vad som rätteligen bör anses såsom gällande rätt; prof. Bergendal nämner därvid frågan om vissa grunder för aktietecknings ogiltighet. — Prof. Bergendal övergår därefter till den i SvJT 1933 s. 219 publicerade uppsatsen »33 § avtalslagen» och yttrar:

 

    »Däri företrädes en ganska snäv uppfattning om tillämpningsområdet för denna uppmärksammade samnordiska lagbestämmelse om att rättshandlingar i vissa fall skola vara overksamma, då deras åberopande skulle strida mot tro och heder. Förf:s huvudsynpunkt lärer vara att det, i allt fall inom den förmögenhetsrättsliga avtalsrätten, är rättspolitiskt otillfredsställande att skänka juridisk relevans åt ej närmare fixerade moraliska faktorer. Det torde emellertid vara svårt att frånkomma, att rättsutvecklingen f. n. befinner sig i en period, då de därför avgörande instanserna äro benägna att i ganska vid omfattning bortse från kravet på rättssäkerhet, därvid man framför allt bygger på ett nästan obegränsat förtroende till domstolarnas förmåga att finna det in concreto riktiga. Även den som är kritiskt inställd i detta hänseende lärer nödgas medgiva, att lagstiftningen bestämmer domstolarnas funktion från denna utgångspunkt. Att deras avgöranden småningom torde komma att giva upphov till en sedvanerätt, lärer även för 33 § avtalslagen vara att förvänta, men förf:s önskan (s. 237) att på förhand begränsa lagrummets användning till särskilda typer av fall, vilka så att säga äro speciellt ägnade att vinna sedvanerättslig stadga, synes mig icke hava stöd i lagrummets lydelse och ej heller, i den grad som förf. vill göra gällande, i de svenska motiven. Ett stelnande i en sedvanerätt som bygger på förnämligast yttre kännetecken skulle enligt min mening svårligen låta sig förena med just detta lagrums avsedda och naturliga uppgift. Och åtminstone ännu torde det vara för tidigt att ur rättspraxis, med ett argument 'e silentio', utläsa att den vore inne på en sådan väg. Förf. synes ej heller hava avvunnit praxis något mera tydligt stöd för sin ståndpunkt. Emellertid ger det lilla arbetet prov på kritisk skärpa och på fyndighet och energi i utvecklingen av en a priori ingalunda svag ståndpunkt.»

 

    Om boken »Studier i allmän avtalsrätt» yttrar prof. Bergendal, att de ståndpunkter förf. i sak intager synas honom vara skickligt motiverade och, åtminstone i stor utsträckning, förtjänta av anslutning. Starkare än i förf:s tidigare arbeten framträder enligt prof. Bergendal i detta arbete på ett förtjänstfullt sätt en real intresseavvägning. — Doc. Karlgrens uppsats i Minnesskrift ägnad

 

40 — Svensk Juristtidning 1935.

 

1734 års lag »Utan det vises att det honom till nytta använt är» föranleder prof. Bergendal till omdömet, att förf:s fyndiga tolkning av lagrummet, med angivande av gränserna för dess analogiska användning, är ägnad att tilldraga sig stort intresse.
    Prof. Lundstedt, Uppsala, yttrar beträffande doc. Karlgrens doktorsavhandling »Studier över privaträttens juridiska personer» etc., att förf. där till behandling upptagit frågor, som varit mycket för svåra för en nybörjare. —Boken »Studier i allmän avtalsrätt» göres av prof. Lundstedt till föremål för en ingående granskning. I vad denna bok behandlar 8 § avtalslagen utmynnar granskningen i omdömet, att förf. i sin kritik av formuleringen av första stycket i nämnda paragraf och obligationsrättskommitténs motivering till stycket trots ett visst mått av skarpsinnighet saknat full förståelse för en sådan uppgift. Vid förf:s positiva utredning hade hans bundenhet vid de allmänna utgångspunkter, han med negligerande av kritiken mot tillitsteorien m. m. valt, menligt influerat. Likväl borde denna del av avhandlingen räknas honom till förtjänst, särskilt i beaktande av hans behandling av rättsfallen vilken i det hela borde betecknas som skarpsinnig. Om behandlingen av 8 § avtalslagen uttalar prof. Lundstedt som allmänt omdöme, att förf. givit sig i kast med en för honom alltför svår uppgift och att bokens dithörande parti, trots ställvis framträdande ganska stor skarpsinnighet, måste såsom vetenskaplig prestation betraktas såsom i det hela förfelat. Jämväl den avdelning av boken som handlar om öppet köp föranleder totalomdömet, att den som vetenskaplig prestation är i det hela förfelad. — Skriften »Om stiftelseurkund» etc. erhåller övervägande lovord och uppsatserna »33 § avtalslagen» samt »Utan det vises» etc. sägas giva god behållning.
    Prof. Ussing, Köpenhamn, framhåller hos doc. Karlgrens doktorsavhandling, vid sidan av vissa brister, jämväl klar uppfattning, betydande kritisk förmåga och gott omdöme vid avgörande av många detaljspörsmål. — Skriften »Omstiftelseurkund» etc. får av denne sakkunnige omdömet, att framställningen ådagalägger en särdeles god framställningsförmåga och en sober tankegång. Vid behandlingen av frågan om aktieteckningens ogiltighet hade emellertid enligt den sakkunniges mening en mera ingående prövning av de praktiska hänsynen varit önskvärd. — Sökandens »Studier i allmän avtalsrätt» omtalas av prof. Ussing i det hela lovordande. — Om uppsatsen »33 § avtalslagen »yttrar prof. Ussing:
    »Den velskrevne Afhandling indeholder adskillig rigtig Kritik, men overdriver nok noget Afstanden fra andre Forfattere, bl. a. fordi Forfatteren ikke har faaet rigtig fat paa den Begrænsning, der ligger i den danske Lovs Ord'almindelig Hæderlighed'. Resultaterne er heller ikke helt overbevisende, men man maa anerkende Fremhævelsen af Kravet om, at Tilfældene skal egne sig til Typedannelse.»
    De sakkunniga med undantag av prof. Lundstedt förklara doc. Karlgren kompetent till den sökta professuren.
    Vid sammanträde d. 8 nov. 1935 ha fyra ledamöter av juridiska fakultetenf örklarat sökanden kompetent, medan en ledamot förklarat att han ej styrkt sin skicklighet till professuren. 

I. S.