1714 års förslag till utsökningsbalk kunnat återfinnas, anger, att arkiven innehålla handlingar, som äro av vikt för förarbetena till 1734 års lag men varit okända för Sjögren. Över huvud visar ett studium av Sjögrens edition av förarbetena, att Sjögren satt som sin uppgift mera att utgiva de förarbeten, vilka redan voro kända, än att anställa större undersökningar för att uppspåra förarbeten, som vore okända. Företoges därför systematiska undersökningar i de ämbetsverks arkiv, vilka erhöllo de särskilda förslagen till balkar på remiss, och i ledamöternas av lagkommissionen efterlämnade handlingar, kan det tänkas, att man skulle kunna få fram flera förarbeten än Sjögren känt. För att söka uppspåra av Sjögren okända handlingar, som belysa lagens tillkomsthistoria, har jag tagit ett stickprov i en samling handskrifter, som tillhört en av lagkommissionens ledamöter, nämligen Germund Cederhielm.
Germund Cederhielm, som sedermera blev landshövding och slutligen president i Göta hovrätt, var ledamot av lagkommissionen 1702—1716. Arbetet därstädes vann hans intresse i så hög grad, att han, enligt en i Svenskt biografiskt lexikon återgiven uppgift, icke »sig därifrån en endaste gång absenterade». Cederhielms litterära intressen voro synnerligen omfattande — bl. a. grundade han det Cederhielmska biblioteket, vilket varit en av bland Sveriges främsta privata boksamlingar — och han ägde en betydande samling handskrifter, vilken småningom såsom del av den Cederhielmska samlingen kommit till Uppsala universitetsbibliotek, där den nu uppgått i bibliotekets allmänna handskriftssamling. De undersökningar, jag haft tillfälle att verkställa i den Cederhielmska samlingen, ha på en punktfört till resultat.
Under förarbetena till 1734 års lag färdigställdes som bekant förslag till balkar, balk efter balk, varefter förslagen remitterades till myndigheter. Sedan utlåtanden inkommit från myndigheterna, skedde i kommissionen granskning och bearbetning av de tidigare förslagen. Endast i fråga om rättegångsbalken var gången delvis en annan; man inhämtade där i stället utlåtanden över rättegångsstadgan d. 4 juli 1695. Sistnämnda utlåtanden, som avgåvos enligt ett brev av november 1703 från de till justitiens administrerande förordnade och befullmäktigade kungl. råd (se uppgifter i Sjögren, Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686—1736, II s. 205, 207) och som på hösten 1704 överlämnades till Cederhielm (Sjögren a. a. II s. 228, 230, VII s. XI), finnas enligt Sjögren (VII s. X) kvar blott i utdrag i den Uppsala universitetsbibliotek tillhöriga handskriften B 101 m (vilken varit endel av Cederhielmska samlingen). De i handskriften förefintliga utlåtandena, vilka uppgå till ett fyrtiotal, hava utgivits av Sjögren (VII s. 538—658). Det väcker emellertid uppmärksamhet, att de viktigaste utlåtandena, nämligen utlåtandena från hovrätterna, icke finnas i volymen B 101 m och alltså blivit okända för Sjögren. Det är två av dessa utlåtanden, från Svea och Åbo hovrätter, vilka jag återfunnit i en annan volym, B 141, som tillhört den Cederhielmska samlingen. Båda betänkandena föreligga i handskriften i avskrift och av ingendera avskriften framgår vederbörande betänkandes datum. Själva betänkandena äro av betydande intresse. I omsorgsfull och utförlig framställning — Svea hovrätts betänkande omfattar c:a1 00, Åbo hovrätts c:a 60 foliosidor — taga hovrätterna upp de punkter i 1695 års förordning, vilka de ansågo böra ändras, och betänkandena giva