Minnesskrift ägnad 1734 års lag. Ett tillägg.
    Vid utarbetandet av min uppsats »Cronhielm och 1734 års lag» i Minnesskrift ägnad 1734 års lag, föranleddes jag att undanskjuta ett spörsmål, som för ämnet ägde blott periferisk betydelse men ändock borde besvaras. I Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686—1736 trycker SJÖGREN 1714 års förslag till utsökningsbalk efter en avskrift, som han betecknar som jämförelsevis gammal och vars ålder är rätt obestämd (att den är

 

från 1700-talet står dock utom debatt), varjämte han haft till sin disposition en avskrift från 1830- eller 1840-talen (se närmare »Cronhielm och 1734 års lag» i Minnesskriften del I s. 68 not 3). Den fråga, jag önskade få besvarad, var emellertid, om icke ändock till nutiden kommit något original av förslaget, så att man kunde få fullt exakta uppgifter om förslagets innehåll. Genom skrivelser d. 16 dec. 1714 från de till justitiens administrerande förordnade och befullmäktigade kungl. råd utremitterades förslaget för yttrandes avgivande till hovrätterna och Konungens befallningshavande (koncept till skrivelserna d. 16 dec. 1714 i justitierevisionens registratur, riksarkivet). Skulle icke hos någon av dessa myndigheter kunna finnas kvar det till myndigheten översända exemplaret av förslaget?
    För att få ett svar på spörsmålet har jag anställt efterforskningar i Svea hovrätts i riksarkivet förvarade arkiv samt i länsstyrelsearkiv, vilka finnas i Uppsala landsarkiv. Det har även lyckats mig att i Västmanlands länsstyrelses arkiv (landskansliet, volymen D: I: 49) återfinna förslaget såsom bilaga till det till länsstyrelsen avlåtna exemplaret av brevet d. 16 dec. 1714. En ingående granskning av förslaget har jag icke varit i tillfälle företaga, men det synes i vissa hänseenden överensstämma med än den ena än den andra av de två avskrifter, Sjögren känt.
    Forskningarna efter ett original till 1714 års förslag till utsökningsbalk ha kommit att lämna ytterligare ett resultat. I Svea hovrätts arkiv, volymen »Inkomna skrivelser från universitetskanslern och andra myndigheter», har jag bl. a. funnit tre till Svea hovrätt från lagkommissionen avlåtna brev, vilka hittills varit okända. Två av breven, med datum d. 11 dec. 1718 och d. 28 jan. 1720, innehålla endast uppmaningar till hovrätten att snart inkomma med yttranden över det d. 8 maj 1718 till hovrätten remitterade förslaget till handelsbalk. Det tredje brevet, som är daterat d. 10 dec. 1716 — d. v. s. under en av de perioder, för vilka man har blott få meddelanden om kommissionens verksamhet — är åter av större betydelse. Brevet visar, hurusom lagkommissionen i december 1716 igångsatte en omfattande undersökning rörande mål om förbjudna led m. m. Brev i ärendet avgick icke blott till Svea hovrätt utan även till samtliga konsistorier i riket. I Svea hovrätt upplästes lagkommissionens brev d. 7 febr. 1717 (hovrättens protokoll), varefter en av hovrättens ledamöter enligt egetåtagande fick i uppdrag att uppleta prejudikat och särskilt att framtaga 1686 års registratur, vilket innehölle ett utlåtande till K. M:t från hovrätten i liknande ärende (troligen avses ett stort utlåtande från hovrätten d. 16 maj 1685; i avskrift i Nordinska samlingen nr 346, Uppsala universitetsbibliotek). En annan av hovrättens ledamöter anförde »att som kongl. lagkommission mera befaller, än som (den) begärer och anmodar kongl. rätten härom, så tyckte han, att man borde på tjänligt sätt kongl. lagkommission därom erinra». I dessa ord ligger tydligen ett klander mot tonen i lagkommissionens skrivelse. I fråga om resultatet av lagkommissionens brev är jag i tillfälle meddela, att Visby domkapitels synnerligen omfattande betänkande, vilket är daterat d. 7 maj 1717, i avskrift finnes i Uppsala universitetsbiblioteks allmänna handskriftssamling, volymen B 139.
    Den omständigheten, att — som ovan angivits — ett av originalen till

 

5 — Svensk Juristtidning 1935.

 

1714 års förslag till utsökningsbalk kunnat återfinnas, anger, att arkiven innehålla handlingar, som äro av vikt för förarbetena till 1734 års lag men varit okända för Sjögren. Över huvud visar ett studium av Sjögrens edition av förarbetena, att Sjögren satt som sin uppgift mera att utgiva de förarbeten, vilka redan voro kända, än att anställa större undersökningar för att uppspåra förarbeten, som vore okända. Företoges därför systematiska undersökningar i de ämbetsverks arkiv, vilka erhöllo de särskilda förslagen till balkar på remiss, och i ledamöternas av lagkommissionen efterlämnade handlingar, kan det tänkas, att man skulle kunna få fram flera förarbeten än Sjögren känt. För att söka uppspåra av Sjögren okända handlingar, som belysa lagens tillkomsthistoria, har jag tagit ett stickprov i en samling handskrifter, som tillhört en av lagkommissionens ledamöter, nämligen Germund Cederhielm.
    Germund Cederhielm, som sedermera blev landshövding och slutligen president i Göta hovrätt, var ledamot av lagkommissionen 1702—1716. Arbetet därstädes vann hans intresse i så hög grad, att han, enligt en i Svenskt biografiskt lexikon återgiven uppgift, icke »sig därifrån en endaste gång absenterade». Cederhielms litterära intressen voro synnerligen omfattande — bl. a. grundade han det Cederhielmska biblioteket, vilket varit en av bland Sveriges främsta privata boksamlingar — och han ägde en betydande samling handskrifter, vilken småningom såsom del av den Cederhielmska samlingen kommit till Uppsala universitetsbibliotek, där den nu uppgått i bibliotekets allmänna handskriftssamling. De undersökningar, jag haft tillfälle att verkställa i den Cederhielmska samlingen, ha på en punktfört till resultat.
    Under förarbetena till 1734 års lag färdigställdes som bekant förslag till balkar, balk efter balk, varefter förslagen remitterades till myndigheter. Sedan utlåtanden inkommit från myndigheterna, skedde i kommissionen granskning och bearbetning av de tidigare förslagen. Endast i fråga om rättegångsbalken var gången delvis en annan; man inhämtade där i stället utlåtanden över rättegångsstadgan d. 4 juli 1695. Sistnämnda utlåtanden, som avgåvos enligt ett brev av november 1703 från de till justitiens administrerande förordnade och befullmäktigade kungl. råd (se uppgifter i Sjögren, Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686—1736, II s. 205, 207) och som på hösten 1704 överlämnades till Cederhielm (Sjögren a. a. II s. 228, 230, VII s. XI), finnas enligt Sjögren (VII s. X) kvar blott i utdrag i den Uppsala universitetsbibliotek tillhöriga handskriften B 101 m (vilken varit endel av Cederhielmska samlingen). De i handskriften förefintliga utlåtandena, vilka uppgå till ett fyrtiotal, hava utgivits av Sjögren (VII s. 538—658). Det väcker emellertid uppmärksamhet, att de viktigaste utlåtandena, nämligen utlåtandena från hovrätterna, icke finnas i volymen B 101 m och alltså blivit okända för Sjögren. Det är två av dessa utlåtanden, från Svea och Åbo hovrätter, vilka jag återfunnit i en annan volym, B 141, som tillhört den Cederhielmska samlingen. Båda betänkandena föreligga i handskriften i avskrift och av ingendera avskriften framgår vederbörande betänkandes datum. Själva betänkandena äro av betydande intresse. I omsorgsfull och utförlig framställning — Svea hovrätts betänkande omfattar c:a1 00, Åbo hovrätts c:a 60 foliosidor — taga hovrätterna upp de punkter i 1695 års förordning, vilka de ansågo böra ändras, och betänkandena giva

 

en vida tydligare uppfattning om åsikterna på processrättens område inom det samtida rättslivet i Sverige än de betänkanden över 1695 års rättegångsstadga, vilka Sjögren tryckt. När man 1712 i lagkommissionen föredrog utlåtandena över 1695 års stadga (Sjögren III s. 6—98), tog man på ett flertal ställen hänsyn till Svea och Åbo hovrätters betänkanden.
Åke Holmbäck.