Dansk praxis betr. rattfylleri. I anslutning till artikeln i SvJT 1935 s. 589 kan nämnas ännu ett danskt rättsfall i ämnet som väckt stort uppseende.
    En bilförare åtalades för att ha fört bil i påverkat tillstånd därvid han påkört en fotgängare och avlägsnat sig från olycksplatsen utan att taga notisom den påkörde. Den tilltalade påstod att han icke märkt kollisionen. Om sin spritförtäring ifrågavarande dag uppgav han, att han kl. 2 e. m. druckit en pilsner, kl. 4 ytterligare två, kl. 6 ännu en pilsner och två snapsar samt slutligen mellan kl. 6 och ½8 två whiskygroggar. Han hade satt sig vid ratten vid ½ 10-tiden. Den dag han anhölls blev han icke underkastad någon läkarundersökning. Någon tid därefter anordnade han emellertid ett privat experiment: han drack i vittnens närvaro samma spritmängd som kollisionsdagen fördelad på samma antal timmar. Läkare som därefter undersökte honom kliniskt förklarade honom icke påverkad, och taget blodprov visade en alkoholkoncentration av under 0.1 promille. Den tilltalade frikändes av underrätten men dömdes i Landsretten och Højesteret (15 nov. 1935) till 10 dagars »Haefte» för bl. a. rattfylleri, trots att Retslægeraadet, vars yttrande Højesteret inhämtat, under hänvisning till den långa tidsrymd på vilken spritförtäringen fördelats, den tilltalades ansenliga vikt (116 kg.) och resultaten av det av den tilltalade anställda experimentet förklarat, att det icke kunde sägas föreligga hållpunkter för antagande att den tilltalade vid olyckstillfället varit påverkad av alkohol. Højesteret frånkände emellertid den privata undersökningen varje bevisvärde »allerede» av den orsak att den företagits utan tillräcklig kontroll, samt grundade den fällande domen huvudsakligen på den betydande alkoholförtäringen under de närmaste timmarna före olyckshändelsen och på den tilltalades vårdslösa framfart.

Bengt Lassen.