Lord Readingf. Den nyligen avlidne markisen av Reading, tidigare Sir Rufus Isaacs, var den förste av judisk ras som beklätt de höga ämbetena såsom Lord Chief Justice av England och vicekonung av Indien. Han var född 1860 och tillhörde en framstående köpmansfamilj, en farbroder till honom blev Lord Mayor i London. Efter slutad skolgång och handelsstudier i utlandet hade han ett kortare äventyr som skeppspojke. Sedan slog han sig ned som mäklare i City. Där fick han en korg av lyckan, dock endast för att helt erövra henne i the Law Courts. Efter det hans firma gått över styrbörjade han vid 24 års ålder studera juridik och vann efter examen snart en betydande praktik som barrister, vilken så småningom utvecklade sig till enorm omfattning. I en av de mera kända processer han förde tillerkändes hans huvudman 50,000 pund i skadestånd för ärekränkning. 1904 blev han liberal medlem i underhuset och 1910 utnämndes han till Attorney General (motsvarande tjänst hos oss är J. K.-ämbetet) samt fick såsom sådan säte i kabinettet. Hans juridiska bana kröntes 1913 av värdigheten som Lord Chief Justice. Detta ämbete fick han icke länge ostörd förvalta. Under kriget anlitades han av regeringen att utarbeta en mångfald författningar, särskilt sådana som berörde av kriget föranledda ekonomiska förhållanden, varjämte han upprepade gånger sändes till U. S. A. som förhandlare i finansiella angelägenheter. För diplomatiska värv visade han sig så väl skickad att han, 1918, utnämndes till ambassadör i Washington, därvid han dock behöll sitt ämbete som Lord Chief Justice. Redan 1919 återinträdde han i utövningen av sitt domarämbete men 1921 blev han vicekonug av Indien och därmed var hans offentliga juridiska verksamhet avslutad. Under senare år var han ledare för den liberala gruppen i överhuset och tillhörde som sådan en kort tid Mac Donalds nationella regering.
    Lord Reading förblev mosaisk trosbekännare i hela sitt liv. Han begrovs på en judisk kyrkogård i London.

T. L.

 

    Anna Montelius †. Det händer väl icke ofta, att i denna tidskrift lämnas rum för en väns eftermäle åt en vän, vars levnadsbana icke var juristens. Men minnet av Anna Montelius, som vid nära 82 års ålder avled i Stockholm i början av 1936, har dock synts böra här hugfästas. Tillhörande en förnämlig släkt, av vilken många medlemmar intagit eller ännu in-

taga framskjutna ställningar på den juridiska ämbetsmannabanan, fyllde Anna Montelius en mycket stor del av sin långa levnad med en gärning, som i själva verket kom henne att bli en jurist så god som någon. Såsom anställd hos Norstedt & Söner biträdde hon i många år vid redigeringen av Sveriges Rikes Lag och Nytt Juridiskt Arkiv. Hennes sunda omdöme och skarpa intelligens i förening med en arbetsförmåga långt utöver vanligt mått gjorde henne som skapad för detta arbete. Hon var ingalunda blott korrekturläserskan. Vad särskilt beträffar det för henne så kära »arkivet», gjorde hon ofta rent sakliga inlägg och erinringar, vilkas riktighet både förvånade och gladde. Å andra sidan hindrade hennes ödmjukhet och soliga lynne henne alltid, när hon någon gång tog fel— det undgår ju ingen — att ge uttryck åt någon smärta. De 25 år, under vilka jag njöt hennes bistånd med arkivet, stå för mig såsom en tid, vilken jag minns med den största tacksamhet; och jag vet, att den Illis quorum, varmed hon hedrades vid Norstedts 100 årsjubileum — enligt en tryckt uppgift »såsom korrekturläsare för lageditioner i 28 år hos P. A. Norstedt & Söner» — den fick hon lika mycket för arbetet med arkivet.

S. Skarstedt.