INGEBORG AAS. Kvinnen og barnet i forhold til spørsmålet abortus provocatus. Oslo 1935. Aschehoug. 142 s. Kr. 2.85.
    I maj 1935 avgavs av den norska strafflagskommittén ett förslag rörande lagstiftning om avbrytande av havandeskap (SvJT 1935 s. 405 o. 503), vilket mycket nära överensstämde med den svenska abortkommitténs kort förut avgivna förslag. En av ledamöterna i den norska kommittén, dr Ingeborg Aas, har i förevarande arbete lämnat en för en bredare allmänhet avsedd översikt över de viktigaste punkterna i abortfrågan. Sålunda lämnas en medicinsk orientering i ämnet, en historik (från Aristoteles »Politik» fram till Pius XI:s encyklika »Casti connubii»), en redogörelse för lagförslag och lagstiftning i främmande länder, där särskild uppmärksamhet ägnas Schlyters teser och de därav föranledda reformsträvandena i Sverige samt verkningarna av den ryska abortlagstiftningen, en framställning av norsk rätt samt en redogörelse för den norska opinionens ställning i abortfrågan. I ett kapitel upptagas till skärskådande de olika invändningar som kunna riktas mot en utvidgning av abortindikationerna ur religiös och moralisk synpunkt samt med hänsyn till befolkningsfrågan. Ett kapitel behandlar åtgärder som kunna ifrågakomma i kampen mot fosterfördrivningen — sociala hjälpåtgärder, påverkan av opinionens inställning till de ogifta mödrarna, sterilisering och förhindrande av konception. Slutligen behandlas utförligt i ett kapitel de olika indikationer vid vilka enligt kommittéförslaget abort skall kunna få äga rum — medicinska, eugeniska, humanitära och sociala. Framställningen formar sig här till ett försvar för det framlagda förslaget. Ett särskilt intresse har redogörelsen för den starka utvidgning av den medicinska indikationen som kommit att äga rum i Norge och den kritik som författaren i samband härmed riktar mot det ofta framställda förslaget att lösa abortproblemet genom att legalisera en utvidgad medicinsk indikation och mot påståendet att dessa fall skulle kunna »objektivt» avgränsas.
    Såsom helhetsomdöme kan om dr Aas' arbete sägas att det innehåller en utomordentligt värdefull och fullständig framställning av de många vitt skilda frågor som äro av betydelse då det gäller att bilda sig en uppfattning i förevarande spörsmål. Framställningen är medryckande och de ofta förekommande hänvisningarna till förhållandena i Sverige ger arbetet ett särskilt

intresse för svenska läsare. Den väsentligaste anmärkning som kan riktas mot arbetet synes vara den att författaren alltför litet framhåller det intresse som starkast talar mot en abortprovokation — samhällets intresse att skydda fostrets liv och upprätthålla respekten för livets helgd. De ofta återkommande klatscharna mot dem som ha en annan uppfattning i frågan, särskilt mot kyrkan, synas onödiga. Sambandet mellan kättarbålen och inkvisitionen å ena sidan samt kyrkans ståndpunkt i abortfrågan å andra sidan synes t. ex. något löst. Frånsett dessa brister, måste man emellertid medge att arbetet är ett av de bästa på sitt område.

M. H.