GUNNAR DYBWAD. Theorie und Praxis des fascistischen Strafvollzugs. Bonn 1934. Röhrscheid. 84 s. M. 3.40. — Rechtsvergleichende Untersuchungenzur gesamten Strafrechtswissenschaft. Hrsg von ERICH SCHWINGE. H. 1.
Den italienska strafflagen av 1930, som plägar benämnas codice Rocco efter sin främste upphovsman, justitieministern ALFREDO ROCCO, bygger imycket på den av ARTURO ROCCO utvecklade uppfattningen av straffets väsen. Enligt denna, den juridiskt-tekniska, vilar straffrätten på en sedlig nödvändighet; straffets ändamål är tuktan, castigo, och dess mått bör vara bestämt av den brottsliga gärningen. Därav sluter man, att skyddsåtgärder icke kunna sättas i stället för straff och att de böra träda till först när straffet är avtjänat. Skyddsåtgärder användas emellertid i stor utsträckning såsom komplement till straff. Bland frihetsberövande skyddsåtgärder må här nämnas internering i åkerbrukskoloni eller arbetsinrättning.1
Ett huvudsyfte för förf. till ovannämnda skrift har varit att undersöka, huru den åtskillnad som italienska strafflagen i enlighet med den antydda uppfattningen gör mellan straff och skyddsåtgärder i praktiken har genomförts. Det framgår av hans, mycket intressanta och på personliga iakttagelser byggda redogörelse, att det icke lyckats att i praktiken upprätthålla den av teorien fordrade skarpa skillnaden. Olikheter finnas väl, såsom att straffångar betecknas med nummer och internerade med namn samt att de senare erhålla permission i viss utsträckning för tillgodoseende av sexuallivets krav. Förf. påpekar också, att den teoretiska uppfattningen av straffet lett till vissa föreskrifter för behandlingen i straffanstalt vilka försvåra den uppfostrande påverkan man dock vill utöva på fångarna. Någon verkligt principiell olikhet i behandlingen lär likväl icke bestå, och särskilt framhäver förf., att internering i åkerbrukskoloni eller arbetsinrättning för den intagne otvivelaktigt ter sig som straff i vanlig mening.
Av skriftens innehåll bör utom det sagda framhållas den intressanta redogörelsen för behandlingen av politiskt farliga, som genom beslut av polismyndighet deporterats till vissa öar. Såsom särskilt anmärkningsvärt förtjänar nämnas, att de deporterade — liksom straffångar i allmänhet — transporteras sammankedjade i grupper om fyra och med händerna korsvis slagna i järn.
I. S.