Den nya straffarten ungdomsfängelse. Det lagstiftningsarbete, som lett till den av förra årets riksdag antagna lagen den 15 juni 1935 om ungdomsfängelse, har utgått från vissa iakttagelser rörande ungdomsbrottslighetens betydelse för kriminaliteten över huvud inom samhället. Statistiska undersökningar ha visat, att brottslighetsfrekvensen är högre under pubertetsåren och närmast därefter än i senare levnadsålder. Av de under visst år till straffarbete, fängelse eller för snatteri till böter dömda voro sålunda icke mindre än omkring 30 % vid

brottets begående i åldern mellan 15 och 21 år. Erfarenheten ger vidare vid handen, att farliga förbrytare merendels kommit in på brottets bana redan i ungdomen. Ett statistiskt belägg härpå erbjuder en år 1919 av den engelske läkaren GORING publicerad undersökning. Enligt denna hade av 2,204 vaneförbrytare, som under viss tidrymd passerade genom de engelska fängelserna, 71.3 % redan före 21 år blivit dömda för brott eller vanart.
    Icke minst med hänsyn till det sist berörda förhållandet måste det för ett framgångsrikt bekämpande av kriminaliteten över huvud vara av mycket stor betydelse att ingripa mot den brottslighet som framträder vid unga år. Såsom medel att uppfostra unga kriminella till laglydnad och skötsamhet äro emellertid de vanliga frihetsstraffen mindre lämpliga. Hinder för en effektiv uppfostrande behandling av ungdomar, som dömts till fängelse eller straffarbete, anses framförallt ligga däri, att sådant straff merendels är kortvarigt, alltid är tidsbestämt och i regel icke är förenat med eftervård. Det är nu för att skapa en för uppfostringssyftet mera lämpad strafform som institutet ungdomsfängelse blivit infört. Det innebär ett försök från samhällets sida att ge ett handtag åt ungdomar, som kommit in på brottets bana, för att hjälpa dem på rätt väg och inpassa dem i samhällslivet som nyttiga medborgare. Vid lagstiftningsarbetet har man såsom föredöme haft bestämmelserna om ungdomsfängelse i den nya danska strafflagen av år 1930.
    Lagen om ungdomsfängelse avser åldern 18—21 år eller närmare bestämt dem, som vid tiden för domens meddelande fyllt 18 år men vid brottets begående ännu ej uppnått 21 års ålder. För yngre årsklasser, innefattande dem som begått brott efter fyllda 15 år, motsvaras ungdomsfängelse av tvångsuppfostran. En skillnad består mellan instituten däri, bl. a., att ungdomsfängelse men icke tvångsuppfostran är att anse som straff. Trots denna olikhet, som sammanhänger med att full straffmyndighet inträder vid 18 år, äro instituten likartade i fråga om den behandling de avse att ge de dömda. Ett förslag till revision av reglerna om tvångsuppfostran, åsyftande bl. a. att bringa dem i bättre överensstämmelse med ungdomsfängelselagens regler, är också utarbetat och torde snart komma att remitteras till lagrådet.
    För att ungdomsfängelse skall kunna ådömas fordras, att den tilltalade begått brott å vilket enligt lag kan följa fängelse eller straffarbete. Till ungdomsfängelse må dock ej dömas, där enligt lag å brottet lägst kan följa straffarbete i fyra år eller däröver. Såsom direktiv för domstolens prövning, huruvida ungdomsfängelse skall ådömas, gäller bl. a., att till ungdomsfängelse skall dömas där brottets beskaffenhet samt den brottsliges personliga utveckling, vandel och levnadsomständigheter i övrigt giva skälig anledning antaga att omhändertagande enligt ungdomsfängelselagen för fostran och utbildning är för hans rättande lämpligare än annat straff. Däri ligger, att ungdomsfängelse är avsett för dem som å ena sidan äro i behov av den med ungdomsfängelse avsedda uppfostran och å andra sidan äro

uppfostringsbara. I sistnämnda hänseende har under förarbetena starkt betonats, att psykiskt undermåliga icke må komma i fråga för dom till ungdomsfängelse. För vilka kategorier ungdomsfängelse är avsett belyses närmare av den danske riksadvokaten GOLL i ett föredrag som publicerats i SvJT 1935 s. 377. Den däri framhävda tanken, att ungdomsfängelse skall vara förbehållet »raske Drenge», äger sin fulla tillämplighet också för svenska förhållanden.
    Till skillnad från vad fallet är med annat straff bestämmes varaktigheten av ungdomsfängelse ej i domen. Meningen är, att längden av anstaltsvistelsen skall bero av resultatet av behandlingen i anstalten. Enligt lagen må emellertid den som dömts till ungdomsfängelse kvarhållas i anstalt högst fyra år. Med iakttagande av denna tidsbegränsning och andra i lagen givna regler tillkommer det en särskild nämnd om fem ledamöter att besluta om utskrivning. Normalt skall utskrivning äga rum på prov, vilket innebär att eleven under viss tid därefter skall stå under tillsyn.
    Ungdomsfängelse skall verkställas i härför inrättad särskild anstalt eller avdelning av anstalt. För det kvinnliga klientelet, som beräknas bliva mycket fåtaligt, tänker man sig att på någon redan bestående anstalt inrätta en avdelning för verkställighet av ungdomsfängelse. Förynglingar, som dömts till ungdomsfängelse, skall däremot enligt kungl.prop. till årets riksdag (nr 129) inrättas en särskild anstalt, nämligen på Skenäs kungsgård vid södra stranden av Bråviken tre mil från Norrköping.
    Skenäs kungsgård är en tämligen stor jordbruksegendom; dess areal av tomt, trädgård och åker uppgår till 93 har. En stor del av eleverna skola sysselsättas med lantbruk. För dem, för vilka utbildning i hantverk är lämpligare, skola finnas verkstäder av skilda slag. Meningen är, att tillfälle skall finnas att i möjligaste mån bereda var och en sådant arbete som är lämpligt och nyttigt för honom icke allenast så att det stärker honom psykiskt och fysiskt och utvecklar arbetslusten utan ock på det sätt att han kan draga nytta därav för sin försörjning sedan han lämnat anstalten.
    Vid inrättandet av ungdomsanstalten undvikes i möjligaste mån allt som skulle ge denna en fängelseliknande prägel. Anstalten anses böra te sig mera som en skola för utbildning i jordbruk och hantverk. Den skall icke heller kallas för fängelse; ungdomsfängelse är namnet på en straffart icke på en anstalt. Likaledes undvikes att beteckna eleverna på Skenäs som fångar. Möjlighet att undvara anordningar med galler o. dyl. vinner man genom att anstalten organisatoriskt förenas med annan straffanstalt. Det är sålunda meningen att inrätta den nuvarande förvaringsanstalten för förminskat tillräkneliga förbrytare i Norrköping till anstalt för verkställighet av tidsbestämt frihetsstraff för manlig ungdom och att anordna samverkan mellan denna anstaltoch ungdomsanstalten å Skenäs. Till Norrköpingsanstalten skall enligt denna plan förläggas en mottagningsavdelning för dem som dömts till ungdomsfängelse. Dessa skola där under någon tid vara föremål

för observation i relativ isolering, innan de sändas vidare ut till de mera fria förhållandena å Skenäs. Möjlighet skall även finnas att, om så erfordras med hänsyn till disciplinen på Skenäs, återsända elever därifrån till isoleringsavdelning i Norrköping. Såsom en provisorisk anordning innan Norrköpingsanstalten kan tagas i bruk såsom ungdomsanstalt ämnar man få anlita kronohäktet i Nyköping eller strafffängelset i Linköping.
    Anstalten å Skenäs bygges tills vidare blott för ett elevantal av 30 men är avsedd att i mån av behov utbyggas genom uppförande av ytterligare några boningshus vart och ett för ett 30-tal elever. Man hoppas, att den skall kunna tagas i bruk på sensommaren 1937, vid vilken tidpunkt i så fall lagen om ungdomsfängelse genom förordnande av Kungl. Maj:t skulle sättas i kraft.

Ivar Strahl.