Interpellationssvar om JB. Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, besvarade d. 18 mars 1936 en i första kammaren av prof. K. G.Westman framställd interpellation rörande den planlagda revisionen av jordabalken. Efter en inledande redogörelse anförde departementschefen bl. a. följande.
    »Att verkställa en revision av hela den lagstiftning, som traditionellt plägar räknas till jordabalkens område, är uppenbarligen en mycket omfattande uppgift. Det har därför — även om föreskrift härutinnan ej lämnats— städse varit förutsatt, att ifrågavarande lagarbete skulle utföras i skilda etapper. Meningen är att först utarbeta och framlägga förslag i de delar av ämnet som angå köp, byte och gåva samt inskrivning av rätt till fast egendom. Till denna avdelning hör ju framför allt lagfarts- och inteckningslagstiftningen, ett område där en formell bearbetning till vinnade av större överskådlighet och reda torde vara synnerligen önskvärd. Först i en andra eller eventuellt tredje avdelning skulle lagberedningen komma att syssla med arrende och hyra. . .
    Under hänvisning till vad jag nu anfört får jag härefter i tur och ordning besvara interpellantens särskilda frågor.
    Första frågan löd: 'I vad mån bör man vid behandlingen inom riksdagen av motioner i vilka påyrkats ändringar i jordabalken, enligt justitieministerns mening taga hänsyn till det lagstiftningsarbete, som enligt Kungl. Maj:ts upp-

drag den 1 febr. 1935 skall företagas inom lagberedningen för att åstadkomma förslag till ny jordabalk?'
    Mitt svar blir: Partiella reformer av de civilrättsliga reglerna om köp, byte eller gåva av fast egendom samt om lagfart eller inteckning av sådan egendom synas principiellt böra anstå i avbidan på jordabalksrevisionen. Beträffande övriga partier av den allmänna jordrätten — och detta gäller särskilt instituten arrende och hyra — torde nämnda lagrevision ännu vara alltför avlägsen för att kunna åberopas såsom avgörande skäl mot reformkrav vilka i och för sig äro befogade.
    Andra frågan löd: 'När kan lagberedningens arbete med en reform av jordabalken väntas hava fortskridit så långt, att därpå byggt förslag till ny jordabalk, om denna erhåller hittills avsedd omfattning, kan beräknas bliva färdigt att föreläggas riksdagen?'
    Jag svarar: Det är för närvarande knappast möjligt att beräkna när jordabalken i sin helhet kan bliva färdig. Förslag innefattande en första avdelning av jordabalken torde kunna emotses tidigast vid 1939 års riksdag.
    Tredje frågan löd: 'Anser justitieministern, att fördelar skulle vinnas genom att uppdela den jordabalk, som hittills planlagts, i två eller flera balkar?'
    Svar: Att jordabalksförslaget kommer att framläggas i skilda avdelningar och vid olika tidpunkter har jag förut berört. Huruvida dessa olika avdelningar sedermera böra sammansättas till en jordabalk av den omfattning som tidigare varit avsedd, eller om möjligen någon annan indelning kan befinnas mera passande, synes mig vara en fråga av väsentligen formell eller teoretisk-systematisk natur. Jag anser mig icke på sakens nuvarande stadium böra fälla något omdöme därom. Emellertid räknar jag med möjligheten att det, efter genomförandet av reformer av mera social betoning på arrende- och hyresrättens område, kan visa sig ändamålsenligt att sammanföra alla lagbestämmelser rörande nyttjanderätt till fast egendom i en eller flera från jordabalken fristående lagar eller balkar.
    Fjärde frågan löd: 'Om justitieministern ej har en sådan åsikt' — d. v. s.inte anser att fördelar skulle vinnas genom en uppdelning av jordabalken i flera balkar — 'vilka åtgärder anser justitieministern böra tillgripas för att undvika att kodifikationsarbetet blir en alltför tungrodd form, som hindrar rättsutvecklingens jämna framsteg?'
    Härpå svaras slutligen: Med hänsyn till vad jag yttrat som svar på första och tredje frågorna torde den åt lagberedningen uppdragna revisionen av jordabalken icke böra utgöra något hinder för önskvärda partiella reformer. Jag vill här understryka att jag skulle anse önskvärt att sådana frågor som exempelvis arrende- och hyreslagstifning samt lagstiftning angående vatten och luftförorening snarast kunde företagas till särskild behandling. Återhållsamheten från min sida i fråga om särskilda utredningsinitiativ rörande dessa spörsmål är väsentligen att tillskriva den omständigheten, att jag nödgats räkna med att kostnaderna för större utredningar på jordabalkens område skulle täckas av anslagen till lagberedningen; de för nu löpande och nästkommande budgetår begärda kommittéanslagen äro icke beräknade härför.»