Den Norske Kriminalistforening som blev stiftet i 1892 blev reorganisert på et møte i Oslo den 4. mars 1935, hvor foreningen blev gitt nye vedtekter. Den teller nu 112 medlemmer. Som ny formann blev valgt høiesterettsdommer Johan Rivertz, som nestformann riksadvokat Haakon Sund. Styrets øvrige medlemmer er direktør ved Gaustad asyl, dr. med. Hans Evensen, lagmann H. Hjelm-Hansen, direktør ved Botsfengslet Hartvig Nissen, skifteforvalter Arne Omsted, høisterettsadvokat Ole Røed med varamennene politilæge Kr. J. Kristensen, statsadvokat Sverre Riisnæs og chef for opdagelsespolitiet i Oslo Reidar Sveen. Foreningens sekretær er statsadvokat Riisnæs.
Foreningen holdt sit 11te årsmøte i dagene 20., 21. og 25. november 1935 i Nobelinstituttets sal i Oslo. Foredragsholderen var direktør ved Botsfengslet Hartvig Nissen og emnet: Straffelovens grunnprinsipper må moderniseres. Som møtets president fungerte fhv. høisterettsjustitiarius Thinn.
Tillströmningen till juristbanan. Siffrorna för år 1935 meddelas här nedan, jämförda med närmast föregående års siffror (jfr SvJT 1935 s. 406).
Uppsala Lund Sthm S:a
Nyinskrivna juris studerande: 1934 98 88 145 331
1935 108 83 146 337
Uppsala Lund Sthlm S:a
Avlagda juris kandidatexamina: 1934 63 39 63 165
1935 63 42 57 162
Avlagda kansliexamina: 1934 4 7 17 28
1935 15 2 15 32
I det hösten 1935 publicerade betänkandet rörande tillströmningen till de intellektuella yrkena (se SvJT 1936 s. 66) ha de sakkunniga verkställt sannolikhetsberäkningar rörande antalet juridiska examina under åren 1934—1939. Förutsägelserna för de båda första åren kunna således redan nu jämföras med det verkliga antalet, varför de sakkunnigas siffror här må publiceras:
1934 1935 1936 1937 1938 1939
Jur.kand.ex........ 129 117 140 159 144 165
Kansliex.............. 30 27 31 30 30 30
Till grund för de sakkunnigas beräkningar ligger antalet nyinskrivna studerande under läsåren 1928—1929 t. o. m. 1933—1934 samt den genomsnittliga examensprocenten under de tio senaste åren. Därjämte hava de sakkunniga återgivit den s. k. studentutredningens beräkningar av det sannolika antalet examina, vilka grunda sig på uppgifter av studenterna själva angående den beräknade tiden för avläggande av examen. Dessa siffror ligga något högre (för år 1935 upptagas 183 juridiska examina), men de sakkunniga ha ansett, att de på grund av en alltför stor optimism hos studenterna rörande studieresultatet äro mindre tillförlitliga än de statistiska beräkningarna.
I själva verket har det emellertid visat sig, åtminstone såvitt hittills kan konstateras, att verkliga antalet avlagda examina ligger väsentligt över de statistiska beräkningarna och till och med något högre än studentutredningens siffror. Förklaringen härtill synes vara, att de sakkunnigas godtyckliga antagande, att examensprocenten skulle överensstämma med genomsnittet för den senaste tioårsperioden, icke håller streck. Examensprocenten är nämligen en faktor som undergår synnerligen starka växlingar. Detta åskådliggöres av det i SvJT 1934 s. 317 intagna diagrammet och har naturligtvis även uppmärksammats av de sakkunniga. Som exempel kan nämnas, att av studerande, inskrivna läsåret 1922—1923, avlade endast 40 %jur. kand., medan motsvarande siffra för läsåret 1927—1928 (det sista år, för vilket beräkningar kunnat verkställas) var 75.1 %. Under den tioårsperiod, som lagts till grund för de sakkunnigas beräkningar, faller en följd av år med låga examensprocenttal medan de senaste åren visa höga dylika. En blick på det nyssnämnda diagrammet visar, att antalet jur. kand. ex. under den närmast följande tiden troligen icke kommer att gå ned under den nuvarande nivån, 160 à 170, eftersom antalet av de nyinskrivna under motsvarande tid stadigt ökat. Även om examensprocenten samtidigt skulle undergå en viss sänkning torde man dock kunna antaga, att antalet examina snarare kommer att stiga. Statistikerna ha däremot såsom beräknat genomsnitt för hela perioden kommit till endast 142 jur. kand. ex.
Det sagda torde ytterligare belysa de farhågor, som uttalats i anmälan av betänkandet, att de sakkunniga överskattat juristbanans förmåga att uppsuga ytterligare arbetskraft.
E. A.