HALVAR G. F. SUNDBERG. Kommunalrätt. Allmänna delen. Första häftet. Sthm 1936. Norstedt. 284 s. Kr. 15.00.

 

    Med detta stort anlagda arbete, vars senare del torde utkomma under sommarens lopp, har professor Sundberg riktat den svenska rättslitteraturen med ett verk av bestående värde. Lagarnas texter kunna ofta förändras och varje på textens kommenterande byggt arbete blir därför lätteligen snart föråldrat, men prof. Sundbergs bok avser ingen textkommentar, utan är en systematisk principutredning, som är oberoende, visserligen icke av alla textändringar, men dock av alla sådana, som icke väsentligt rubba principerna — och sådana ändringar äro, Gudi lov, ännu tämligen sällsynta. Vår svenska litteratur saknar ingalunda kommunalrättsliga arbeten av olika slag, men en vetenskapligt juridisk systematik har hittills saknats. Så mycket lyckosammare är det, att vår främste kännare, både teoretiskt och praktiskt, av Sveriges kommunala rätt blivit den, som gett oss en sådan systematik.
    Efter en kort inledning, som avslutas med en lika nyttig som nödig exposé av begreppen kommunallag och kommunalrätt och deras inbördes förhållande, börjar förf. med redogörelsen för de kommunalrättsliga begreppen, först beträffande kommun och kommunalstyrelse, varvid en klar framställning ges av innebörden i uttrycken självstyrelse, kommunalförvaltning, egenförvaltning (= ekonomisk förvaltning), självförvaltning (= offentlig förvaltning) och kommunalstyrelse — tyvärr är det ingalunda ovanligt att ännu i dag en viss begreppsförvirring i fråga om dessa ting råder t. o. m. bland dem, som borde förutsättas förstå bättre, men förf:s framställning torde kunna skingra även denna förvirring — och därnäst beträffande självförvaltningssamhällen och självförvaltningsdistrikt, kommunal och lokal självförvaltning, samt slutligen beträffande de kommunala subjekten, medlemskap, representationsrätt och rösträtt.
    I andra kapitlet behandlar förf. frågan om den kommunala personalen och skiljer därvid, med analogiskt användande av den statliga förvaltningsrättens begrepp, mellan kommunala ämbeten och andra kommunala uppdrag samt kommunala tjänstebefattningar och lämnar en intressant redogörelse särskilt för ersättningsprinciperna i fråga om kommunala ämbetsinnehavare liksom för offentligrättsliga moment iden kommunala tjänsteställningen samt för tjänstereglementen och kollektivavtal beträffande kommunaltjänstemän; härtill anknytes en redogörelse för kommunalarbetarnas rättsställning.
    Tredje kapitlet är ägnat åt kommunalområdet och dess möjliga änd-

ANM. AV HALVAR G. F. SUNDBERG: KOMMUNALRÄTT. 269ringar vid såväl samtycke som bestridande, åt stadsbildningen och dess olika etapper liksom åt indelningsändringar dels av primärkommuner, dels av andra kommunala enheter såsom vägdistrikt, tingslag och härad, landsting och epidemidistrikt, samt åt landsrättsförläggning a vstad — det är lika ovanligt som fullt befogat och synnerligen lämpligt att i en framställning av kommunalrätten beakta alla dessa förhållanden.
    I fjärde kapitlet, som avhandlar den kommunala organisationen, redogör förf., efter att hava omtalat byalaget, först för de borgerliga primärkommunerna och kyrkokommunerna med deras olika representativa och administrativa organ och därefter för de varje handa »självförvaltningssamhällen i primärkommunerna», varmed lagstiftningen begåvat oss beträffande skolväsen, fattigvård, barnavård, nykterhetsvård, hälsovård, byggnads-, brand- och polisväsende m. m., och deras särskilda organ. Att bestämmelserna härom äro rent kommunalrättsliga, ehuru införda i fristående författningar, som väsentligen avse materiell förvaltning, är obestridligt och det vore lyckligt, därest insikten härom skulle kunna bliva mera allmän och fast genom förf:s framställning, som förtjänar studeras av alla för vårt offentliga livs utveckling intresserade. Fullt konsekvent upptager förf. därefter till behandling dels häradet och vägdistriktet, dels landsting och hushållningssällskap; vad hushållningssällskapen angår, betraktar förf. dem »såsom de facto ett slags kommunala subjekt», och häremot är egentligen intet att erinra, så snart man blott fasthåller att de tillika äro korporativa enheter. För Stockholms stadskommunala organisation ges vidare en koncentrerad men fullt klargörande redogörelse liksom ock för de interkommunala sammanslutningarna och vad därmed sammanhänger; i sistnämnda fråga skiljer förf. mellan offentligrättsliga sammanslutningar med och utan beskattningsmakt samt privaträttsliga sammanslutningar och behandlar särskilt frågorna om offentligrättslig interkommunal samverkan utan att någon sammanslutning bildats och en privaträttslig sådan samverkan.
    Femte kapitlet har till föremål de kommunala sammanträdena såväl med representativa som med administrativa organ samt de kommunala handlingarna och deras offentlighet. Förf. sammanför här gällande principregler för alla organ under olika rubriker såsom »sammanträdestider», »sammanträdesplats», »kallelser», »deltagandet i sammanträde» (= quorum, jäv, fullmakt, suppleantkallelser m. m.), »ordförandeskapet» o. s. v., varigenom vunnits både överskådlighet och möjlighet till jämförelser under framhävande av principerna.
    I sjätte och sista kapitlet lämnar förf. en översikt av förvaltningsförfarandet, byggd såsom naturligt är ej blott på bristfälliga och ofullständiga författningar utan främst på den praxis, som utbildats »växlande med orten» men dock i stort enhetlig. Såväl anhängiggörandet som beredningsförfarandet och beslutsförfarandet — med beaktande särskilt av förfarandet vid kvalificerad majoritet — samt expedition och verkställighet har förf. ingående behandlat och härvid uppmärksammat och

270 ANM. AV HALVAR G. F. SUNDBERG: KOMMUNALRÄTT.besvarat åtskilliga betydelsefulla frågor, som icke pläga i de vanliga framställningarna komma till sin rätt.
    Förf:s framställning karakteriseras å ena sidan av en koncentration, som man kunde befara skulle verka menlig på läsaren, men å den andra av en klarhet och överskådlighet, som gör arbetet trots koncentrationen lättläst och därför njutbart både för lekmän och jurister. Det vore att önska, att det praktiska livets kommunalmän lika mycket som alla jurister ville studera prof. Sundbergs bok och därmed rikta sitt systematiska vetande om vårt kommunala rättsliv på ett fruktbärande sätt. Arbetets värde förhöjes ej blott genom de helt naturligt talrika hänvisningarna till gällande författningar, utan också genom utförliga litteraturhänvisningar under varje särskild paragraf i de olika kapitlen, även om dessa hänvisningar icke kunna ge mycket utöver vad förf. själv i sin text givit.

C. A. Reuterskiöld.