Frånskild makes rätt till familjepension. Enligt gällande reglementen för olika familjepensionskassor för statstjänstemän åtnjuta i allmänhet endast efterlevande änka samt barn pensionsrätt. Frånskild hustru är i regel helt utestängd. De viktigaste undantagen härifrån äro, att i statens järnvägars och telegrafverkets änke- och pupillkassor frånskild hustru kan tillerkännas samma pensionsrätt som änka, om ömmande omständigheter föreligga och mannen ej efterlämnat änka.
    Uppenbarligen kan denna ordning stundom leda till verkligt stötande resultat. Det är tillräckligt att nu peka på det icke ovanliga fall, då en man efter ett långt äktenskap skiljer sig och gifter om sig med en yngre kvinna. Dör han sedan före den andra hustrun, kanske kort efter äktenskapets ingående, får denna full änkepension men den frånskilda hustrun intet. I andra kassor än de båda nyss nämnda är den frånskilda hustrun utestängd från pensionsrätt, även om den andra hustrun dör före mannen. Det otillfredsställande i gällande ordning torde ofta framträda även då fråga ej är om sådana ytterlighetsfall som det nu nämnda.
    Som bekant har under de senaste åren pågått utredningar i syfte att ernå ett enhetligt familjepensionssystem för alla statstjänstemän. Utredningarna ha utmynnat i förslag att familjepensioneringen skall skötas av staten i egen regi och att för påskyndande av övergången till detta system de nuvarande familjepensionskassornas rättigheter och skyldigheter skola överlåtas å staten. Det har helt naturligt framstått såsom önskvärt att vid detta arbete också få en lösning på frågan om frånskild hustrus pensionsrätt. Ett förslag till sådan lösning innefattas också i de genom proposition nr 201 till 1936 års riksdag framlagda förslagen till allmänt familjepensionsreglemente och till familjepensionsreglemente för arbetare.
    Förslagets grundtanke är, att domstol i dom å äktenskapsskillnad mellan en statstjänsteman och hans hustru skall kunna förordna, att den frånskilda hustrun skall vara berättigad till familjepension efter tjänstemannens död. En förutsättning för sådant förordnande är dock, att mannen förpliktas att utgiva underhållsbidrag eller åtagit sig sådant. Den allmänna regeln är vidare, att meddelande av sådant förordnande »med hänsyn till omständigheterna finnes skäligt». Såsom

minimikrav uppställes dock i själva reglementet, att makarna skola ha levt tillsammans under minst fem år och att hustrun vid sammanlevnadens hävande skall ha uppnått en ålder av minst trettio år. I fråga om de synpunkter, som i övrigt böra vara avgörande vid domstolens prövning, hänvisar chefen för finansdepartementet i propositionen till ett remissyttrande av Svea hovrätt, enligt vilket särskilt borde beaktas det upplösta äktenskapets varaktighet, vardera makens ålder, underhållsbehovets mer eller mindre trängande beskaffenhet, anledningen till skilsmässan samt huruvida barn finnas i äktenskapet ävensom, därest den frånskilda i anledning av sitt gifte uppgivit en förvärvsverksamhet, frågan huruvida utväg till försörjning alltjämt finnes.
    Domstolen skall enligt förslaget icke ha att avgiva någon närmare förklaring om, vad förordnandet om pensionsrätt innebär, och har ej möjlighet att göra denna rätt mer eller mindre omfattande, exempelvis genom att efter omständigheterna utesluta eller icke utesluta hustru i senare gifte från andel i familjepensionen. Pensionsrättens innebörd regleras i stället i själva reglementet. Bestämmelserna innebära i princip, att det familjepensionsbelopp, som eljest beräknas för änka (familjepensionens grundbelopp), skall beräknas för änka och från skildhustru tillsammans, om båda äro pensionsberättigade, samt för den frånskilda hustrun ensam om pensionsberättigad änka ej finnes. Barntilläggen beräknas sedan lika i alla fallen (50 procent för ett barn, 20 procent för varje följande). På så sätt bestämmes familjepensionens sammanlagda belopp. En annan fråga är dettas fördelning. Härvidlag gäller först och främst, att om änka jämte barn äro pensionsberättigade, änkan äger uppbära 80 procent av grundbeloppet, medan barnen dela återstoden av hela familjepensionsbeloppet lika. Är frånskild hustru ensam eller jämte änka pensionsberättigad tillsammans med barn, har hon ensam eller i lika fördelning med änkan rätt till 80 procent av grundbeloppet och barnen till återstoden. Härifrån har dock för undvikande av vissa otillfredsställande resultat stadgats det undantaget, att frånskild hustru, som åtnjuter pensionsrätt jämte den avlidnes barn i annat gifte, aldrig har rätt till mera än 40 procent av grundbeloppet, d. v. s. detsamma som hon erhåller då även änka finnes.
    Domstols förordnande om pensionsrätt skall upphöra att gälla, om skyldighet att utgiva underhållsbidrag upphört eller hustrun trätt i nytt gifte. Så länge ett förordnande äger giltighet, må sådant förordnande ej meddelas till förmån för tjänstemannens make i senare äktenskap. Flera än två makar kunna således aldrig komma att konkurrera om familjepensionen.
    Förslaget till allmänt familjepensionsreglemente innehåller den nyheten, att familjepensionsrätt tillkommer änkling efter en kvinnlig befattningshavare efter samma grunder som gälla för änka. Denna likställighet är i princip genomförd även i förevarande avseende. Då pensionsrätt för frånskild man aldrig kan ifrågakomma utan att han tillerkänts underhåll av hustrun och då dessutom sådan rätt alltid är beroende av en skälighetsprövning, är det emellertid klart, att möjligheterna till pensionsrätt för frånskild man äro mera teoretiska.

    Det nu omnämnda förslaget överensstämmer i allt väsentligt med ett inom finansdepartementet utarbetat förslag, som varit föremål för remiss. Yttrandena äro icke enstämmiga. Svårigheterna att nå en tillfredsställande lösning ha allmänt betonats och flera myndigheter ha avstyrkt förslaget eller förordat uppskov. Svea hovrätt, den enda rent juridiska instans som hörts, har dock förklarat sig finna förslaget innebära en väl avvägd lösning. Utrymmet tillåter icke att här ingå på en närmare redogörelse för de olika uppslag och skäl, som blivit framförda; en ganska fullständig redogörelse härför lämnas i propositionen. Nämnas må endast, att en grundläggande fråga i detta sammanhang varit, om bestämmandet skall ske vid äktenskapsskillnaden, i så fall av domstolen, eller först vid vederbörande tjänstemans död efter en behovsprövning av den administrativa myndighet, som har att pröva ansökningar om familjepension. Som skäl för att den förra linjen valts har finansministern i propositionen bland annat framhållit, att frågan om den frånskilda makens familjepension ej syntes böra hållas svävande såsom en oviss möjlighet intill den andra makens död samt att ett avgörande av denna fråga syntes stå i naturligt samband med prövningen av alla de andra frågor, som föreligga till avgörande i ett äktenskapsskillnadsmål. Därvid förbisåges icke, fortsätter finansministern, att det vid tjänstemannens död finnes större möjlighet att överblicka alla de omständigheter, som skäligen borde inverka på pensionsrätten, men å andra sidan syntes en rättvis prövning, innebärande en avvägning av skilda pensionssökandes intressen, vara en så svår uppgift att det kunde vara att föredraga att vid den tidpunkten allas rättigheter kunde fastslås efter mera schematiska regler.
    Det nya familjepensionsreglementet föreslås skola träda i kraft för olika förvaltningsområden efter hand som överenskommelser träffas om övertagande av de familjepensionskassor, som nu omhänderhava familjepensioneringen för manliga ordinarie befattningshavare vid ifrågavarande förvaltningsområden. För riksdagen har redan (proposition nr 245) framlagts förslag till sådana överenskommelser, avsedda att träda i kraft den 1 juli 1937, rörande civilstatens och telegrafverkets änke- och pupillkassor, och sådant förslag torde under innevarande riksdag vara att förvänta även rörande statens järnvägars kassa.

Joel Laurin.