Svenska kriminalistföreningen och Föreningen Sveriges hovrättsdomare avhöllo d. 18 april 1936 ett gemensamt sammanträde i Läkaresällskapets stora sal i Stockholm för att dryfta det av särskilda sakkunniga (prof. R. Bergendal, hovrättsassessorn G. Lindskog och överläkaren T. Sondén) utarbetade förslaget till ändringar i strafflagen beträffande straffsatserna för särskilda brott m. m. (Statens offentl. utredn. 1935: 68). Mötet öppnades — vid förfall för kriminalistföreningens ordf. — av hovrättsdomarföreningens ordf., presidenten B. Ekeberg, vilken utsågs till ordf. vid mötet. Till v. ordf. utsågs ledamoten av kriminalistföreningens styrelse statsrådet K. Schlyter.
Presidenten Ekeberg vände sig i sitt hälsningsanförande särskilt till närvarande representanter för de andra nordiska kriminalistföreningarna, från Danmark Højesteretssagfører Ø. Ahnfelt-Rønne, Rigsadvokat Aug. Goll och prof. Oluf Krabbe, från Finland äldre justitierådmannen B. C. Carlson och prof. Bruno Salmiala samt från Norge høiesterettsadvokat Ole Røed, riksadvokat Haakon Sund och opdagelseschef Reidar Sveen. Statsrådet Schlyter lämnade härefter i ett anförande, samtidigt som han å den svenska kriminalistföreningens vägnar underströk ordförandens välkomsthälsning, några upplysningar angående förhistorien till det genom mötet realiserade samarbetet mellan de nordiska kriminalistföreningarna (jfr nästa notis).
Sedan riksadvokaten Sund å gästernas vägnar tackat för välkomsthälsningarna, gav prof. Bergendal en kort orientering rörande det föreliggande förslaget till partiella strafflagsändringar i dess helhet.
Prof. Wetter höll därefter ett inledningsanförande till diskussionen i vad den skulle avse ändringar i strafflagens 20, 22, 23 och 25 kap., varefter yttrade sig prof. Krabbe, hovrättsrådet Erik Bergendal, riksadvokat Sund, advokaten frih. Stjernstedt ävensom professorerna Salmiala och Bergendal.
Överläggningen rörande ändringarna i strafflagens 12—15 och 17 kap. inleddes av hovrättsassessorn Lindskog. Därefter talade borgmästaren G. A. Björkman, frih. Stjernstedt, prof. Salmiala, hovrättsrådet John Sjögren, hovrättsassessorn Gösta Walin och prof. Krabbe.
I diskussionen rörande förslaget till ändringar i strafflagens 18 kap., vartill överläkaren Sondén höll inledningsföredraget, deltogo hovrättsrådet Viktor Petrén, prof. Olof Kinberg, generaldirektör Axel Höjer, rådmannen Carlson, hovrättsrådet Bergendal, assessorn Walin och prof. Bergendal.
Samarbete mellan Nordens kriminalister. Den 19 april 1936 sammanträdde de i föregående notis omnämnda representanterna för Danmarks, Finlands och Norges kriminalistföreningar med representanter för Svenska kriminalistföreningen (statsrådet K. Schlyter, advokaten frih. G. Stjernstedt samt professorerna F. Wetter och R. Bergendal1) till ett möte under ordförandeskap av statsrådet Schlyter för att — efter initiativ av Danmarks,
Norges och Sveriges delegerade vid 6:e internationella konferensen »pour l'unification du droit pénal» i Köpenhamn 1935 (se SvJT 1935 s. 510) —diskutera frågan om upptagande av ett samarbete mellan de nordiska kriminalistföreningarna.
Enligt en från nämnda delegerade utgången skrivelse till de nordiska kriminalistföreningarnas styrelser skulle — meddelade ordf. — syftet med samarbetet närmast vara att få till stånd gemensamma nordiska överläggningar i frågor som stode på de olika kriminalistföreningarnas program och som vore av allmänt nordiskt intresse. Dessa överläggningar skulle, allt efter de aktuella frågornas beskaffenhet, kunna äga rum antingen vid allmänna kriminalistmöten, anordnade av kriminalistföreningen i det land där mötet skulle hållas, eller vid gemensamma sammanträden av styrelserna för de olika ländernas kriminalistföreningar, eller av delegerade för styrelserna, eventuellt med tillkallande av särskilda experter. Det hade icke ansetts att för ändamålet borde bildas någon ny nordisk förening med särskild organisation, utan man hade förmenat att de existerande kriminalistföreningarna borde efter inbördes överenskommelse upptaga det nordiska samarbetet. Det borde räcka med att i varje förenings stadgar bland föreningens uppgifter även infördes bestämmelse om samarbete med kriminalistföreningarna i de övriga nordiska länderna. Vid delegerades överläggning hade föreslagits att varje styrelse skulle utse 2 à 3 ledamöter, exempelvis för tre år åt gången, med uppgift att gemensamt utgöra ett organ för samarbetet och med skyldighet att taga initiativ till möten av det ena eller andra slaget, när förhållandena därtill gåve anledning. Samtliga styrelser hade med anledning av delegerades skrivelse uttalat sig för upptagande av samarbete mellan de fyra nordiska kriminalistföreningarna, och efter inbjudan av den svenska styrelsen hade redan en början gjorts därigenom att de danska, finska och norska styrelserna sänt representanter till föregående dags möte i den svenska kriminalistföreningen.
Under den följande diskussionen uttalades från alla håll sympati för planerna på ett vidgat nordiskt samarbete inom kriminalistföreningarnas intressesfär i anslutning till det framkomna förslaget. Härutöver förordades från skilda håll till övervägande ett förslag, att de fyra nordiska kriminalistföreningarnas förhandlingar i fortsättningen skulle offentliggöras i en och samma årligen utkommande publikation, avsedd att tillhandahållas samtliga föreningsmedlemmar. Det ifrågasattes, att då Danmark och Norge redan publicera juridiska tidskrifter under nordisk redaktion — NTfS och TfR —denna nya nordiska årsskrift skulle utgivas i Sverige. Den kunde lämpligen inledas med en på franska språket avfattad resumé över förhandlingarnas innehåll och över det viktigaste som på det straffrättsliga området, särskilt i fråga om lagstiftning och utredningsarbete, efter föregående årsskrifts utgivande förekommit i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Genom en dylik anordning skulle den nordiska insatsen i fråga om straffrättens och kriminalistikens utveckling bättre komma till sin rätt i det internationella arbetet på hithörande områden än som hittills kunnat ske genom de redogörelser för ny lagstiftning m. m. inom de nordiska länderna, som mera slumpvis kunnat inflyta i utländska publikationer.
Då de närvarande icke ägde fullmakt att å sina resp. föreningars vägnar fatta beslut om det planerade samarbetet, utsågs inom mötesdeltagarnas krets en kommitté, bestående av en företrädare för varje representerat land, med uppgift att föra saken vidare intill dess samarbetet närmare organiserats. Medlemmar av denna kommitté blevo: för Danmark Rigsadvokat Aug. Goll, för Finland professor Bruno Salmiala, för Norge riksadvokat H. Sund och för Sverige statsrådet K. Schlyter, varjämte e. hovrättsfiskalen Kurt Holmgren utsågs till kommitténs sekreterare. Varje ledamot av kommittén skulle hava att för styrelsen i sitt lands kriminalistförening framlägga vad som förekommit vid överläggningen.
K. H.